Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rumjantsev. 2. Petr Aleksandrovitj R. - Rumjantsev. 3. Nikolaj Petrovitj R. - Rumma, sjöv. Se Rymma - Rumlaborg (Rumblaborg), fäste, som konung Albrekt på 1360-talet började anlägga på den punkt i Tveta härad i Småland, der vägen från Jönköping gick fram öfver Husqvarna-ån - Rummel, Franz - Rumohr, Karl Friedrich Ludwig Felix von - Rumohr, Theodor Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Donauöfvergångaren). Under det 1787 uppflammande turkiska kriget
fick R. ett underordnadt befäl mellan Bug och Dnjestr,
men blef oense med hufvudarméns befälhafvare, furst
Potemkin, och begärde afsked. Död 1796. – 3. Nikolaj
Petrovitj R., grefve, rysk diplomat och mecenat, den
föregåendes son, f. 1754, blef 1779 rysk minister vid
tyska riksdagen, senare vid det franska hofvet. Hans
sändebudsberättelser från Tyskland äro i historiskt
afseende vigtiga. Jämte sin officiella verksamhet
fann han tid till omfattande studier i vesteuropeisk
literatur, historia och statsvetenskap. 1802 blef han
handelsminister och var 1807–13 utrikesminister och
»kansler», i hvilken egenskap han afslöt Rysslands
fred med Sverige i Fredrikshamn 1809. Han afled
1826. – Sin största betydelse har R. som samlare
af handskrifter och böcker i slavisk historia och
literatur samt som frikostig främjare af dithörande
undersökningar och arbeten: hans tid kallas i den
ryska slavistikens historia »den rumjantsevska
perioden». Redan 1791 hade han trädt i förbindelse
med Dobrowsky, och till den »rumjantsevska kretsen»
hörde under 1800-talets 2:dra och 3:dje årtionden
nästan alla, som då arbetade i Rysslands historia,
fornkunskap och äldre literatur. »Kansleren» underhöll
med dem en lärd brefvexling, följde deras arbeten
med lifligt deltagande, bekostade forskningsresor
och literära undersökningar samt tryckningen af en
mängd lärda verk. Sjelf tog han initiativ till och
öfvervakade utgifningen af den stora samling af
statsurkunder: »Sobranie gosudarstvennych gramot
i dogovorov», som, med Dumonts »Corps diplomatique»
till föredöme, 1813–28 på hans bekostnad utkom i
4 stora folioband. Bland öfriga på hans bekostnad
utgifna arbeten må nämnas Kirill Turovskij och andra
urkunder från 12:te årh. (utg. af Kalaidovitj), två fornryska
lagböcker (storfurst Vasilij III:s och Ivan
IV:s), Sofia-krönikan (utg. af Strojev), Hvitryskt
arkiv (redigeradt af Grigorovitj), Kalaidovitjs
undersökningar om den bulgariske exarken Johannes
samt Koppens samling af fornslovenska urkunder. För
utgifning af de äldsta krönikorna lemnade R. till
vetenskapsakademien 25,000 rubel; men akademien
gjorde ingenting vid saken, och kapitalet öfvergick
senare till »Arkeografiska kommissionen». R:s
samling af äldre slaviska och ryska handskrifter
och böcker, som han testamenterade till staten,
och som bildar grundstommen till det efter honom
uppkallade Rumjantsevska museet (fr. o. m. 1831 i
Petersburg, sedan 1861 i Moskva), var säkert en af
de värdefullaste, som någonsin funnits i enskild ego
(den innehöll vid R:s död 742 handskrifter, 40,000
band böcker och 640 kartor). Till museet lemnades
äfven hans mynt- och antiqvitetssamlingar samt hans
mineraliesamling. Som R:s bibliotekarie tjenstgjorde
under hans senare år den utmärkte slavisten Vostokov,
och denne har lemnat en mästerlig, för den slaviska
literaturhistorien synnerligen vigtig beskrifning
öfver handskrifterna i museet (1842). R. bestred äfven
kostnaderna för Kotzebues verldsomsegling 1815–18
(för att finna nordostpassagen) och
beskrifningen om densamma (1821). Hans förmögenhet
skall hafva uppgått till 30,000 »själar», och han
skall för vetenskapliga syften hafva offrat 300,000
rubel. R:s korrespondens, »Tjtenia», utgafs af
Hist.-ark. sällsk. i Moskva 1864 och 1882 och i »Furst
Vorontsovs arkiv» 1–3 (1868–72). – De tre nu nämnde
R. till ära lät Alexander I 1817 i Petersburg resa en
(af Canova förfärdigad) staty, föreställande freden.
2. C. O. N. 3. Lll.
Rumma, sjöv. Se Rymma.
Rumlaborg (Rumblaborg), fäste, som konung Albrekt
på 1360-talet började anlägga på den punkt i Tveta
härad i Småland, der vägen från Jönköping gick
fram öfver Husqvarnaån bredvid den biskopen
i Linköping tillhöriga gården Humblarum (fästet
hette ock ursprungligen Humblaborgh). På 1370-talet
tillhörde det riksrådet Erik Karlssons (Örnfot)
län, men förpantades före 1384 till Bo Jonsson
(Grip). Efter drottning Margaretas inkallande
(1388) indrogs det till kronan och innehades jämte
tillhörande län af olika personer. Vid Engelbrekts
resning 1434 innehades det af riddaren Otto Snaffs
från södra Jylland, hvilken jämte besättningen gaf
sig fången, då Bermans här antände slottet. Karl
Knutsson, som vid utsigterna till krig med Danmark
återuppbyggde det, insatte till höfvitsman Eggert
Krummedike, men denne betedde sig förrädiskt vid
konung Kristians infall 1452, och Karl måste med
våld taga slottet igen. Under Kristian I:s tid var
riddaren Bo Nilsson (Natt och Dag) konungens fogde
öfver R:s län och Vidbo (1461), och 1467 fick Erik
Karlsson (Vase) af riksföreståndaren Erik Axelsson
Tott förläningsbref å R:s län. Vid utbrottet af danska
kriget 1611 utfärdades befallning om anläggning af
skansar vid R., hvarför de nu öfverväxta lemningarna
af slottet, på egendomen Rosendals egor i Hakarps
socken, Jönköpings län, ej torde vara oförändrade. I
närheten finnes en annan ruin, kallad Garpe skans.
Rummel, Franz, tysk pianist, f. 1853, elev af Brassin
i Bruxelles, blef lärare vid konservatoriet derstädes
och senare vid Sterns konservatorium i Berlin. Från
1876 har han på konstresor genom Tyskland, Holland,
Frankrike, England, Amerika och (1889) Skandinavien
dokumenterat sig såsom en pianovirtuos med stor teknik
och fint musikaliska egenskaper. A. L.
Rumohr [-mår], Karl Friedrich Ludwig Felix von,
tysk konsthistoriker, f. 1785, d. i Dresden 1843,
gjorde längre resor uti Italien och bodde för öfrigt
i Köpenhamn eller på sitt gods nära Lybeck. Med sitt
arbete Italienische forschungen (3 bd, 1826–31)
gaf R. uppslaget till en grundligare behandling af
målarekonstens historia. Bland hans öfriga skrifter må
nämnas Geschichte der königlichen kupferstichsammlung
zu Kopenhagen (1835) och Zur geschichte und theorie
der formschneidekunst (1837). Han skref äfven vittra
arbeten m. m.
Rumohr [-mår], Theodor Vilhelm, dansk författare,
född d. 2 Aug. 1807 i Köpenhamn, hette ursprungligen
Kjerstrup, men blef adopterad af en R. År 1832 tog
han juridisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
