Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rossano ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andrea del Sarto m. fl.) liksom af vistelseort. Han
efterlemnade ett betydligt antal arbeten, som
oaktadt mycket tomt manér bära vittne om ett visst
skönhetssinne. Utom fresker i Sala d’Udienza (i
Pål. Vecchio i Florens) och i Sala regia (Vatikanen)
målade han oljefärgsbilder, som återfinnas i
de italienska gallerierna och kyrkorna, såsom
Nedtagningen från korset (i Santa Croce, Florens),
Korsbärningen, Sjelfporträtt (i Uffizi, Florens),
Heliga familjen (i Neapel) o. s. v., och äfven norr
om Alperna, såsom Kristus och Tomas (i Louvre),
Caritas (i Londons National gallery) och ett
utmärkt Gossporträtt (i Berlin), vittnande om dessa
manieristers stora duglighet, när det gällde att
helt enkelt hålla sig till naturen. C. R. N.
Rossi, Frans Josef Anton, läkare, politiskt offer,
föddes i Stockholm d. 26 April 1774 samt var son af
en italiensk optisk instrumentmakare, Giuseppe R.,
och en svenska, Birgitta Lychou, från Vira bruk i
Roslagen. R., hvilken 1789 af kirurgiska societeten
erhöll fältskärsgesällsbref, tjenstgjorde under
1789–90 års krig vid fältsjukhusen och blef efter
fortsatta studier i Stockholm (under en del af år
1794 äfven i Upsala) 1795 kirurgie magister. Efter
att 1798 hafva blifvit ledamot af Collegium medicum
tillbragte han ett par år under studier i Tyskland
och blef 1800 med. och kirurg. doktor i Jena. 1801–05
tjenstgjorde R. såsom fattigläkare i Stockholm,
var sedan 1802 anatomie prosektor vid theatrum
anatomicum derst. och utöfvade derjämte enskild
praktik, bl. a. i Fersenska familjen, dit han kommit
på förord af sin beskyddare, den berömde läkaren
dåv. öfverdirektören A. J. Hagström, och hvarifrån
han rekommenderades till det kungliga huset. Hos
Gustaf IV Adolf blef han 1805 kungl. lif kirurg
och 1807 lifmedicus, behöll efter tronförändringen
sin anställning vid hofvet, såsom tjenstgörande hos
Karl XIII, och förordnades i slutet af 1809 till
kronprinsen Karl Augusts läkare. Vid den tiden var
R. genom sina snabba befordringar, sina förbindelser
med de högaristokratiska kretsarna och sin utländska
härkomst ett mål för sina yrkesbröders afund och
aristokratfiendernas misstankar. Adlersparre, som mer
än någon annan hade att frukta den s. k. fersenska
ligans syften samt ansåg sitt personliga väl och sina
planers framgång bero på den af honom till tronföljden
förhjelpte Karl Augusts lif, tvekade t. o. m. icke
att varna kronprinsen för hans egen läkare. Detta
hade också till följd, att »kronprinsen fäste föga
afseende vid R:s föreskrifter och undvek att gifva
honom förtroende om sina krämpor». Då kronprinsen
under sin resa till Skåne 1810 ej åtföljdes af
någon läkare och allvarsamt insjuknade i Eksjö,
sändes R. till honom, upphann honom i Karlskrona
och var honom derifrån följaktig till Qvidinge hed,
der kronprinsen, såsom bekant, störtade af hästen
och dog af slag d., 28 Maj (se Karl, sp. 318). De
förut gängse misstankarna mot R. växte nu i styrka,
och man ville i sjelfva det sätt, på hvilket han
verkställde obduktionen af kronprinsens lik – denna
skedde dock i närvaro af 3
utmärkta medlemmar af Lunds medicinska fakultet,
liksom. R. anatomer –, se ytterligare ett
bevis för att förgiftning förelegat. Detta
förgiftningssqvallers första offer blef grefve A. von
Fersen, som mördades d. 20 Juni 1810; det andra blef
R. Redan d. 4 Juni beklagade Collegium medicum i
den officiella tidningen, att obduktionen ej varit
tillräckligt noggrann, och ett af Berzelius från
Qvidinge till Stockholm afsändt och der i afskrifter
cirkulerande bref förklarade, att vårdslösheten med
obduktionen gjorde det omöjligt att med säkra bevis
vederlägga ryktena om förgiftning. Redan innan
Collegium medicum yttrat sig öfver den förklaring,
som R. efter befallning insändt, åtalades han, och
han dömdes af Öfre borgrätten d. 20 Juli 1810 för
bristande vård om kronprinsen under hans lifstid och
för vårdslöshet med hans kropp efter döden samt vid
obduktionen till lifmedicustjenstens förlust och till
landsförvisning (det senare straffet upphäfdes dock
af K. M:t). 1811 lemnade R. Sverige och bosatte sig
i Mecklenburg, der han utöfvade läkarepraktik, och
der han dog, i Schwerin, d. 9 Juli 1854. R. utgaf
Über die art und ursache des todes des kronprinzen
v. Schweden Carl August, mit einer vorrede und
anmerkungen von D:r Sam. Gottl. Vogel in Berlin
(1812). Den upprättelse åt R:s minne, som 1856
förgäfves föreslogs den svenska riksdagen af en dess
ledamot och 1855 samt 1864 söktes af den aflidnes barn
hos svenska regeringen, kom omsider, då A. J. Amnéus
i sin afhandl. »Om kronprinsen Carl Augusts
dödssätt och de rättsmedicinska hufvudpunkterna
af rättegången mot Rossi» (1865) ställde utom allt
tvifvel, att Karl August dog genom blodutgjutning
i hjernan.
Rossi, Pellegrino Luigi Odoardo, grefve,
italiensk vetenskapsman, politiker, f. 1787, blef 1812
professor i straffrätt i Bologna. Men anhängare som
han var af fransmännen, flyttade han efter Murats fall
1815 till Genève, der han blef professor och ledare
af de liberale i kantonens råd. 1832 inlemnades
till Tagsatzung ett författningsutkast af R.,
det s. k. »Charte Rossi». Då detta förkastades,
lemnade han Schweiz, lät naturalisera sig som
fransman och blef professor först i nationalekonomi
vid Collége de France, sedermera i statsrätt vid
École de droit. Han nedlade sin professur, då han
1838 blef pär af Frankrike. 1840 blef han ledamot
af conseil d’état och affärdades 1845 såsom envoyé
till Rom, der han följande år blef ambassadör. Vid
denna tid utnämndes han till fransk grefve. Sedan
Februarirevolutionen i Frankrike 1848 beröfvat
honom hans ministerpost, kallades han till medlem i
påfven Pius IX:s kabinett och blef i Sept. 1848 dess
chef. Med kraft och skicklighet verkade han der för
konstitutionella grundsatser och för ett italienskt
statsförbund under påfvens presidium; men han stötte
öfverallt på förbittrade motståndare, och d. 15
Nov. 1848 mördades han på trappan till kammarens
sessions-sal af anarkisten Constantini. Pius IX lät
resa en minnesvård öfver R, i Rom. R:s vetenskapliga
hufvudverk äro Traité de droit pénal (1829),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
