Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landets nordliga provinser samt Finland sändes
han såsom en af Sveriges kommissarier till en
underhandling med Danmark och låg flere månader
1602 i Ulfsbäck. Utom sådana uppdrag, som torde
hafva gifvits honom i egenskap af kanslitjensteman,
såsom kanslihandlingarnas inventering, upptecknandet
af adelns namn och sköldebref, kansliärendenas
handläggning vid riksdagarna o. s. v., fick han
under den följande tiden åtskilligt annat att
uträtta, såsom att granska Kammarens räkenskaper,
att förrätta mönstringar och utskrifningar, särskildt
i Södermanland, hålla ting o. s. v. 1612 utnämnde
Gustaf II Adolf, hos hvilken han åtnjöt stort
förtroende, R. till ståthållare på Nyköpings slott
med underliggande län, hvilken befattning han innehade
till sin död. Derjämte blef han enkedrottningens och
hertig Karl Filips furstliga råd. Han dog på Torp
d. 28 Jan. 1624. Ett hans porträtt i olja förvaras
i Riksarkivet. P. S.
2. Rosenhane, Schering, d. ä.,
friherre, riksråd, en af sin tids utmärktaste statsmän
och diplomater, den föregåendes son, föddes på Torp
d. 4 Juli 1609. Efter en omsorgsfull uppfostran i
hemlandet, fick han åtfölja ambassadören Spens till
England 1629 och tillbragte de följande åren ända
till 1631 på resor. Vid hemkomsten inträdde han på
den civila tjenstemannabanan och blef 1632 assessor
i Svea hofrätt. På begäran af den utmärkte
öfverståthållaren Klas Fleming utnämndes han 1634 till
underståthållare i Stockholm. Han bar derjämte titeln
af enkedrottningens geheime-hofråd och mottog uppdrag
att hålla ting i lifgedinget. Redan 1637 förflyttades
han såsom landshöfding till Östergötland. Minnen
af R:s förvaltning såsom ståthållare voro en ny
näringsordning och ny fördelning af ärendena
borgmästarna emellan. Såsom landshöfding i
Östergötland verkade han särskildt för Norrköpings
förkofran. 1643 sändes R. såsom svensk resident
till Münster, der då fredsunderhandlingar pågingo,
och der han fyllde sin plats på ett lysande sätt,
allmänt omtyckt för sina lyckliga umgängesgåfvor och
sitt alltid jämna och lugna väsende. Sjelf ansåg
han de år, 1643–47, då han vistades der, för sitt
lifs angenämaste. Emot sin egen önskan sändes han
1648 till Paris, der han blef åsyna vittne till det
s. k. Frondeupproret. Han nöjde sig derunder icke
med att vara blott åskådare, utan författade derom
en skrift Observationes politicae super nuperis
Galliae motihus (1649) med skarpa anmärkningar öfver
Mazarin, hvilket odiplomatiska och folkrättsvidriga
steg helt naturligt föranledde denne minister efter
upprorets kufvande att begära R:s rappellerande,
som äfven beviljades 1649. Efter att hafva ett år
varit utan tjenst, likasom i onåd, inkallades han
hösten 1650 i rådet. 1651 vistades R. i Tyskland,
sysselsatt med åtskilliga uppdrag, som angingo
Sveriges nyförvärfvade provinser och förhållandena
till grannrikena. Så upptog han hyllningen i stiftet
Bremen och ordnade landets regering, deltog som en af
Sveriges kommissarier i den fruktlösa fredstraktaten
med Polen i Lybeck o. s. v. 1652 upphöjdes han i
friherrligt stånd med Ikalaborg (Österbotten) såsom
friherreskap. S. å. utnämndes han till öfverståthållare
och derjämte till rikskansliråd, men återvände
på hösten till underhandlingen i Lybeck och
fick jämte Bengt Oxenstierna befallning att
organisera och »introducera» det s. k. Wismarska
tribunalet 1653. Först i Dec. 1653 var R.
åter i Sverige, dit han kom för att bevista slutakten
i Kristinas regering. Under de månader, som
återstodo, öfverhopade drottningen honom med
ynnestbevis, i det hon gaf honom de vigtigaste
uppdrag i kansliet, bl. a. författandet af en ny
kansliordning. Med klok försigtighet mottog R.
det gifna förtroendet, rädd som han var
att stöta den gamle rikskansleren, hvilken
Kristina önskade skjuta åt sidan för R., men
hvars råd denne det oaktadt i allt inhemtade.
Vid afsägelseriksdagen fungerade emellertid
R. rent af såsom rikskanslerens ställföreträdare,
t. ex. då han enligt drottningens befallning uppsatte
riksdagspropositionen och de förbindelser, som
hon och ständerna ömsesidigt skulle gifva hvarandra,
och då han vid sjelfva afsägelseakten i
ständernas namn besvarade drottningens afskedstal.
Den anvisning på en lämplig efterträdare åt Axel
Oxenstierna, som Kristina således tycktes vilja gifva,
följdes emellertid icke af Karl X. Dock gaf
äfven denne honom åtskilliga maktpåliggande
värf att utföra utom öfverståthållareskapet, som
han skötte med utmärkt drift. 1654 skickades
han att bilägga stridigheterna med staden Bremen,
hvaruti han äfven lyckades till konungens stora nöje.
Efter att hafva bevistat den märkliga riksdagen
1655 och s. å. hållit undersökning om förhållanden
vid Kopparberget, ledsagade R. sommaren 1656
drottningen öfver till Preussen, hvarest han af
konungen begagnades i åtskilliga tillfälliga
diplomatiska värf. 1657 deltog han flitigt i
rådsöfverläggningarna, och 1658 åtföljde han
drottningen till utskottsriksdagen i Göteborg,
hvarest han lyckönskade konungen »på hela rikets
vägnar». Efter att det danska kriget på nytt utbrutit
1658, nedkallades R. till armén att gå konungen
tillhanda i diplomatiska värf och i kansligöromålen.
Sålunda förde han underhandlingarna med de franska,
engelska och holländska sändebud, som infunnit
sig för att bringa striden till slut, och
förordnades jämte Sten Bielke till kommissarie
vid fredsunderhandlingen med Danmark.
Efter konungens död 1660 förnyades sistnämnda
fullmakt, och kommissarierna undertecknade freden
d. 28 Maj s. å. Vid den s. å. följande
riksdagen i Stockholm helsade R. ständerna å
den nye konungens vägnar och fattade i pennan det
bekanta »additamentet» till 1634 års regeringsform,
hvilket lade regeringens tyngdpunkt i rådets hand.
I dettas förhandlingar under de följande åren
deltog R. med intresse och understödde varmt
de sunda hushållningsgrundsatser, som förfäktades
af riksskattmästaren G. Bonde. Han afled d. 6
Aug. 1663. – R:s karakteriserande egenskaper voro ett
klart hufvud, vidsträckta kunskaper, stor lätthet att
uttrycka sig såväl muntligt som skriftligen,
aristokratisk åskådning, rättsinne samt ett
godhjertadt och anspråkslöst väsende. – Han författade
en mängd skrifter, bland hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
