Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckades icke vinna en större läsarekrets till
följd af sin idealistiska uppfattning af politiska
förhållanden. Hans förnämsta sträfvande var att
utbreda den nordiska enhetstanken och hos allmogen
väcka en kraftig nationalkänsla; dock kände han
sig snart missnöjd och bittert stämd mot venstern,
som ej ville sätta försvarsfrågan i förgrunden. Ett
kraftigt uttryck för sin skandinavism gaf R. 1864
i det förslag till en skandinavisk union, som
t. o. m. vann bifall af Karl XV och en tid utgjorde
föremål för underhandling emellan denne och danska
regeringen (jfr E. v. Qvantens uppsatser i »Ur dagens
krönika». 1889). Planen utvecklades närmare s. å. i en
större afhandling, Den politiske skandinavisme. R. var
likaledes en varm förespråkare för Islands politiska
sjelfständighet. Till hans här ofvan nämnda arbeten
kunna läggas flere förträffliga folkskrifter, såsom
Træk af livet paa Island i frihedstiden (1871),
Danmark i åaret 1848 (1873), Gustav Adolf (1819)
m. fl., samt en grundlig och snillrik framställning
af Nordboernes aandsliv fra oldtiden indtil
vore dage (3 bd, 1878–85), hvilken tyvärr ej
blef fullbordad. Han var till sin död medarbetare
(för Danmark) i »Nordisk familjebok». R. dog
d. 3 Dec. 1885.
E. Ebg.
Rosenblad, petala rosae, farmak., med., erhållas
af Rosa gallica L., »ättikrosen» (R. domestica
l. purpurea Farmak.), som växer vild i Kaukasien
och i södra Europa samt är mycket odlad i många,
sällan fullt dubbla varieteter äfven i våra
trädgårdar. För att särskildt bereda drogen i fråga
odlar man ättikrosen flerestädes i Frankrike,
Holland och Tyskland. Då blomknopparna äro färdiga
att spricka ut, afplockas de, och deras nedersta
del afskäres, hvarigenom foderbladen och kronbladens
gulaktiga fästen (»kronbladsklorna») aflägsnas. De
purpurfärgade eller mörkt högröda kronbladen
(»skifvorna») torkas sedan i skugga, hvarunder
de falla ifrån hvarandra. Den sålunda erhållna
drogen består af endast kronbladsskifvorna, som
hafva en grannt mörkröd färg och en stark, behaglig
rosenlukt. De användas till roseninfusion, infusum
rosae acidulum, som begagnas såsom lösningsmedel för
t. ex. kinin, hvars bittra smak i någon mån döljes
af rosensmaken. Till s. k. conserva rosae användes
icke denna ros-art, utan de färska kronbladen af Rosa
centifolia L., hvilka stötas i en stenmortel med
trästöt, tills de bilda liksom en gröt, till hvilken
småningom under ständig omröring sättes dubbla vigten
socker. Sådan »rosensylt» begagnas vid beredning af
vissa slags piller, t. ex. Pil. hydrargyri. Jfr
Rosenolja och Rosenvatten.
O. T. S.
Rosenblad, svensk adlig ätt, härstammar från Eberhard
Rosén (se öfversigten af slägten Rosén), som 1770
adlades med namnet Rosenblad. Hans fjerde son, Mattias
(se R. 2), blef 1805 friherre och 1815 grefve. Som
denne afled utan son, utslocknade den grefliga
värdigheten med honom. På hans friherrliga nummer
adopterades 1809 hans äldre broder öfversten Elof R.,
inom hvilkens ättegren den friherrliga värdigheten
går i arf enl. § 37 R. F.
1. Rosenblad, Eberhard, läkare,föddes i Sexdräga
prestgård, Elfsborgs län, d. 16 Nov. 1714, blef
student i Upsala 1732 och egnade sig till en
början åt teologien, men sedan åt medicinen, dervid
understödd af sin broder arkiatern N. Rosén von
Rosenstein. Han utgaf två disputationer De tussi
(1739, 41), hvilka väckte uppseende, och blef
med. doktor 1741. Derefter begaf han sig till
Stockholm såsom praktiserande läkare, antogs 1742
till sekreterare i Collegium medicum och blef 1743
expeditionsmedikus på flottan, som afgick
till Finland, samt efter återkomsten assessor i
nämnda verk. 1744 anmodades han enhälligt af Lunds
konsistorium att söka professuren i praktisk medicin,
till hvilken han ock efter disputationen De cortice
peruviano (s. å.) blef utnämnd. Året derpå reste
han till Göttingen för att åhöra von Haller,
med hvilken han knöt förtrolig vänskap, samt
sedan till flere andra ställen i Tyskland
och hemkom 1756. Han blef nu en af dem, som
bidrogo till utbildande af den dittills i Lund
mycket försummade läkarevetenskapen, och utförde
vid detta universitet en lifsgerning, som delvis
svarade mot den hans berömde broder utförde
för Upsala. Ur hans skola utgingo bl. a. Retzius,
Wollin, Florman, Unge och E. Munck af Rosenschöld.
Sjelf var R. ofantligt anlitad äfven såsom praktikus
och utmärkte sig jämväl vid flere tillfällen såsom
skicklig veterinär. I 36 år (fr. 1760) var
han också intendent vid Ramlösa helsobrunn. Såsom
professor utgaf han 36 disputationer, Observationes
botanicae (1749), ett par häften om boskapssjuka
m. m. Af hans afhandlingar öfversattes några på
tyska och engelska. Såsom vältalare på latin var
R. också fulländad mästare, kände äfven grekiska
literaturen, var med ett ord ett slags polyhistor
enligt gamla tidens mönster. 1752 blef han ledamot
af Vetenskapsakademien och upphöjdes 1770 i
adligt stånd. 1784 tog han afsked från
professuren, men framlefde ännu åtskilliga år i
lycklig yttre ställning och fortsättande sin
läkarepraktik. Han afled i Lund d. 21 Mars
1796. -rn.
2. Rosenblad, Mattias, grefve, ämbetsman,
den föregåendes son, född i Lund d. 23 Juni
1758, inskrefs efter i Lund afslutade studier
1775 i kungl. kansliet och utnämndes 1785 till
revisionssekreterare. 1786 förordnades han derjämte
till ledamot af Ecklesiastikberedningen. En del
af år 1792 förvaltade han justitiekanslersämbetet
och utnämndes 1794, på riksdrotset Wachtmeisters
förord, till statssekreterare vid Inrikes
civilexpeditionen. Mängden af ärenden, som det
ålåg R. att föredraga i denna egenskap, ökades
högst betydligt, då efter Ecklesiastikexpeditionens
(Dec. 1792) samt Handels- och finansexpeditionens
(Jan. 1793) upplösning de till dessa hörande ärenden
lades till civilexpeditionen. Men R. hade en
lika stor arbetsförmåga som hans kännedom om
förordningar och reglementen var vidsträckt.
Han skötte den maktpåliggande platsen under både
Gustaf IV Adolfs förmyndareregering och denne konungs
egen styrelse samt var dessutom konungens ombud i
Riksgäldskontoret (1796) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
