Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robinsonader ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgaf flere vetenskapligt teologiska arbeten,
bland hvilka hans grekisk-engelska ordbok till Nya
testamentet (1836) eger ett förblifvande värde. År
1837 mottog R. kallelse till en teol. professur vid
det presbyterianska universitetsseminariet i New York,
dock med förbehåll att han före tillträdet af denna
plats skulle få egna några år åt en forskningsresa i
Heliga landet. Denna resa anträddes sommaren 1837,
och frukten deraf blef hans epokgörande arbete
Biblical researches of Palestine (utgifvet samtidigt
i England och Amerika samt i en af R. sjelf ombesörjd
tysk öfvers. 1841), ett arbete, som förskaffade
sin författare teol. doktorsvärdigheten 1842 af
universitetet i Halle samt jurisdoktors-diplom af
Yale College i New Haven 1844. Efter att 1841 hafva
företagit en andra resa i Palestina framlade han
de värdefulla forskningsresultaten af denna resa i
den nya upplagan af nyssnämnda arbete (1856). Allt
detta utgjorde dock endast förberedelser till en
fullständig fysisk, historisk och topografisk geografi
öfvrer Palestina, ett arbete, som han dock aldrig
hann fullborda. Blott första delen eller Palestinas
fysiska geografi utkom efter hans död 1865. R. dog
i New York d. 27 Jan. 1863. – 2. Therese Albertine
Luise R., född von Jakob, tysk skriftställarinna,
den föregåendes hustru, känd under signaturen Talvj
(begynnelsebokstäfverna i hennes flicknamn), föddes
i Halle 1797. Med sin fader, professor L. H. v. Jakob
(se denne), vistades hon i Ryssland 1807–16, och
sedan hon 1828 ingått äktenskap, följde hon sin
make till Amerika samt biträdde honom i hans lärda
arbeten. Hon öfversatte serbiska folkvisor (2 bd,
1825–26; 3:dje uppl. 1853) och gjorde sig äfven
sedermera ett namn genom sin förtrogenhet med olika
lands folkdiktning. Bland hennes öfriga arbeten märkas
Versuch einer geschichtlichen charakteristik der
volkslieder germanischer nationen (1840), den länge
högt ansedda, men ytliga skriften Die unechtheit
der lieder Ossians (s. å.) och Historical view of the
slavic languages (1834; 2:dra uppl. 1850). Hon dog
i Hamburg 1870. 1. J. H. B.
Robinsonader kallas de många efterbildningarna
efter De Foes ryktbara, 1719 utkomna äfventyrsroman
»Robinson Crusoe». 1760 funnos redan 40 sådana, och
sedermera tillkom ett stort antal. Tyskarna voro snart
färdiga med en tysk, en fransk, en irländsk, grekisk,
svensk, grönländsk, sachsisk, kurpfalzisk Robinson
o. s. v., och inom kort hade man en presterlig,
en medicinsk, en judisk Robinson, en jungfru
Robinson o. s. v. Största framgången hade Campes med
undervisande dialoger späckade »Robinson der jüngere»
(1779), som öfversattes på alla europeiska språk och
i Tyskland utgått i omkr. 100 uppl. Bland öfriga
robinsonader är den bästa »Insel Felsenburg» af
J. G. Schnabel (1731–43; »Ön Klippenborg», 1837). Jfr
Hettner: »Robinson und die robinsonaden» (1854).
Robinson Crusoe [Sv. utt. kruse], verldsbekant
äfventyrsroman af D. De Foe (se denne och
föreg. art.).
Roborantia (af Lat. robur, styrka), med., stärkande
medel (se d. o.).
Robot (R. rabota, P. o. Tsjech. robota, Madj. robot,
arbete) är inom de österrikisk-ungerska landen
benämningen på dagsverksskyldighet, hofveri.
Rob Roy [råbb råj], d. v. s. »rödhårige Robert»,
folkligt vedernamn på en beryktad skotsk fridlös,
som sjelf kallade sig Robert Campbell och tillhörde
den upplösta clanen Macgregor. Han föddes inemot
1660, ärfde ett mindre gods och gjorde affärer såsom
kreatursuppfödare. Till värn mot boskapstjufvar
höll han en väpnad styrka, med hvilken han äfven
skyddade sina grannars boskap, hvarför han af dem
uppbar en skatt. Han fick i uppdrag af den afsatte
konung Jakob II att bekriga enhvar, som icke ville
erkänna denne såsom regent, och gjorde då ett större
plundringståg. R. R. vardt 1693 höfding för sin
clan. Sedan han skuldsatt sig hos hertigen af Montrose
och 1712 nödgats till denne afträda sin egendom samt
förklarats fogelfri, samlade han i förbittringen en
skara af tjugu man och förde med denna under åratal
ett formligt krig mot hertigen, bortröfvade hans
hjordar och uppsnappade hans arrendeafgifter. De
i närheten garnisonerade trupperna lyckades aldrig
gripa honom. Han ingick sedermera, genom hertigens af
Argyll bemedling, försoning med Montrose, förde ett
stadgadt lefverne och dog 1734. Om R. R:s äfventyr
och ovanliga kroppsstyrka var en mängd sägner gängse
hos folket. Han är hielten i en roman af Walter
Scott. A. H. Millers »Story of R. R.» (1883) är den
bästa bland de tillförlitliga skildringarna af denne
highlandshjeltes öden.
Robust (Lat. robustus), stark, kraftig, kraftfull,
härdad.
Robusti, Jacopo, italiensk målare, f. i Venezia 1519,
d. derst. 1594, efter sin fader, som var färgare
(tintore), vanligen kallad Tintorello, var en af
de förnämste målsmännen för det venezianska måleriet
under senare delen af 1500-talet. Han studerade först
en tid i Tizians atelier, och med sina första verk
visar han sig hylla skolans gamla stil. Men med sitt
stormande lynne trängtade han efter ett af stark
rörelse fyldt dramatiskt historiemåleri, och för att
nå sitt mål studerade han Michelangelo samt kopierade
gipsafgjutningar och modeller vid konstgjordt ljus
för att göra sin venezianska formgifning mäktig att
uttrycka hvilken uppgift som hälst och vinna nytt
intresse genom starka ljuseffekter. Venezianernas
sunda naturalism hindrade honom härvid att förfalla i
den romerska skolans tomma manér, och han hade förmåga
att frambringa storartade verk, när han gaf sig tid
att genomföra dem. Men jämte anlaget för något stort
och väldigt låg äfven en del råhet i hans känsla,
och när dertill kom brist på konstnärligt samvete,
blef resultatet, oaktadt all yttre storhet, rent af
frånstötande. Denna ojämnhet gör, att R., med all
sin häpnadsväckande talang, ej blef en af de store
mästarna. – Året 1560 bildar skiljegräns i hans
verksamhet: före detta år torde han hafva målat de
flesta af sina enstaka stående bilder, efter det var
han uteslutande sysselsatt med tvänne stora cykler
af målningar. Till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
