Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksregistraturet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makt var rådet dock ej någon ministèr i nutida mening,
utan var, såsom i Sverige, en herredag, som samlades
för att rådpläga i vigtigare fall. Ärkebiskopen i
Lund var den förnämste medlemmen; de öfrige biskoparna
samt abboterna i vissa kloster voro sjelfskrifna. De
verldslige ledamöternas antal var ej såsom i Sverige
i lag bestämdt. Under den nyare tiden bibehöll det
danska riksrådet en större makt än det svenska,
beroende derpå att Danmark längre fortfor att
vara ett valrike. Efter 1536 upphörde de andlige
medlemmarnas rätt att sitta i rådet. Konungen egde
att sjelf utse riksråd ända till 1645, då Kristian IV
nödgades bifalla adelns begäran att vid inträffande
ledighet adeln, landskommissarierna och riksrådet
skulle få föreslå 6–8 till konungens utnämning. Än
mer inskränktes konungens valrätt genom Fredrik III:s
försäkran 1648, deri det föreskrefs, att rådet sjelf
skulle af dessa 6–8 personer sätta 3 på förslag,
och konungen bland dessa utse en. Den, som en gång
var vald till riksråd, behöll sin värdighet till
sin död, om han ej på grund af förbrytelser mot
staten blef afskedad. Enligt Fredriks försäkran
skulle konungen fortfarande föra regeringen med
rådets råd och samtycke, och han måste derför i
vigtigare fall sammankalla detsamma, ty rådet blef
ej såsom i Sverige en fast ämbetsmannakår med säte
i hufvudstaden. Förhållandet mellan konungen och
rådet berodde dock mindre på lagliga stadganden
än på omständigheternas makt. Kristian III och
Fredrik II voro tämligen oberoende af rådet; men
då efter den sistnämndes död rådet i 8 år förde
förmyndareregeringen för Kristian IV, ökades
naturligen dess inflytande betydligt. Denne
konungs första lyckliga krig mot Sverige gaf
honom dock öfvervigten, men efter hans olyckliga
uppträdande i trettioåriga kriget samt svenskarnas
framgångsrika anfall på Danmark 1643–45 förlorade
han den makt han förut vunnit. Den handfästning,
som rådet förelade Fredrik III, gjorde honom till
den svagaste monarken i Europa. Olyckorna i kriget
mot Karl X Gustaf visade emellertid aristokratiens
oduglighet att regera och föranledde enväldets
införande, 1660–61. Riksrådet afskaffades,
och i stället inrättades en geheime-konselj. Om
riksrådet i Danmark under 1800-talet såsom namn
på representationen se nedan sp. 1184.
I Norge finnas spår af ett konungens råd redan i början af
1200-talet. Magnus Lagabötes lagar ålägga flerestädes
konungen att höra sina bästa mäns råd i vigtigare
frågor. Deremot föreskrifva ej dessa lagar något om
rådets organisation, utan konungen kunde öfverlägga
med hvilka han ville. Ärkebiskopen var äfven i Norge
den förnämste ledamoten i rådet, och alla de andre
biskoparna samt vissa prostar synas hafva varit
sjelfskrifna. Antalet lekmän var obegränsadt. Under
Magnus Erikssons minderårighet (1319–32) började
rådet att kallas »rikets råd». Rådets befogenheter
voro åtminstone till namnet desamma som i Danmark,
men faktiskt blefvo Norges konungar mera oberoende,
ty den verldsliga aristokratien hade aldrig kunnat
repa sig efter de slag, som den fått under
Sverre och Håkan Håkansson. Då konungavärdigheten
fortfor att vara ärftlig i Norge, blef ock
konungens makt större der än i Skandinaviens öfriga
riken. Unionskonungarna brukade också bortgifva de
vigtigaste länen och de förnämsta andliga ämbetena
åt danska ämbetsmän. Efter de misslyckade försök,
som under den s. k. grefvefejden (1534–36) gjordes
att skilja Norge från Danmark, upphörde Norge att
intaga en lika sjelfständig ställning vid Danmarks
sida som förut. Dess riksråd upphörde att finnas till,
och landet styrdes af konungen och det danska rådet.
I Ryssland är riksråd namn på ett kollegialt
ämbetsverk, som skall förbereda och afgifva
yttranden öfver alla de ärenden, som dit remitteras
af kejsaren. Se vidare Ryssland (Författning och
förvaltning).
I flere land är riksråd namn på folkrepresentationen
eller delar af henne. I Danmark var riksrådet
namn på den församling, som infördes enligt den af
Fredrik VII d. 26 Juli 1854 utgifna författningen
för monarkiens (konungariket samt hertigdömena
Slesvig, Holstein och Lauenburg) gemensamma
angelägenheter. Riksrådet bestod af 50 medlemmar,
af hvilka konungen egde att utse 20. Det skulle ega
beslutanderätt endast i fråga om skattebevillning
och upptagande af statslån, men för öfrigt endast
rådgifvande myndighet. Till följd af missnöje
med 1854 års författning ändrades 1855 riksrådets
sammansättning och befogenhet. Riksrådet skulle
bestå af 80 medlemmar, af hvilka konungen utsåg 20,
de särskilda landsdelarnas ständerförsamlingar 30,
och 30 valdes omedelbart af de högst beskattade. Af
de 60 valde representerade 35 konungariket och 25
hertigdömena. Riksrådet fick beslutanderätt i för hela
riket gemensamma lagstiftnings- och beskattningsfrågor
samt rätt att åtala ministrarna inför riksrätt. Redan
1858 afsöndrades de 20 medlemmarna för Holstein
och Lauenburg, och genom 1863 års grundlag
ombildades riksrådet till 2 »ting». – Om riksrådet
i Österrike och Bajern se art. rörande dessa land.
K. B-n.
Riksrätt, den särskilda domstol, inför hvilken ställas
under tilltal: l) statsråds ledamot, om han finnes
uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller
allmän lag eller tillstyrkt någon öfverträdelse
deraf eller underlåtit att göra föreställningar emot
sådan öfverträdelse eller den vållat och främjat
genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning,
eller om han som föredragande underlåtit att, i det
fall han funnit något konungens beslut vara stridande
mot regeringsformen, vägra sin kontrasignation å
beslutet (Regeringsformen 106 §), 2) ledamot i Högsta
domstolen, som finnes af egennytta, vrångvisa eller
försumlighet så orätt dömt, att derigenom någon emot
tydlig lag och sakens utredda och behörigen styrkta
förhållande mist eller kunnat mista lif, personlig
frihet, ära och egendom (R. F. 101 §). Vid åtal mot
ledamot af statsrådet består riksrätten af presidenten
i Svea hofrätt såsom ordförande, presidenterna i
rikets kollegier, 4 de äldsta justitieråden, högste
befälhafvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
