Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhea Silvia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
germanicarum libri III (1531). Han utgaf skrifter af
flere humanister, editioner af antika författare,
bl. a. Curtius (1518), Vellejus Paterculus (1520),
hvilken sistnämnde först af Rh. drogs fram i ljuset,
Tacitus (1533) och Livius (1535). Derjämte utgaf
han Tertullianus’ och Origenes’ m. fl. kyrkofäders
arbeten.
Rhen-Bajern. Se Rhen-Pfalz.
Rhendepartementen kallades till 1871 de östligaste
departementen i Frankrike, hvilka, med undantag af
territoriet Belfort, i Frankfurtfreden afträddes
till Tyskland. Depart. Haut-Rhin [å räng] motsvarade
ungefär det nuv. Ober-Elsass och Bas-Rhin [ba räng]
Unter-Elsass. Territoriet Belfort är nu departement
under namnet Haut-Rhin (se d. o.).
Rhenfrankiska. Se Fornhögtyska.
Rhenförbundet (T. Rheinbund). 1. (Fr. Alliance
du Rhin) Ett försvarsförbund, som, riktadt
emot Österrike och Spanien, på franskt initiativ
d. 4 Aug. 1658 afslöts emellan kurfurstarna af
Mainz, Trier och Köln, pfalzgrefven af Neuburg,
hertigarna af Braunschweig, Celle och Hannover,
landtgrefven af Hessen och konungen af Sverige
i hans egenskap af tysk riksfurste. De förbundne
förpligtade sig att med vapenmakt upprätthålla
Westfaliska fredens bestämmelser och att hindra
genomtåg af trupper, som skulle kämpa mot
Frankrike eller dess bundsförvandter. Den 15
Aug. s. å. tillträdde Frankrike förbundet, som
sedermera omfattades af äfven andra furstar. Det
upplöstes 1667. – 2. (Fr. Confédération du Rhin)
Ett förbund, som d. 12 Juli 1806 afslöts i Paris
under kejsar Napoleons auspicier mellan 16 tyska
furstar: konungarna af Bajern och Würtemberg,
kurfursten-riksärkekansleren (Dalberg), kurfursten af
Baden, hertigarna af Berg och Arenberg, landtgrefven
af Hessen-Darmstadt, furstarna af Nassau-Usingen
och Nassau-Weilburg, Hohenzollern-Hechingen och
Hohenzollern-Sigmaringen, Salm-Salm och Salm-Kyrburg,
Ysenburg-Birstein och Liechtenstein samt grefven
af Leyen. De ofvannämnda tyska furstarna förklarade
sig lösta från hvarje förbindelse med det gamla
Tyska riket, och Napoleon förklarade sig ej vidare
erkänna någon tysk kejsare eller något Tyskt
rike. Förbundsmedlemmarna skulle vara suveräna; en
förbundsförsamling skulle sammanträda i Frankfurt,
och stridigheter emellan förbundsmedlemmarna skulle
afgöras vid tvänne för ändamålet upprättade domstolar
(dessa domstolar kommo aldrig till stånd, och någon
förbundsförsamling sammanträdde aldrig). Napoleon
skulle vara förbundets »skyddsherre» (protecteur)
– han blef i sjelfva verket dess herre. Han och de
förbundne ingingo öfverenskommelse om ömsesidig
hjelp, om endera parten invecklades i ett krig på
Europas fastland. Den omedelbara följden af förbundets
bildande var att kejsar Frans d. 6 Aug. s. å. nedlade
sin krona och att »Heliga romerska riket af den tyska
nationen» således äfven formligen upphörde att finnas
till. Förbundet biträddes sedermera under loppet af
1806 af kurfurstarna af Würzburg och Sachsen samt
hertigarna af Sachsen-Weimar, S.-Gotha, S.-Meiningen,
S.-Hildburghausen och S.-Koburg, under 1807 af de 3
furstarna af Anhalt, de båda furstarna af Schwarzburg,
de båda furstarna af Lippe, 4 furstar af Reuss och
fursten af Waldeck samt konungen af Westfalen, under
1808 af de båda hertigarna af Mecklenburg och hertigen
af Oldenburg. Rhenförbundet omfattade derefter
ett område af 325,750 qvkm. med 14,6 mill. innev,
samt uppställde till Napoleons förfogande 120,000
man. »Skyddsherren» aktade emellertid förbundsområdets
integritet så litet, att han genom ett reskript
af d. 10 Dec. 1810 för kontinentalsystemets bättre
genomförande införlifvade stycken af detsamma (vid
Elbe-, Ems- och Rhenmynningarna belägna land)
med sitt kejsaredöme. Efter Napoleons olyckliga
tåg till Ryssland och det af Preussen i början af
1813 gifna tecknet till tyska folkets resning emot
förtryckaren föll förbundet sönder. Deltagarna
i förbundet skördade stora fördelar af detsamma:
suveränitet, landutvidgning, högre titel. Andliga
och verldsliga furstar, riddare och fria städer inom
deras nya områden madiatiserades samt blefvo deras
undersåtar. Några af förbundsmedlemmarna blefvo efter
förbundets upplösning emellertid antingen afsätta
(Berg, Westfalen) eller mediatiserade (Isenburg,
Leyen, Arenberg, furstarna af Salm). Men de öfriges
suveränitet erkändes äfven af det nya Tyska förbundet.
Rhengrefven. Se Otto Ludvig.
Rhen-Hessen (Rheinhessen), provins i storhertigdömet
Hessen, ligger på venstra Rhenstranden, skiljes
af Rhen i ö. från prov. Starkenburg och i n. från
preussiska prov. Hessen-Nassau samt begränsas i s. af
Rhenpfalz, i v. af preuss. Rhenprovinsen. Areal
1,374 qvkm. 291,189 innev. (1885), katoliker och
protestanter i nästan lika delar. Landet hör till
de bäst odlade och tidigast kultiverade samt i
historiskt hänseende mest intressanta områden i
Tyskland. Provinsen har omkr. 10,000 har vinberg, som
lemna en medelskörd af 500,000 hl. vin. Hufvudort
för vinhandeln är Mainz, som ock är provinsens
hufvudstad. 1801–14 tillhörde R. Frankrike
(depart. Mont-Tonnerre).
Rhen–Marne-kanalen (Marne–Rhen-kanalen). Se
Marne 1.
Rhen-Pfalz (Rhen-Bajern), bajerskt regeringsområde
på venstra Rhenstranden, begränsas i n. af
storhertigdömet Hessen, i v. af Rhen-provinsen,
i s. af Elsass-Lothringen och i ö. af Baden. Areal
5,928 qvkm. 696,375 innev. (1885), deraf omkr. 380,000
protestanter och 300,000 katoliker. Hufvudfloden
är Rhen, som bildar östra gränsen, mot Baden,
och upptager en mängd mindre tillflöden. Nästan
parallelt med Rhen, på ett afstånd af 30 km.,
går från s. till n. det skogklädda Hardt, en
fortsättning af Vogeserna, med höjder af ända till
700 m. Trakten mellan Hardt och Rhen, med sina rika
slätter och dalar samt vinranksklädda kullar, hör till
de vackraste i Tyskland, och landet i sin helhet är
en af Bajerns bördigaste provinser. Hufvudprodukter
äro spanmål, vin, frukt af alla slag samt tobak och
trävaror. Bergen innehålla jern och stenkol. Handeln
och industrien äro synnerligen lifliga. Hufvudstad är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
