Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Retz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smittämne, ehuru dess bakterie ännu icke är upptäckt, samt
visar benägenhet att återkomma (»recidivera»),
i synnerhet vid förkylning genom kall, fuktig
luft. Efter allmän mattighet och ömhet inträder
feber och snart derefter ansvällning, ömhet, rodnad
och värk, hvilken antingen angriper en ledgång eller
flere ledgångar samtidigt eller flyttar sig från den
ena leden till den andra. Härtill komma ymnig sur
svettning, sparsam, högröd, sedimenterande och mycket
sur urin. Oftast angripas de större ledgångarna,
såsom knä-, hand-, fot-, höft- och skulderleder,
hvilka blifva ytterst känsliga för smärta i synnerhet
vid tryck och rörelse. Sjukdomen utbreder sig ofta
skoftals från den ena sidan till den andra, tyckes
stundom upphöra för några dagar, då svullnaden
lägger sig, men flammar åter upp. Säkerhet för att
sjukdomen häfts finnes framförallt icke, så länge
urinen visar sig mycket sur samt pulsen är hastig och
qvick. Febern är vanligen remitterande (d. v. s. till
temperaturen regelbundet vexlande) med en temperatur
af 38–40°, sällan derutöfver. Ledansvällningen går
vanligen tillbaka genom fördelning (resorption);
sällan öfvergår den till suppuration eller
varbildning i ledgången, en farlig utveckling, som
kan medföra ledens förstöring. Sjukdomen förlöper
sällan på kortare tid än 6 veckor. Den har mycken
benägenhet att kasta sig på inre, ädlare delar,
i synnerhet hjertat, lungsäcken och hjernan. I
hjertat uppstå inflammationer dels å dess yttre hinna
(pericarditis), dels å dess inre hinna (endocarditis)
och följden af sådana blir lätt kroniskt obotligt
hjertlidande (valvelfel). Hjernkastningen
visar sig i yrsel, hjerninflammation och stundom
qvarstående sinnesförvirring. Stundom inträder
döden under ett tyföst tillstånd, liknande en
svår blodförgiftning. – Den reumatiska febern
behandlas på senare tider med större framgång
än förr, sedan man lärt känna salicylsyrans och
karbolsyrans välgörande verkningar. Förr sträfvade
man förgäfves med Colchicum, digitalis, salpeter
m. m. Nu vinnes vanligen en utmärkt och snabb framgång
genom invärtes bruk af salicylsyradt natron i få,
men stora doser. Man gifver t. ex. på en gång 2–4
gr. salicylsyradt natron löst i ett halft glas (120
gr.) vatten med någon syrup. Visar detta ingen verkan
inom ett dygn, bör man förnya dosen. Den sjuke bör
ligga orörlig till sängs med de angripna lederna
fasthållna med något lämpligt bandage. Kring större
svullna leder kan äfven med fördel insprutas under
huden karbolsyrelösning (2 proc.), som ofta hastigt
häfver både smärta och svullnad. Mot qvarstående
styfhet och stelhet i lederna begagnas ljumma bad,
gyttjebad, massage, gymnastik och elektricitet. –
2. Kronisk ledgångsreumatism antingen utvecklar sig
ur en akut ledgångsreumatism eller uppträder från
början långsamt smygande, kroniskt, med värk och
måttlig svullnad i en eller flere ledgångar samt utan
att åtföljas af feber. Stundom blifva ledgångarna
förstörda, sammanväxta, styfva, knöliga, orörliga,
så att händer och fötter blifva alldeles vanskapliga
och odugliga. Hos äldre
personer inträder ofta en kronisk inflammation i
höftlederna med nybildning af benspetsar, som mer
eller mindre fastlåsa lederna (malum coxae senile). I
förstnämnda fallet gagna inpenslingar af jodtinktur
och det nya medlet ichtyol, galvanisk ström, bad, men
framförallt massage. – 3. Muskelreumatism beror oftast
af en akut eller kronisk muskelinflammation (myitis),
men förvexlas stundom med inflammation i en nerv
(neuritis) eller i en benhinna (periostitis). Muskeln
blir svullen, ömmande för tryck och kan ej användas
utan intensiv smärta. Genom långvarig inflammation
kan muskeln förvandlas till en svålig bindväf
eller ben. Mot den kroniska muskelreumatismen
gifves intet kraftigare medel än knådning, massage,
hälst i sammanhang med bad, gyttjebad, barrbad och
elektricitet. Åtskilliga hudretande liniment, såsom
opodeldok, terpentin, ichtyol, äro äfven välgörande. –
Alla, som hafva benägenhet för reumatism, böra
hela året om bära varma kläder med ylle närmast
kroppen, undvika drag och kall, fuktig luft samt
vara mycket försigtiga med kalla bad. Dessa äro
visserligen af nytta för hudens härdande, men
de måste dock brukas med mycken urskilning och
försigtighet för att ej framkalla recidiv. Jfr Gikt.
F. B.
Reumont [röma’ng], Alfred von, tysk diplomat och
historieskrifvare, f. 1808, verkade 1836–60 i den
preussiska diplomatiens tjenst hufvudsakligen vid de
italienska hofven och egnade sig derefter uteslutande
åt historiska forskningar. Död 1887. R. behandlade i
sina skrifter företrädesvis Italiens historia. Bland
hans många arbeten må nämnas Beiträge zur
italienischen geschichte (6 bd 1853–57), hans
förnämsta verk, Die gräfin von Albany (2 bd,
1860), Geschichte der stadt Rom (3 bd, 1867–70),
Lorenzo de’Medici il magnifico (2 bd, 1874; 2:dra
uppl. 1883), Geschichte Toscanas (2 bd, 1876–77) och
Charakterbilder aus der neuern geschichte Italiens
(1886).
Réunion [re-yniå’ng], före franska revolutionen och
under åren 1815–48 kallad Ile de Bourbon, under
första kejsaredömet Ile Bonaparte, ö i Indiska
oceanen ö. om Madagaskar, under 21° s. br. och 53°
10’ ö. lgd, tillhör Frankrike och betraktas som en
af dess vigtigaste kolonier. Areal 2,512 qvkm. R. är
en vulkanisk ö, till formen en ellips, hvars storaxel
har en längd af 71 km. och mindre axel 50 km. Tvänne
eruptionscentra tyckas hafva bildats, i n. Piton
des Neiges (3,069 m.), en nu slocknad vulkan, och i
s. Piton de la Fournaise (2,625 m.), äfven kallad Le
Volcan, emedan den ännu är i verksamhet och genom sina
lavaströmmar förvandlat omgifningen till en ödemark
(Pays brûlé). Mellan dessa båda ligger en af kammar
och branter afbruten högslätt, Plaine des Caffres,
af omkr. 1,500 m. höjd, hvilken delar ön i tvänne
naturliga afdelningar, vindsidan i n. ö. och läsidan
i s. v. En alldeles egendomlig företeelse bilda
de ofantliga, upptill kittelformiga, mot hafssidan
öppna dalar (cirques): Salazie, Rivière des Galets
och Cilaos, som bildats omkring Piton des Neiges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
