Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Restantier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Retande medel. Se Irritantia.
Retard [rotar-]. Fr. (af Lat. retardare, göra
långsam), dröjsmål. Med detta ords begynnelsebokstaf
(R) angifves å franska fickurs ruckverk det håll,
åt hvilket visaren derå må flyttas, om uret skall
gå långsammare. – Retardera, fördröja, uppehålla,
försinka; sätta i långsammare gång.
Retardando. Se Ritardando.
Retbarhet, fysiol. Se Irritabilitet.
Reten (af Grek. retine, harts), kem., ett vid
destillation af harts eller hartsrik ved erhållet
kolväte, C18H18, som bildar fettglänsande,
färglösa kristallfjäll, hvilka smälta vid 98,5°
och koka vid 390°. Reten utgör hufvudbeståndsdelen
af den såsom biprodukt vid träoljefabrikationen
erhållna tjärtalgen och borde kunna få användning
som smörjämne för starkt upphettade maskindelar.
P. T. C.
Retentions-cysta (af Lat. retentio, qvarhållande),
en cysta, som uppkommit derigenom att ett naturligt
sekret i en öppen gång blifvit qvarhållet
genom mynningens eller gångens tillslutning.
F. B.
Retentionsrätt (af Lat. retentio, qvarhållande),
jur., dels den vid ömsesidigt förpligtande
obligationer båda parterna tillkommande rätten
att ej behöfva utgifva den skyldiga prestationen
annat än mot erhållande af det, som är att fordra,
dels den borgenär under vissa omständigheter i lag
tillförsäkrade rätten att, till dess gäldenären betalt
sin skuld, qvarhålla det denne tillhöriga gods, hvaraf
borgenären till följd af obligationsförhållandet
kommit i besittning. Det är egentligen i denna senare,
mera inskränkta bemärkelse, som uttrycket
retentionsrätt användes såsom teknisk term. Och härvid frånser
man de fall, då retentionsrätten ingår såsom ett
moment i den mera omfattande panträtten. Exempel
på retentionsrätt äro för den svenska rättens del:
rättegångsfullmäktiges behörighet att innehålla
rättegångshandlingarna till säkerhet för sin lön,
husegares rätt att hindra hyresgäst, som ej guldit
hyran, att bortflytta sitt gods, och rätten att
vägra utlemnande af låntaget eller anförtrodt
gods vid egarens tredska att ersätta dera nedlagda
nödiga kostnader. Retentionsrätten kan i svensk rätt
göras gällande ej blott mot gäldenären, utan äfven
mot den, på hvilken denne öfverlåtit sin eganderätt
till godset. Har likväl borgenären låtit det komma
ur sin besittning, kan han ej påyrka sin rätt gent
emot den, som i god tro förvärfvar det. I svensk rätt
består ej häller retentionsrätten vid kollision med
egarens borgenärer. Vid utmätning och konkurs kan
godset tagas i anspråk för tillfredsställandet af de
dervid framställda kraf. Retentionsrätten omsättes
i dessa fall i en förmånsrätt till betalning
ur godset. Häraf kommer dock retinenten (den som
qvarhåller) ej i åtnjutande, så vidt han icke i laga
ordning framställer yrkande derom. Se Pantning och
Panträtt. A. W.
Retepora. Se Stelmatopoda.
Retford, East [ist], stad i engelska grefskapet
Nottingham, vid Trents biflod Idle samt Tid Great
Northern railway och
Manchester–Sheffield–Lincolnshire-jernvägen. 9,748
innev. (1881). Jerngjuterier, pappersbruk och qvarnar
samt handel med spanmål, ost och humle.
Rethe, Johan, medaljör, inkallad från Tyskland
och 1648 antagen i drottning Kristinas tjenst såsom
»isensnider» (myntgravör), arbetade i Stockholm, dels
för myntverkets, dels för drottningens och enskildas
räkning. Så utförde han 1650 flere »konterfej»
(medaljonger) af drottningen, 1654 stora rikssigillet,
medalj öfver kröningen (s. å.), öfver Karl XI:s
födelse (1655), Per Brahe (1664), Anna Palbitzki
(1666) samt en mängd myntstämplar. Någon framstående
konstnär synes han ej hafva varit. Sistnämnda
år eller kort derefter dog han eller lemnade
landet. Vidare känner man ej något om honom.
-rn.
Rethel, stad i franska depart. Ardennes, vid
floden Aisne och jernvägen mellan Reims och belgiska
gränsen. 6,904 innev. (1886). Ylleindustri. R. uppstod
bredvid ett romerskt kastell, Castrum Retectum, och
var sedan Klodvigs tid hufvudort i ett grefskap,
som 1581 upphöjdes till hertigdöme. Mazarin köpte
det och testamenterade det till sin systerdotter
Hortense Mancinis man.
Rethel, Alfred, tysk målare, f. i Aachen 1816,
kom 1829 till akademien i Düsseldorf under Schadows
ledning, der han snart, i motsats till skolans böjelse
för öfrigt, utmärkte sig för sin kraftiga teckning
och en rikedom på konstnärliga former, som han kunde
gifva en storartad prägel i omfattande kompositioner
af lefvande historisk karakter. De ämnen, som under
denna första tid sysselsatte honom, voro Kristendomens
första utbredning i Tyskland genom Bonifacius, Nemesis
förföljande en mördare, Daniel i lejonkulan, Finnandet
af Gustaf Adolfs lik o. a. Men då han syftade till ett
annat mål än skolan i Düsseldorf med dess sentimentala
drömmerier, begaf han sig 1836 till Frankfurt a. Main,
der han slöt sig till Ph. Veit. Snart kallades han
derifrån genom ett stort uppdrag af konstföreningen
för Rhenlandet och Westfalen, nämligen att i Aachens
rådhussal i fresker framställa bilder ur Karl den
stores historia. Han beredde sig härtill genom en
resa till Italien 1844–45, hvarefter han 1847–52
var sysselsatt med utförandet af de fyra freskerna
Kejsar Otto III öppnar år 1000 Karl den stores graf,
Förstörandet af Irmensäule vid Paderborn 772,
Karls seger öfver sarasenerna vid Cordova 778 och
Eröfringen af Pavia 774. Fortsättningen afbröts af
tilltagande sjuklighet. Sin kallelse för monumental
konst ådagalade han äfven i en följd af teckningar
till Hannibals tåg öfver Alperna, som endast blifvit
utkast. Slutligen har han, enligt tyskt omdöme, rest
sig ett oförgängligt minnesmärke i ett träsnittsverk,
med poesi af Reinick utgifvet 1848 under titeln Auch
ein todtentanz, 6 stora blad, utgifna i sammanhang med
de politiska hvälfningarna 1848, framställande döden
såsom vän och tröstare, men ock som härjaren och
såsom den der med revolutionen som handtlangare gör
menniskorna lika, i det att hans lie utan åtskilnad
skördar alla. Då R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
