Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omsätta, placera (ett penningkapital) på annat håll. –
Remplacement [-ma’ng], ersättande af en afgången
tjensteman med en ny; omsättning (af kapital).
Remscheid, stad i preussiska regeringsomr. Düsseldorf
(Rhenprovinsen), 5 km. från Lennep och nära 8
km. från Solingen. 34,000 innev. (1885), deraf endast
omkr. 11,000 i den egentliga staden. R. är Tysklands
Eskilstuna eller Sheffield, medelpunkten för en
storartad tillverkning af jern- och stålarbeten,
som exporteras till alla Europas land, Orienten
och öfriga verldsdelar. Denna industri grundades af
protestantiska flyktingar från Frankrike och Belgien.
Remuneration (Lat. remuneratio), belöning,
vedergällning, vederlag.
Remus. Se Romulus.
Rémusat [-mysa’], fransk adelsfamilj, af
hvars medlemmar följande vunnit historisk
ryktbarhet. 1. Claire Elisabeth Jeanne de R.,
född Gravier de Vergennes, grefvinna, fransk
författarinna, f. 1780, d. 1821, gifte sig 1796 med
grefve Auguste Laurent de Rémusat, som sedermera blef
kammarherre hos Napoleon I och prefekt. Hon var hofdam
hos kejsarinnan Josephine och hade såsom dennas och
drottning Hortenses förtrogna väninna tillfälle att
lära känna kejserliga hofvets hemligheter. Hennes
efterlemnade arbete Essai sur l’éducation des femmes
utgafs 1824 af hennes son. Af största vigt för det
första kejsaredömets historia äro hennes Mémoires
(1879) och Lettres (1881), bägge samlingarna utg. af
hennes sonson. – 2. Charles François Marie de
R., grefve, fransk statsman, den föregåendes son,
f. 1797, studerade klassisk literatur, historia och
juridik vid universitetet i Paris, började 1820 sin
skriftställareverksamhet med ett arbete om juryn och
var 1820–30 medarbetare i »Lycée français», »Globe»
och »Courrier français». Tillhörande det liberala
partiet, valdes han 1830 af staden Toulouse till
medlem af deputeradekammaren. Han utnämndes till
inrikesminister d. 1 Mars 1840, men måste afgå,
då kabinettet Thiers föll d. 29 Okt. s. å. Under
julimonarkiens återstående tid var R. en af ledarna
för oppositionen mot Guizot. Han var under den
andra republiken medlem af nationalförsamlingen
(1848–51), men måste, såsom motståndare till Louis
Napoléon, gå i landsflykt efter statskuppen d. 2
Dec. 1851. Han fick 1859 återvända till Paris, der
han lefde som privatman till kejsaredömets fall. Af
sin vän Thiers utnämndes R. d. 2 Aug. 1871 till
utrikesminister (efter Jules Favre). Efter att under
de svåraste omständigheter hafva med stor framgång
ledt Frankrikes utrikespolitik, måste R. afgå, då
Thiers, i Maj 1873, störtades. I Okt. 1873 invald
i nationalförsamlingen, slöt R. sig till venstra
centern. Han afled 1875. R. var en utmärkt politisk
talare och statsman och derjämte mycket verksam som
författare på många olika områden. Alltifrån 1830 var
han i flere årtionden en af de förnämste medarbetarna
i »Revue des deux mondes». Bland hans skrifter märkas:
Du paupérisme et de la charité
legale (1840), Essais de philosophie (1842), Abélard
(1845), De la philosophie allemande (1845), Passé
et présent (1847), Saint-Anselme de Cantorbéry
(1854); Critiques littéraires (1856), Bacon
(1858), Politique libérale (1860), Channing (1861);
Philosophie religieuse (1864), L’Angleterre au XVIII:e
siècle (1865), John Wesley et le méthodisme (1870),
Histoire de la philosophie en Angleterre (1875). R.,
som 1846 invaldes i Franska akademien, öfversatte
äfven fem af Schillers tragedier och författade sjelf
ett drama, Abélard (1877). – 3. Paul Louis Étienne
de R., grefve, fransk senator, den föregåendes son,
f. 1831, egnade sig åt vetenskapliga studier, blef
1854 medarbetare i »Revue des-deux mondes» och 1857
i »Journal des débats». 1871 vald till medlem af
nationalförsamlingen, slöt han sig der till venstra
centern. Äfven i senaten, dit han invaldes 1879 och
omvaldes 1888, hör R. till det moderat-republikanska
partiet. Han har utgifvit sin farmors (se ofvan)
»Mémoires» (1879) och »Lettres» (1881). E. W.
Rémusat [-mysa’], Jean Pierre Abel, fransk sinolog,
f. 1788 i Paris, studerade först medicin, promoverades
till med. doktor 1813, men egnade sig sedan åt
kinesiskan och erhöll på grund af sitt redan 1811
utgifna arbete Essai sur la langue et littérature
chinoises den nyinrättade professuren i kinesiska
och mandsjuriska vid Collége de France. År 1822
grundlade han jämte några andra orientalister det
berömda »Société Asiatique» i Paris, hvars president
han blef 1828. Sedan 1823 var han konservator
vid den orientaliska manuskriptafdelningen i
Nationalbiblioteket. Han dog i Paris 1832. R:s
förnämsta arbeten äro Recherches sur les langues
tatares (1820), Éléments de la grammaire chinoise
(1822; ny uppl. 1858), Mélanges asiatiques (2 bd
1825), Nouvelles mélanges asiatiques (2 bd 1829)
och Contes chinois (1827). – Se de Sacy: »Notice sur
la vie et les oeuvres de R.» 1834. H. A.
Rem-utvexling, mek., en mellan två remskifvor
eller remtrissor spänd rem för öfverförande af
rörelsen från en maskinaxel till en annan. Vanligen
äro de båda axlarna parallella, och detta medför
den enklaste anordning; men man kan äfven medelst
remutvexling öfverföra rörelsen mellan två axlar,
som icke äro parallella. I sådant fall får man göra
bruk af styrtrissor för remmens ledning. Det är genom
den mellan remmen och remskifvorna uppkommande
friktionen, som rörelsen öfverflyttas från den
ena till den andra skifvan och således mellan
de dem uppbärande axlarna. Remmarna äro oftast
af läder, men äfven andra ämnen, såsom kautsjuk,
bomull, hampa, begagnas för deras förfärdigande.
G. R. D.
Ren (plur. renes), Lat., njure.
Rena, biflod till Glommen, 126 km., upprinner
s. om Tönset och genomflyter först Tyldalen under
namn af Tysla, förstärkes sedan genom flere
tillopp i Rendalen, hvarefter den flyter genom
Storsjön och, efter att hafva upptagit vattnet
från sjön Osen, i närheten af Aamots kyrka och
Rena jernvägsstation förenar sig med Glommen.
Y. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
