Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reicha ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bibelkritik och religionsforskning utöfvat ett
mycket stort inflytande, i synnerhet genom sina
historisk-kritiska utredningar. L. H. Å.
Reimers, Arnoldus, norsk skådespelare, född i
närheten af Bergen d. 10 Aug. 1844, blef student
1865 och debuterade 1867 på Kristiania teater,
vid hvilken han alltsedan varit fäst. R. företog
flere studieresor till Danmark och Tyskland samt
gaf 1883 gästroller på k. teatern i Stockholm. Hans
klangfulla stämma gör honom framförallt lämplig i
hjelteroller, öfver hufvud i sådana, som kräfva
deklamation. Bland dem kunna nämnas Örnulf
i »Hærmændene på Helgeland», Skule jarl i
»Kongsevnerne», Steensgaard i »De unges förbund»,
D:r Stockman i »En folkefiende» och Haakon jarl
i Öhlenschlagers tragedi af samma namn. Äfven utom
teatern är R:s deklamation uppskattad. År 1881 äktade
han den talangfulla skådespelerskan fru Johanne Juell
född Elwig (född i Bergen d. 17 Okt. 1848, död d. 29
April 1882). Hans syster, Sofie R., född d. 19
April 1855, tillhör sedan 1880 Kristiania teater
och är en af dess mest begåfvade skådespelerskor.
Y. N.
Reims l. Rheims [rangs], stad i franska
depart. Marne, vid Aisne–Marne-kanalen och flere
linier i jernvägsnätet mellan Paris, Bruxelles
och Strassburg. 97,903 innev. (1886). Efter sista
fransk-tyska kriget har staden omgifvits med flere
detascherade fästen, som göra den till ett stort
befäst läger; af de gamla fästningsverken, hvilka
utlagts till bulevarder, hafva bevarats endast några
portar. Gatorna äro breda och regelbundna. Större
öppna platser äro Place Godinot, med en fontän, och
Place Royale, med staty af Ludvig XV, hvarjämte
finnas statyer af den i R. födde Colbert och
af marskalk Drouet d’Erlon. Förnämsta byggnaden
är katedralen, en ädel gotisk byggnad af väldiga
dimensioner. Koret byggdes af Rob. de Coucy 1214–41;
fasaden fullbordades i 14:de årh. Byggnaden, i form
af ett latinskt kors, har en bredd i tvärskeppet af
50 m., en längd af 138 och en höjd i midtskeppet
af 38 m. Glanspartiet i hela byggnaden är vestra
fasaden med tre praktfulla portaler, ett rosfönster
(12 m. i genomskärning) och en slösaktig rikedom
på skulpturer. Det inre har en mängd konstverk och
dyrbarheter. Efter Filip II August hafva alla franska
konungar (med undantag af Henrik IV, Ludvig XVIII
och Ludvig Filip) krönts i denna kyrka. En ännu
äldre kyrka är S:t Remi, påbörjad i romansk stil i
11:te årh., men i 12:te årh. ombyggd i gotisk stil,
med den helige Remigius’ graf. Andra mera framstående
byggnader äro ärkebiskopspalatset, Hôtel de ville,
i renaissancestil (påbörjadt 1627, fullbordadt
först 1825 och utvidgadt 1880), med tafvelgalleri,
naturhistoriskt museum och ett bibliotek med 60,000
bd, Palais de justice, Porte de Mars (en romersk
triumfbåge) samt Maison des musiciens, så kalladt
med anledning af fem fint arbetade statyer af
musikanter i nischer på framsidan. Staden är säte
för en ärkebiskop, har tvänne teologiska seminarier,
ett lycée (1547–1793 universitet), en förberedande
medicinsk och farmakologisk skola, en académie
des scicnces et belles-lettres samt flere andra
vetenskapliga och allmännyttiga föreningar. Af
stor betydelse är ylleindustrien, som sysselsätter
omkr. 10,000 arbetare. Andra industrigrenar äro
tillverkning af maskiner och redskap, kemiska
produkter, ljus, tvål, glas och papper. Staden är en
af de största nederlagsorterna för champagneviner, för
hvilkas förvarande finnas ofantliga källare uthuggna
i kalkklippan, och är ryktbar för sina biscuit,
pepparkakor och torkade päron. – R. hette på Caesars
tid Durocortorum, var remernas hufvudstad i belgiska
Gallien och kallades senare Remi. Kristendomen
infördes i midten af 4:de årh. Efter segern vid
Tolbiacum (496) läto Klodvig och flere tusen af
hans män döpa sig i R. af den helige Remigius,
hvilken omständighet förlänade biskopsstolen
(sedan 774 ärkebiskopsstol) en stor glans. Flere
af de följande konungarna läto der smörja sig med
den heliga oljan (se Ampulla), och detta blef
regelbundet fallet efter Filip II August. Särskildt
ryktbar är Karl VII:s kröning, d. 17 Juli 1429, som
Orleanska jungfrun genom sina segrar möjliggjorde,
och hvilken hon bivistade. Flere koncilier höllos
i R. under medeltiden. Genom fördraget i Troyes
(1420) afträddes staden till engelsmännen, men dessa
fördrefvos genom Jeanne d’Arc 1429. Den 12 Mars 1814
besattes staden af preussare och ryssar, anförda af
Saint-Priest, men desse måste följ. dag uppgifva den
åt Napoleon, hvarvid Saint-Priest dödligt sårades.
Rein, Jonas, norsk prest och skald, född i Surendalen
d. 30 Jan. 1760, tog år 1780 teologisk och 1789
filologisk ämbetsexamen samt erhöll 1791 Kautokeino
pastorat, men tillträdde det icke, utan blef i
ställeto 1792 komminister i Skjeberg i Smaalenene. År
1800 blef han kyrkoherde i Eidanger och 1808 vid
Nykirken i Bergen, hvilken stad han representerade
på riksförsamlingen i Eidsvold 1814. Der gjorde han
sig bemärkt som en af de skarpaste motståndarna till
föreningen med Sverige, i synnerhet genom sitt tal
d. 13 Maj. Hans hopp att blifva biskop i Bergen efter
J. N. Brun slog fel, och det var med stor grämelse
han nödgades lemna rum för Claus Pavels. Hans sista
år förflöto under mindre goda omständigheter, och
hans kraft var redan bruten, då döden kom d. 21
Nov. 1821. R. utgaf sorgspelet Hagen og Axel (1786),
ett par diktsamlingar (1802 och 1810) samt 1817–21,
i förening med K. M. Falsen och H. Foss, »Den norske
tilskuer». Y. N.
1. Rein, Gabriel, finsk universitetslärare,
historiker, statistiker, född i Jääskis socken d. 20
Dec. 1800, blef student i Åbo 1817, filos. kand. 1822,
filos. doktor 1823, docent i historia 1825,
lektor i tyska språket vid Helsingfors universitet
1832 samt professor i historia vid samma högskola
1834. Gripen af den fosterländska rörelse, som på
1820-talet spirade upp vid det finska universitetet,
egnade R. sig, efter vunnen akademisk grad, åt
forskningar inom Finlands äldsta historia, hvilkas
resultat framlades i akademiska disputationer. Dessa
afhandlingar, som utförligt belysa den svenska
eröfringens skede i Finlands historia, vittna om
vidsträckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
