Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reicha ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med, anförde rytteriet i slaget vid Holofsin (d. 4
Juli 1708) och följde derefter sin konung till de
stora olyckorna i Ukrajna. Ett qvarstannande i detta
land afrådde han, likasom Piper, och han uttalade
flere gånger sitt ogillande af hufvudlösa företag,
som utan gagn kräfde soldatens blod. I slaget vid
Poltava (d. 28 Juni 1709) blef det R:s sorgliga öde
att föra den svenska hären till ett nederlag, som
var oundvikligt. Måhända var det känslan deraf,
som under denna olycksdag beröfvade honom det lugn
och den beslutsamhet, som för en fältherre äro så
nödvändiga.
I slaget blef han fången, fördes till Moskva
och hade der, först tillsammans med Piper,
sedermera ensam, högsta ledningen af de svenske
fångarnas angelägenheter. Utvexlad i Juli 1718,
återvände han till Sverige och följde på hösten,
ehuru utan befäl, Karl XII till Fredrikshald.
Under följande år ledde han, med mycket
begränsade tillgångar, försvarskriget mot Danmark
på ett sätt, som inför efterverlden befriar honom
från de anklagelser för feghet och förräderi, hvilka
straxt efter hans död framkommo. Efter krigets
slut deltog R. ehuru mera sällan, i rådets
öfverläggningar. På väg till konung Fredrik på
Kungsör insjuknade han på Läggestads gästgifvaregård
i Södermanland samt afled der efter några dagars
sjukdom d. 29 Jan. 1722. Han ligger begrafven
i Stockholms storkyrka. Svenska akad. slog 1877
en medalj öfver R., och grefve H. Hamilton skref i
samma akademis Handlingar (53:dje del., 1878)
hans »Minne». Hjr.
Reicha, Anton, tysk musikteoretiker och kompositör,
f. i Prag 1770, var 1788–94 anställd jämte den
unge Beethoven vid kurfurstliga kapellet i Bonn,
reste derpå till Hamburg och Paris, der han väckte
uppmärksamhet såsom instrumentalkomponist, och dit han
efter en tids vistelse i Wien (1802–08) återkom för
att slutligen (1818) hamna såsom kompositionsprofessor
vid konservatoriet dersammastädes. Död 1836. Hans
operor vunno ringa framgång. Anseende åtnjöto
deremot hans instrumentalverk (symfonier, decett,
oktett, qvintetter, qvartetter, trior, duetter för
olika sammanställningar af stråk- och blåsinstrument,
violinsonater, klavérsonater, etyder, fugor m. m.) och
i ännu högre grad hans teoretiska arbeten: Traité de
mélodie (1814), Cours de composition musicale (1818),
Traité de haute composition musicale (1824–26) samt
Art du compositeur dramatique (1833). A. L.
Reichardt. 1. Johann Friedrich R., tysk komponist
och skriftställare, f. 1752 i Königsberg, der
han studerade filosofi och musik, tillbragte
åren 1771–74 på resor och blef 1776 kapellmästare
hos Fredrik den store i Berlin. Der inrättade han
bl. a. »spirituella konserter» med analytiska program
(1783). De följande åren tillbragtes å nyo på resor,
till London och Paris, hvarvid han uppförde sin
passionsmusik m. m. och var nära att få två operor
uppförda, då han återkallades genom konung Fredriks
död (1786). Hos efterträdaren Fredrik Vilhelm
II förstodo R:s ovänner att göra honom misshaglig,
på grund dels af hans öfvermodiga sätt,
dels af hans kända sympatier för franska revolutionen,
hvadan han afskedades 1792. Efter en resa till
Sverige, hvarunder han en kort tid uppehöll sig
i Stockholm, slog han sig ned i Altona och utgaf
tidningen »La France», tills han 1796 kallades
till inspektor för saltgrufvorna i Halle. Af Jérôme
Bonaparte anställdes han som kapellmästare i Kassel
1808, men trifdes ej der och återvände, efter en resa
till Wien, till Giebichenstein vid Halle, hvarest
han dog 1814. – R. var en kombination af musiker,
literatör och verldsman. Hans Vertraute briefe
från Paris och Wien (1802–03 och 1810, på svenska
öfversatta 1804–05 och 1812) innehålla rika detaljer
öfver ej blott musik, utan äfven politik, literatur
och societet. Hans tidningar och öfriga skrifter röja
kritisk skärpa och omdöme; de vigtigaste äro Ueber
die deutsche komische oper (1774), Musikalisches
kunstmagazin (1782–91) samt Studien für tonkünstler
und musikfreunde (1793). Hans tonsättarerykte
hvilar hufvudsakligen på hans kompositioner till
Göthes sånger, hvarigenom han främjat den tyska
visans utveckling, samt på hans sångspel, en genre,
som han järnte Hiller bidrog att skapa (Claudine
von Villabella, Jery und Bäthely, Die geisterinsel
m. m.). I öfrigt skref han operor, kantater, psalmer
och diverse instrumentalmusik. – 2. Gustav R.,
tysk tonsättare, f. 1797, d. 1884, studerade först
teologi, derpå musik under Klein, och lefde sedan
såsom eftersökt musiklärare i Berlin, der han äfven en
tid var dirigent för den yngre »liedertafeln». Han
blef ryktbar genom de allbekanta manskvartetterna
Was ist des deutschen vaterland? (i svensk
omtydning af J. Nybom »Hvad är de skandinavers
land?») och Das bild der rose (»Rosens bild»).
A. L.
Reichemberg [-bär], Suzanne, fransk skådespelerska,
f. i Paris 1853, åtnjöt handledning af systrarna
Brohan, debuterade 1868 på Théâtre français såsom
Agnes i Molières »L’école des femmes» och blef
»sociétaire» vid nämnda skådebana 1872. Hon intager,
genom sitt fulländade utförande af ingénueroller,
en plats bland verldsstadens mest uppburna
skådespelerskor.
Reichenau. 1. Ö i Bodensjöns nedre del (Zeller-
l. Untersee), tillhörande badenska kretsen Konstanz,
har en areal af 4 qvkm. med 1,463 innev. (1880)
och sammanhänger i ö. genom en 1 km. lång damm med
fastlandet. Ön har sitt namn efter det af Pirminius
724 anlagda benediktinklostret R. (Lat. Augia
Dives), hvars munkar under flere århundraden gjorde
sig högt förtjenta om vetenskapen. Klostret lades
1538 under stiftet Konstanz, upphäfdes 1799 och
förenades med Baden. Klosterkyrkan innehåller Karl den
tjockes graf. – 2. Stad i östra Böhmen, 40 km. ö. om
Königgrätz. 4,702 innev. (1880). Textilindustri. –
3. By i schweiziska kantonen Grisons, 10 km. v. om
Chur vid Hinterrheins och Vorderrheins förening. Byn
har ett ståtligt, af en vacker park omgifvet
slott, der i slutet af 18:de årh. fanns en berömd
uppfostringsanstalt, vid hvilken hertigen af Chartres
(sedermera konung Ludvig Filip) 1793–94 förtjenade
sitt bröd såsom lärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
