Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Randers ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tredäckare, försedda med två eller tre täckta batterier,
förutom öfre däcksbatteriet. Ofvannämnda år var
antalet af rangskeppen 37, förutom de fregatter
m. fl., som tillhörde 5:te och 6:te klasserna. Å
fig. synes en del rangskepp (linie-skepp), ordnade
på slaglinie. Nutidens rangskepp kallas oftare
»slagfartyg». R. N.
Rangun, stad i Britiska Birma, »divisionen» Pegu,
i hvilken den sedan 1880 bildar ett särskildt
distrikt, ligger 34 km. från hafvet vid Hlaing
l. Rangunfloden, Iravadis östligaste mynningsarm,
som under monsunen är farbar med de största fartyg
och under den torra årstiden med fartyg intill 1,000
tons drägtighet. 134,176 innev. (1881). R. är
den förnämsta handelsplatsen i Brit. Birma och
exporterar företrädesvis spanmål (ris), bomull,
trävaror (mest teakträ), katechu och gambir. Det har
flere skolor och kristna tempel samt buddhaistiska
pagoder, bl. a. den stora pagoden Shoe-Dagong,
med ett 100 m. högt torn, hvars 12 m. höga krona
är rikt förgylld. – Staden anlades 1753 och var
sedan Birmarikets andra hufvudstad. Den intogs af
engelsmännen 1824 och 1852 samt afträddes jämte
provinsen Pegu sistnämnda år till dem.
Raniceps. Se Paddtorsk.
Ranidae, vattengrodor, zool., bilda en familj
inom de stjertlösa amfibiernas ordning (Batrachia;
se Groddjuren) och amfibiernas klass. Kroppen är
jämförelsevis smal, hufvudet kort och platt, med
bred mun, främre fotparet mycket kortare än det
bakre, hvars tår ofta förenas medelst hel simhud,
huden ofvanpå kroppen vanligen besatt med vårtor,
på dess undre sida deremot slät. Tungan är fastvuxen
med främre änden, pupillen rund, trumhinnan mestadels
tydlig; öronkörtlar och sugskifvor på tårna saknas,
och gommen bär oftast tänder. Dit hörande arter äro
hemma i alla verldsdelar samt uppehålla sig vid
och i vatten och på fuktiga ställen. De hålla sig
under den kalla eller torra delen af året undangömda,
men vakna vid vårens eller regntidens inträde åter
upp och börja sin fortplantning, hvarunder de låta
höra sina gälla läten och derigenom ofta blifva
störande. I vattenrikare varma land äro grodorna
framme året om, och der synes deras fortplantning
infalla i hvilken månad som hälst, hvarför man
också hör dem året om. Till lekplatser välja
grodorna de vattensamlingar, i hvilka de lägga sina
äggklumpar. Ungarnas utveckling försiggår hos samma
art betydligt långsammare i kallare än i varmare
luftstreck. Våra arter anses med rätta som nyttiga
djur, men familjens jättar förgripa sig på mindre
husdjur. Mångenstädes användas vattengrodor till
föda och skattas i detta hänseende högt. I motsats
till paddorna betraktas de icke med afsky, om än
med motvilja, af menniskorna. Fiender hafva de
många bland både högre och lägre ryggradsdjur. På
senaste tiden har man börjat hålla vattengrodor i
fångenskap, och genom lämplig behandling har man
fått dem lika tama som löfgrodor. Länge hafva de fått
göra tjenst vid vetenskapliga försök (man erinre sig
galvanismen). Bland hithörande slägten må
nämnas Megalophrys, Pseudis och Rana (se dessa ord).
C. R. S.
Ranieri, Antonio, italiensk skriftställare, f. i
Neapel 1809, studerade vid italienska och tyska
universitet, var många år advokat och utnämndes
af Viktor Emanuel till professor i historiens
filosofi vid Neapels universitet samt blef 1877
senator. I sin sociala roman Ginevra, o l’orfana
della Nunziata (1839; 3:dje uppl. 1862) afslöjade
R. afskyvärda missbruk vid förvaltningen af
barmhertighetsinrättningar, hvarigenom han ådrog
sig förföljelser från presterskapets sida. Hans
Storia d’Italia de Teodosio a Carlomagno (1841)
är en klassisk skildring af den påfliga hierarkiens
uppkomst och Il frate Rocco (1844) en i folklig ton
hållen vädjan till italienska nationalandan. Mest
känd har R. blifvit genom sin uppoffrande vänskap
för den sjuke skalden Leopardi, hvilken han vårdade i
flere år, hvars skrifter han utgaf efter dennes död,
och hvars minne han äfven har hugfäst i skriften Sette
anni di sodalizio con Giacomo Leopardi (1880). R. dog
1888. Hans samlade arbeten utgåfvos i 3 bd 1862–64.
Rank, Joseph, tysk romanförfattare, f. 1816 i
Friedrichsthal (Böhmerwald), är en bland de mera
framstående odlarna af bynovellen. Till hans bästa
arbeten höra berättelserna Aus dem Böhmerwalde
(saml. i 3 bd 1851) och Von haus zu haus (1855;
2:dra uppl. 1860) samt romanerna Achtspännig (1856;
2:dra uppl. 1859), Ein dorfbrutus (1861) och Der
seelenfänger (1876).
Ranka, bot. Se Accessoriska organ.
Ranke. 1. Leopold von R., tysk häfdatecknare,
född d. 21 Dec. 1795 i den lilla, då kursachsiska
staden Wiche, studerade 1814–18 vid universitetet
i Leipzig teologi och filologi, hvarunder han 1817
promoverades till filos. doktor, samt var 1818–25
öfverlärare vid gymnasiet i Frankfurt a. d. O. Hans
undervisningsämnen voro i början uteslutande de
klassiska språken, men han drogs för hvarje dag
alltmera åt historiens studium, hvartill äfven
hans lärarekall gaf en yttre anledning. För att
nämligen kunna lemna sina lärjungar en sjelfständig
framställning af den gamla literaturens historia grep
han sig an med att genomläsa antikens (grekernas och
romarnas) alla historieskrifvare. När så sedermera den
egentliga historieundervisningen blef hans uppgift,
utsträckte han sitt studium till folkvandringstidens
och medeltidens källskriftförfattare. Hos Guicciardini
och Giovio – de förnämsta skildrarna af den nyare
tidens begynnelse – stötte han på sådana oförenliga
motsägelser, att han underkastade dem och de med
dem samtida författarna en grundlig kritik. Såsom
resultat af denna undersökning framgick hans första
historiska arbete: Geschichte der romanischen und
germanischen völker (1824), en skildring af
sydvestra Europas kring Italien sig samlande historia
under tiden 1494–1514, hvartill slöt sig Zur kritik
neuerer geschichtschreiber. Redan i företalet till
detta arbete framställde R. historieskrifvarens
uppgift sådan, som han sedermera under hela sin
författareverksamhet fullföljde den: att visa hvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
