Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rambaud ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1873; sv. öfvers. 1875), Two little wooden shoes
(1874; »Ett par små träskor», s. å.) och Ariadne,
the story of a dream (1877; »Ariadne». 1878).
Ramel [ra’mmel], svensk adlig ätt, som härstammar
från en ursprungligen pommersk ätt. En medlem af den
pommerska ätten, Henrik R. (d. 1611), gick i dansk
tjenst, hade stort inflytande hos konung Kristian IV
och fick förläningar i Skåne. Hans sonsöner Ove och
Hans introducerades 1664 på svenska riddarhuset. Hans’
son var den bottenrike magnaten Malte R. (f. 1684,
d. 1752), herre till Maltesholm, Löberöd, Vesterstad,
Hviderup, Sireköpinge m. fl. gods, bekant för
sina egenheter. Dennes ende son, öfversten Hans
R. (f. 1724, d. 1799), som genom nybyggnader och
planteringar furstligt utstyrde dessa gods samt
utvecklade ett storartadt landtbruk, erhöll 1771
friherrlig värdighet.
1. Ramel [ra’mmel], Malte, friherre, riksråd, son af
den ofvannämnde öfversten friherre H. R., född i Skåne
d. 27 Maj (g. st.) 1747, inträdde, efter att 1757–66
hafva studerat i Upsala, i kansliet och befordrades
1770 till kommissionssekreterare vid beskickningen
i Paris, der han umgicks i de lysande kretsar,
som samlades kring svenske ambassadören grefve
Creutz. 1778–80 var R. svensk minister i Madrid,
1782 blef han hofkansler, och 1786 utnämndes han till
riksråd. Manlig och fast i sina rådslag, åtnjöt han
Gustaf III:s stora förtroende. 1797 öppnades honom
en plats i Svenska akademien, hvars instiftande han
såsom hofkansler kontrasignerat. Men han dröjde
att taga inträde – måhända af grannlagenhet emot
Armfelt, på hvars stol i akademien han blifvit satt
– ända till 1802, då han talade öfver Gustaf I:s,
Gustaf II Adolfs och Karl X Gustafs förtjenster
om fäderneslandets språk (Sv. akad:s handl., 3:dje
d.). 1803 blef R. guvernör för kronprinsen. Efter
1809 års statshvälfning drog han sig tillbaka,
försakande höga äreställen vid hofvet, och d. 31
Jan. 1824 afled han, barnlös, på Öfvedsklosters
herresäte i Skåne. R. var en vacker representant för
Sveriges gamla adel, gudfruktig och pligttrogen,
anspråkslös och fint bildad, men utan den högre
begåfning, som kunde berättiga hans stora framgångar
på de sociala och literära banorna. Jfr Geijers
minnestal öfver R. i Sv. akad:s handl., del. XII
(1829). Kj.
2.Ramel [ra’mmel], Charles Emile, friherre, hofman,
konstvän, den föregåendes broder, föddes d. 14
Febr. 1750, försökte sig först å ämbetsmannabanan,
blef sedermera fänrik och löjtnant vid Lifgardet,
men öfvergick snart till hofvet, utnämndes till
kammarherre hos drottningen 1781 och tog 1790
afsked. Han var en högt bildad man, som mycket rest
i Europa och särskildt egnat sig åt studiet af de
sköna konsterna, om hvilket allt hans å Öfvedskloster
i Skåne förvarade dagböcker bära vittne. Å en af sina
många resor drabbades han af ett bedröfligt äfventyr,
som på sin tid allmänt omtalades och gjorde honom
namnkunnig. R. hade tagit in på ett värdshus i
Toscana, der en rik jude
samtidigt mördades af värden. Denne lade det blodiga
vapnet under sängen, der R. sof, lät bloddroppar
visa vägen från den mördades rum till R:s och
eftersände rättsbetjenter. R. häktades och lades på
sträckbänk, men räddades slutligen genom angifvelse
af en bland värdshusets betjening. Händelsen
har blifvit romantiserad af bl. a. N. H. Thomson
i novellen »Svensken i Italien eller torturens
afskaffande i Toscana» (1833). – R. blef 1819
hofmarskalk och efterträdde 1824 sin äldre broder
som fideikommissarie till Öfvedskloster. Död der 1826.
-rn.
Ramenghi [-gi], Bartolommeo, kallad Bagnacavallo
efter sin fädernestad inom Ferraras område, italiensk
målare, räknad till den bolognesiska skolan, f. 1484,
d. i Bologna 1542, var lärjunge af Francesco Francia i
Bologna, men kom sedan under inflytande af Dosso Dossi
i Ferrara (Morelli-Lermoliev). Han var förnämligast
verksam i Bologna, men skall enligt Vasari äfven
varit en tid sysselsatt i Rom såsom medhjelpare åt
Rafael (enligt uppgift, i Vatikanens loggier). Detta
förnekas, liksom allt inflytande från Rafael på R.,
af Morelli, medan andra kritiska författare finna,
att i vissa af R:s bilder påminnelser icke blott om
Dossi och skolan i Ferrara, utan äfven om Rafael
framträda. Sådana bilder äro en stor altartafla
i Dresdens museum, Madonnan uppenbarande sig för
fyra helgon, en mäktig framställning med kroppsstora
figurer, samt en tafla med tre helgon, S. Petronius,
S. Agnes och Ludvig IX i Frankrike, i Berlin. För
öfrigt finnas af honom, en Korsfästelse med helgon
i S. Petronio (Bologna), af äldre datum, påminnande
om Francia, Jesu omskärelse, med spiralformiga
tempelpelare såsom i Rafaels bekanta tapetkartong
(Apostlarna bota en krympling), men dock ferraresisk
i uppfattningen, samt en om Rafaels kompositionssätt
erinrande bild, Madonnan med tre helgon (i Bologna).
C. R. N.
Ramesses. Se Ramses.
Ramfartyg [ramm-]. Se Ram 1.
Ramie [rami]. Se Beklädnadsväxter, sp. 150.
Ramifikation (af Lat. ramus, gren, och facere, göra),
förgrening, t. ex. af luftrören i lungorna, af nerver,
af blodkärl.
Ramilies [-miji], by i belgiska prov. Syd-Brabant,
emellan Louvain och Namur, är bekant genom det
slag, i hvilket Marlborough med 60,000 man d. 23
Maj (n. st.) 1706 besegrade den något svagare
fransk-bajerska hären under kurfursten Max Emanuel
och Villeroy.
Ramister. 1. Anhängare af P. de la Ramées
filosofi. – 2. Anhängare af musikern J. Ph. Rameaus
teorier.
Ramla l. Ramle (Arab., »sand»), stad i Palestina,
vid vägen mellan Jafa och Jerusalem, omkr. 18 km. från
förstnämnda stad. Staden, som har omkr. 3,000 innev.,
är station för pilgrimerna till Jerusalem och har
flere kloster med hospitier och kapell. Den kyrkliga
traditionen betecknar R. som Bibelns Arimatia, men
enligt arabiska källor härstammar det från de förste
omajjadiska kaliferna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
