Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Racki, Franjo - Raclawice, by i rysk-polska guvern. Kielce - Raczynski, Edward - Radagais, en germansk krigarehöfding - Radautz, stad i österrikiska hertigdömet Bukovina - Radband. Se Rosenkrans - Radbard. Se Ivar Vidfamne - Radbertus. Se Paschasius Radbertus - Radcliffe, stad i engelska grefskapet Lancaster - Radcliffe, Ann, född Ward - Radde, Gustav Ferdinand Richard - Radeberg, stad i konungariket Sachsen - Radegast (Redegast), Slav. mytol., namn på en vendisk gud - Rademacher, Johann Gottfried
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Knjizevnik» (1864–66), dels i Sydslaviska
akademiens periodiska publikationer »Rad» och
»Starine». Han är både till namnet och gagnet
den egentlige ledaren i nämnda akademi. Äfven på
det politiska området har han spelat en rol såsom
ledamot af kroatiska landtdagen och såsom förkämpe
för den kroatiska nationalitetens intressen.
Lll.
Raclawice [ratslavi’tse], by i rysk-polska
guvern. Kielce, n. om Krakov, bekant genom den seger
Kosciuszko med nära 5,000 man (hufvudsakligen med
liar beväpnade bönder) der vann d. 4 April 1794 öfver
de dubbelt manstarkare ryssarna, som anfördes af
general Tormassov.
Raczynski [ratjy’njski], Edward, grefve, polsk
författare och mecenat, af en i Polens historia
framstående slägt, f. i Posen 1787. deltog i de
napoleonska krigen, representerade på riksdagen i
Varsjav 1812 prov. Posen, begaf sig 1814 på resor i
in- och utlandet för vetenskapligt syfte, besökte
derunder äfven Sverige samt reste i Grekland och
Turkiet (dagboken Dziennik podroly do Turcyi,
1823). Han offrade stora summor på samlingar och
afskrifter af historiska urkunder rörande polska
historien och är sjelf författare till Wspomnienia
Wielkopolski (Minnen från Stor-Polen, 1842–44,
med många teckningar och en stor atlas) och Gabinet
medalów Polskich (1838–43, 4 delar). R. understödde
frikostigt författare och konstnärer, utgaf på sitt
förlag ett par hundra olika skrifter i historia
och andra vetenskaper samt skänkte till staden
Posen sitt der belägna palats med ett bibliotek på
17,000 band. Han bekostade också en vattenledning åt
staden. Grefve R. sköt sig i ett anfall af melankoli
1845. Lll.
Radagais, en germansk krigarehöfding af oviss
härkomst, inbröt 405 uti Italien i spetsen för en af
somliga till 200,000, af andra till 400,000 personer
uppskattad massa svever, vandaler, burgunder, alaner,
goter. Vid Florentia möttes de af Stilicho, som tvang
E. att upphäfva belägringen, derefter slog honom vid
Fiesole samt instängde honom och hans här emellan
Arno och bergen, der de af hunger tvungos att gifva
sig. R. och hans söner dödades i fångenskapen.
Radautz, stad i österrikiska hertigdömet Bukovina,
omkr. 25 km. från Moldaus gräns. 11,162 innev. (1880)
af blandad nationalitet, mest tyskar. R. var till
1786 säte för en grekisk biskop (derefter flyttad
till Czernovitz) och har en katedral med grafmonument
öfver flere moldaviska furstar. Stuteri.
Radband. Se Rosenkrans.
Radbard. Se Ivar Vidfamne.
Radbertus. Se Paschasius Radbertus.
Radcliffe [rä’ddkliff], stad i engelska
grefskapet Lancaster, vid Irwell samt
Lancashire–Yorkshire-jernvägen., 11 km. n. v. om
Manchester. 16,267 innev. (1881). Stenkolsgrufvor,
bomullsväfveri och kattuntryckerier.
Radcliffe [rä’ddkliff], Ann, född Ward, engelsk
romanförfattarinna, f. i London 1764, gifte sig
1787 med en tidskri ftsutgif vare William R. och dog
1823. I sina konstrikt utarbetade
skräckromaner, bland hvilka de bästa äro The romance
of the forest (1791), The mysteries of Udolpho
(1794) och The italian (1797; sv. öfvers. 1803),
visar hon en mästerlig förmåga i att framkalla
känslor af fruktan och hemlighetsfull spänning, genom
skildringar af hemska, förfallna, slott i Apenninerna
och Pyrenéerna, vilda äfventyr, vidunderliga brott,
skräckinjagande syner och ljud samt naturscener i
dyster belysning. Mot berättelsernas slut skadar hon
dock illusionen genom att på naturlig väg förklara. de
tilldragelser, som förefallit öfvernaturliga. Att
teckna individuella karakterer ligger utom hennes
gåfvor, men i öfrigt står hon i kraft och originalitet
vida öfver sina efterhärmare inom denna art af
sensationsroman.
Radde, Gustav Ferdinand Richard, tysk resande och
naturforskare, f. i Danzig 1831, gjorde 1852 i
naturvetenskapligt syfte en resa till Krim, deltog
1855–60 i en af ryska geograf. sällskapet utrustad
expedition till östra Sibirien och är sedan 1863
bosatt i Tiflis såsom föreståndare för ett af honom
bildadt kaukasiskt museum, men har under tiden gjort
flere resor i Kaukasus, Armenien och trakterna kring
Kaspiska hafvet och Aralsjön. Hans med anledning af
dessa resor skrifna uppsatser äro intagna i Petermanns
»Mitteilungen» och andra tidskrifter och beröra
etnografien och naturalhistorien.
Radeberg, stad i konungariket Sachsen, kretsen
Dresden, vid jernvägen mellan Dresden och
Görlitz. 7,387 innev. (1885). Glasbruk, jernvalsverk
och jerngjuteri, spiksmedja, och pappersbruk. I
närheten ligga badorterna Augustusbad och Hermannsbad
med kolsyrehaltiga jernkällor.
Radegast (Redegast), Slav. mytol., nanm på
en vendisk gud, som dyrkades i staden Rhetra (i
nuv. Mecklenburg-Strelitz) och antages hafva varit
en krigsgud.
Rademacher, Johann Gottfried, tysk läkare, f. 1772,
med. doktor 1794, bosatte sig 1797 såsom praktiserande
läkare i Goch, en liten stad i Rhenprovinsen vid
holländska gränsen, och stannade der till sin död,
1850. R. är bekant genom sin 1842 tryckta och sedan
i flere upplagor utgifna skrift Rechtfertigung der
von den gelehrten misskannten, verstandesrechten
erfahrungsheillehre der alten scheidekünstigen
geheimärzte etc. Enligt den häri framlagda, i
väsentlig grad på Paracelsus stödda läran gifves
det tvänne slag af läkemedel: universella och
organläkemedel. De förra, hvilka förmå att läka de
flesta sjukdomsformer, äro jern, koppar och
natronsalpeter. Orgariläkemedlen inverka på kroppens
särskilda organ och äro lika många som organens
sjukdomar. Den första användningen af ett visst
läkemedel i en viss sjukdom skedde alltid mer eller
mindre på måfå, likasom äfven diagnosen af sjukdomen
ställdes utan tillräcklig grund. »Om nu, utan hvarje
insigt om menniskokroppen och utan någon omsorgsfull
undersökning, ett visst organ ansågs angripet af
sjukdomen, och om den sjuke efter användning af ett
godtyckligt valdt läkemedel blifvit bättre, drog
R. deraf den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
