Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Raab, Klas Fredrik Hugo - 5. Raab, Karl Axel - Raab. 1. Georg R. - Raab. 2. Johann Leonhard R. - Raabe, Joseph Ludwig - Raabe, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kalmar regemente. Anställd såsom adjutant hos
svensk-norske ministern i Berlin, genomgick R. 1855–58
preussiska krigsakademien. Derunder befordrades han
(1857) till löjtnant vid ofvannämnda regemente. Efter
återkomsten till fäderneslandet utnämndes han,
1859, till generalstabsofficer. När dansk-tyska
kriget 1864 utbröt, sökte och erhöll K. anställning
såsom premierlöjtnant i danska armén. Till en början
anställd vid högkvarteret, deltog han med detta i
striden vid Dybböl d. 17 Mars, men detascherades snart
derefter från detsamma och öfvertog befälet öfver
det af svenska och norska frivilliga bestående 1:sta
kompaniet af kapten Aaröes ströfkår. Mest bekant
bland de expeditioner, som detta kompani under R:s
ledning utförde, är det nattliga företaget till
Löjt kyrkoby i Slesvig, vid hvilket tillfälle
flere fångar togos. För sitt deltagande i kriget
skördade R. emellertid icke odeladt beröm, ty
mången ansåg det mindre lämpligt, emedan han hade
Preussen att tacka för en icke oväsentlig del af sin
militära utbildning. Å andra sidan må dock betonas,
att R., liksom hans fader, var en varm vän af den
skandinaviska idén. 1865 utnämndes R. till kapten i
armén och förordnades s. å. till informationsofficer
i taktik, reglementen och krigsartiklar vid
Krigsakademien på Karlberg. Jan. 1866–Sept. 1873
var han lärare i krigskonst och krigshistoria vid
Högre artilleriläroverket (sedermera Krigshögskolan)
på Marieberg. Under tiden utnämndes han 1869 till
kapten vid Kalmar regemente, 1870 till major i
armén samt 1872 till öfverstelöjtnant i armén och
expeditionschef i Landtförsvarsdepartementets
kommandoexpedition. Följande år uppgjorde han
förslag till grunder för en ny härordning, hvilket
förslag, sedan det blifvit granskadt af en komité,
i hvilkens arbeten B. förordnades att deltaga, lades
till grund för K. M:ts framställning i ämnet till
1875 års riksdag. 1873 utnämndes R. till öfverste
och chef för Generalstaben, hvars organisation han
haft i uppdrag att uppgöra. Under loppet af de
derefter följande åren verkade han äfvren såsom
ledamot af flere komitéer, som behandlade frågor
rörande landtförsvaret. 1877 utnämndes E. till
generalmajor i armén. 1880 utsågs han till ledamot
af den då tillsatta stora landtförsvarskomitén,
men innan dennas arbeten hunno afslutas, hade döden
d. 11 Dec. 1881 lyktat hans verksamma lif. Äfven
såsom militärskriftställare verkade R. Bland hans
utgifna arbeten må nämnas Några ord om tidens kraf
på lätt infanteri (1857), Om ändamålet med Stockholms
befästande (1860), Den adliga rusttjensten (1870) och
(tillsammans med J. Grusebjörn) Kort sammanfattning
af de vigtigaste bestämmelserna rörande arméns
organisation (s. å.). – R. blef 1863 led. af
Krigsvet. akad. och var 1870–71 redaktör af hennes
tidskrift. Han var begåfvad med klar blick, mycken
viljekraft och stor arbetsförmåga. Med okuflig energi
kämpade han ända in i det sista för uppnåendet af det
mål, som han gjort till sin lifbuppgift: höjandet
af fosterlandets försvarsförmåga. Förnämsta medlet
härtill ansåg han vara härordningens tidsenliga
ombildning. Sitt arbete i denna riktning fick han dock
aldrig se krönt med framgång. Deremot lyckades han
genomföra vigtiga förbättringar inom andra områden af
försvarsväsendet, såsom Generalstabens organisation
och Krigshögskolans ombildning. Derjämte står den
historiska forskningen till honom i förbindelse
för det på hans initiativ tillökade Krigsarkivet.
H. J-dt.
5. Raab [rab], Karl Axel, djurmålare, brorson till
R. 2, f. 1835, blef furir vid Dalregementet, men
egnade sig derjämte åt konststudier dels i Stockholm,
dels i Düsseldorf, der han afled 1871, den siste
på manslinien af adliga ätten R. I Nationalmuseum
är han representerad genom Räf i ett vinterlandskap
(1870). Svenska staten eger dessutom af honom Morgonen
i hönshuset (s. å.). -rn.
Raab [rab]. 1. Georg R., österrikisk målare,
f. i Wien 1821, lärjunge af dervarande akademi,
har målat idealfigurer och porträtt, de senare
äfven i miniatyr, en branche, i hvilken han blifvit
berömd. Sin första idealfigur, Debora, utställde han
1858. Den har sedan efterföljts af qvinliga hufvud,
än kallade »Mignon». än »Damen med hvita slöjan»,
hvilka blifvit omtyckta. Särskildt berömda äro hans
miniatyrporträtt af kejserliga familjen, utgifna i
litografisk efterbildning. – 2. Johann Leonhard R.,
tysk kopparstickare, f. 1825, studerade under flere
lärare i Nürnberg och var sist elev vid akademien i
München, dit han efter några års vistelse i Nürnberg
1869 kallades till professor i kopparstickskonst. Hans
stick äro utförda i liniemanér, och bland de bästa
nämnas arbeten efter Lessing, Kaulbach, Vautier,
Feuerbach och andra moderna målare, men äfven efter
van Dyck och Rafael, hvars Madonna Tempi anses för
hans förnämsta blad. Äfven hans dotter, Doris R.,
f. i Nürnberg 1852, är kopparstickare. Hon har utfört
stick efter Piloty, Rembrandt o. a.
Raabe [rabe], Joseph Ludwig, tysk matematiker, f. i
Galizien 1801, d. 1859, blef efter studier i Wien
professor i matematik vid gymnasium i Zürich 1833 och
samtidigt docent vid dervarande universitet. 1855
utnämndes han till professor i matematik vid
polytekniska skolan i samma stad. R. författade
ett stort antal matematiska afhandlingar, de flesta
införda i »Journal für die reine und angewandte
mathematik» och företrädesvis behandlande teorien
för definita integraler, serier, bernoulliska
talen samt differentialeqvationers integration. Han
utgaf äfven en Differential- und Integralrechnung
(3 del. 1839–47). G. E.
Raabe [rabe], Wilhelm, tysk romanförfattare, f. 1831,
har skrifvit en mängd större och mindre berättelser,
af hvilka de tidigare utgåfvos under psevdonymen
Jakob Corvinus. Hans arbeten förete en blandning af
realistiska och fantastiska drag samt kryddas af en
kraftig humor, hvars friskhet dock i hans senare
arbeten skadas af en viss pessimism. Bland hans
romaner må nämnas Die chronik der Sperlingsgasse
(1857; 4:de uppl. 1883), Der hungerpastor (1865;
4:de uppl. 1886), Der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
