Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete / 481-482 (1889) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pyromorfit ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pyrrhos (Lat. Pyrrhus), Grek. hjeltes.,
son af Achillevs, hette äfven Neoptolemos (se
d. o.).

Pyrrhos (Lat. Pyrrhus), konung i
Epirus, en af forntidens störste fältherrar,
ledde sina anor från Achillevs och dennes
son Pyrrhos (Neoptolemos). Med anledning af ett
upplopp, hvilket kostat hans fader, Aiakides, tronen
och lifvet (313 f. Kr.), uppfostrades P. hos konung
Glaukias i Illyrien, af hvilken han vid 12 års
ålder återinsattes i sitt fädernerike. Ännu en
gång undanträngd af en motkonung, Neoptolemos,
begaf han sig till Demetrios Poliorketes, med
hvilken han deltog i slaget vid Ipsos (301),
men kom sedermera till Ptolemaios I i Egypten,
hvilken gaf honom sin styfdotter Antigone till gemål
och förhjelpte honom att återvinna tronen (296).
För Macedonien, som han eröfrat, men 287 nödgats
afträda till Lysimachos, sökte han ersättning i
Italien, dit han öfvergick 280 med anledning af
tarentinernas uppfordran att bistå dem mot romarna.
Han besegrade desse vid Heraklea i Lucanien (280)
och vid Asculum i Apulien (279). Men redan
den förra af dessa segrar ingaf honom en hög tanke
om romarnas krigsduglighet, och den senare kostade
honom så stora förluster, att han med anledning
deraf utropade: »En sådan seger till, och jag är
förlorad!» (Deraf uttrycket »Pyrrhos-seger» om en
dyrköpt och ofruktbar framgång.) Misströstande om
att kunna lyckligt genomföra kriget mot romarna,
antog han med nöje syrakusanernas kallelse
att komma dem till hjelp mot kartagerna.
År 278 gick han öfver till Sicilien, undanträngde
kartagerna ända till Lilybaion på öns vestra hörn,
och umgicks redan med planer att angripa Kartago
i Afrika. Ett uppror af de siciliska städerna
bragte honom dock plötsligen i svårt trångmål, och
då tarentinerna å nyo anhöllo om undsättning, gick
han åter öfver till Italien (276). Efter att
under öfverfarten hafva lidit stora förluster genom
ett anfall af den kartagiska flottan, blef han i
Italien grundligt slagen af konsuln Curius Dentatus
vid Beneventum (275), hvarifrån han sjelf endast
med möda räddade sig. Med lemningarna af sina
trupper gick han öfver till Epirus (274), började
krig med Antigonos Gonatas i Macedonien och
eröfrade en stor del af hans rike. Omedelbart
derefter vände han sig mot Grekland och framryckte
mot Sparta. Det tappra motstånd han der mötte tvang
honom dock till återtåg, under hvilket han på
den argiviska slätten sammanstötte med Antigonos
Gonatas. Bådas trupper inträngde samtidigt i staden
Argos, och en gatustrid uppstod, under hvilken
P. dödades (272). Rik på förmåga att äfven i de
brydsammaste förhållanden finna nya utvägar
och tapper ända till öfverdåd, saknade P. dock
den beslutsamhet och fasta energi, som kräfvras för
genomförandet af stora företag. P. nämnes såsom
författare af flere krigsvetenskapliga arbeten.
A. M. A.

Pyrrhosederit. Se Jernmalmer. sp. 1149.

Pyrrhotin. Se Magnetkis.

Pyrrrhula. Se Domherreslägtet.

Pyrrol (af Grek. pyrrhos, eldröd, och Lat. oleum, olja),
kem., ett af Runge i stenkolstjära
funnet ämne, som bildas vid torr destillation af
qväfvehaltiga, organiska ämnen. Pyrröl har
sammansättningen (CH)₄ NH eller

och innehåller således en sluten kedja af 1
qväfveatom och 4 kolatomer. Pyrrol är en färglös
olja, som luktar likt kloroform. Dess ångor färga
en i saltsyra doppad trästicka röd. Pyrröl är
modersubstansen till en hel mängd vigtiga organiska
ämnen. P. T. C.

Pyrus (Pirus) L., bot., farmak., ett slägte
af träd eller större buskar, hörande till
nat. fam. Pomaceae L., kl. Icosandria L. Bladen
äro enkla, hela. Blommorna sitta i flock eller
qvast. Foderbrämet är regelbundet 5-tandadt; den
öfriga delen af fodret är uppsvälld och köttig
samt omkläder det 5-rummiga, af broskartade eller
tillhårdnade, hinnelika fruktblad bildade frögömmet
(»äpplefrukt»). Kronbladen äro 5, fria, stora,
hvita eller rödletta, sittande jämte ståndarna i
mynningen af foderbrämet. Stiften äro 5. – Af detta
slägte finnas 2 arter vilda i Sverige: P. malus L.,
äppleträd, apel, och P. communis L., päronträd. Om det
förra se Apel. Det senare har bladen ofvan glänsande
mörkgröna, längre skaftade, bredt oval-äggrunda med
lång eller kort, men smal spets och finsågade i kanten
eller nästan helbräddade. Blommorna sitta i qvast och
äro vanligen rent hvita. Stiften äro fria. Frukten,
ett »päron», har sin största tjocklek närmare spetsen
och afsmalnar, ofta med något insvängd båglinie,
mot basen, som är föga eller intet intryckt kring
skaftet. Af dessa arter äro genom odling snart sagdt
otaliga varieteter uppkomna (se Päron och
Äpplen). Om P. cydonia se Qvitten. Jfr Paradisäpple.
O. T. S.

Pysslingar. 1. Mytol. Se Elfva. – 2. Zool. Se Apa
och Halfaporna.

Pythagoras (Lat. Pythagoras), grekisk filosof, skall
hafva varit son till en viss Mnesarchos och född på
ön Samos omkr. 568 f. Kr. Få menniskor hafva lefvat,
om hvilkas lif, läror och verksamhet dikt och saga
haft mer att förkunna än om P:s. Icke blott sådana
rent underbara legender, som att han varit Apollons
son och skyddsling, att han nedstigit till Hades, att
han varit medveten om sitt föregående lif på jorden,
att han uppfattat sferernas musik m. m. af samma
beskaffenhet, måste hit hänföras. Äfven andra, från
sen-antiken härrörande berättelser förtjena föga
tillit, hälst de äldre och tillförlitliga källorna
derom intet veta, och berättelsernas innehåll tyckes
i rikbaltighet växa med berättarnas tidsafstånd från
berättelsens föremål. Så skall P. genom vidsträckta
resor förvärfvat kännedom om all Orientens, ja äfven
om druidernas fördolda vishet, varit upptagen i den
egyptiska prestkasten m. m. Hvad man med tämlig
säkerhet vet om hans lif är egentligen blott, att han
varit bördig från Samos, troligen redan der börjat
sin lärareverksamhet, men sedermera öfverflyttat till
Kroton i södra Italien, der han uppträdde som lärare och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>