- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
475-476

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pyrargillit ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Pyrogallussyra, pyrogallol, kem., trioxibenzol,
C6 H3 (OH)3, bildas vid torr destillation af
galläpplesyra och erhölls redan 1786 af Scheele. Hon
bildar färglösa kristallnålar, som lätt lösas i
vatten och alkohol, är ett kraftigt reduktionsmedel
och uppsuper, vid närvaro af alkalier, begärligt
syre ur luften, hvarigenom mörkt bruna produkter
bildas. Pyrogallussyran, som är starkt antiseptisk,
är äfven giftig. Hon nyttjas i fotografi.
P. T. C.

Pyroklor, miner., ett mörkt, rödbrunt till svartbrunt
niobotitanat med de sällsynta baserna ThO2, CeO,
U2O3 samt fluornatrium. Den förekommer vid Brevig
och Fredriksvaern i Norge samt vid Miask i Ural.
Ant. Sj.

Pyrokroit, miner., ett mineral af sammansättningen
MnO . H2O, är, då den brytes ur berget eller tages
ur grufvan, af hvit perlemorglänsande färg; men om
den utsättes för luften, oxideras den och mörknar
samt blir slutligen svart glänsande. Hittills har
den iakttagits endast vid Långbans, Pajsbergs
och Nordmarks grufvor i Värmland. Mineralet
har sitt namn (af Grek. pyr, eld, och chroma,
färg) deraf att det vid upphettning ändrar färg.
Ant. Sj.

Pyrola Tourn., vintergröna, bot., farmak.,
ett slägte af lågväxta, glatta örter eller små
buskar, hvilkas blad öfvervintra och ofta sitta i
rosetter vid stjelkens bas. Blommorna äro oftast
hvita, vanligen samlade i klase eller flock,
undantagsvis ensamma. Blomfodret är hjulfor-migt,
regelbundet 5-klufvet l. 5-deladt. Kronbladen 5,
fria, och ståndarna 10, likaledes fria, med de
vanligen platta och glatta strängarna bredare mot
basen. Frukten är en 5-kantig, 5-rummig kapsel, som
genom springor i fogarna utsläpper de många fröna. I
Sverige finnas af detta slägte 7 arter, alla växande
i skogsmark. De allmännaste äro P. rotundifolia L.,
med skålformigt öppna blommor och långt utskjutande
nedböjdt stift, och P. minor L. med små klotrunda,
nästan slutna blommor och kort, rakt, icke utskjutande
stift, samt P. secunda L., med de aflångt äggformiga
grönhvita, hängande blommorna ställda i en ensidig
klase. Här och der i mera fuktiga skogsdälder växer
den en blommiga, välluktande P. uniflora L., hvars
vidöppna, 1–2 cm. vida blommor hafva en starkt lutande
ställning. Hos den å torra skogsbackar mera sällsynt
förekommande P. umbellata L. sitta de rödletta
blommorna i flock i topparna af den lilla buskens
grenar. Flere arter af detta vackra slägte hafva
användts i läkekonsten, i synnerhet P. umbellata,
mot gikt, reumatism, skrofler m. m. Slägtet är
typen för en nat. underfamilj Pyrolaceae (se d. o.).
O. T. S.

Pyrolaceae, vintergrönväxter, bot.,
är en väl begränsad underfamilj bland
Éricaceae l. Ericineae. Blomkronan är fribladig
och affallande (hos underfam. Ericeae sambladig och
qvarsittande); ståndareknapparna sakna bihang och
öppna sig med 2 hål. Fruktämnet inom blomkronan,
fritt, vid mognaden en torr kapsel, som öppnar
sig med sprickor i fogarna mellan de 5 fruktbladen
l. valvlerna, som
sammanhänga vid spetsen och basen. Utom Pyrola höra
några få slägten till denna underfamilj, som af
Lindley o. a. alldeles afskiljes från Ericineae.
O. T. S.

Pyrolatri (af Grek. pyr, eld, och latreia,
dyrkan). Se Eldsdyrkan.

Pyrolea (af Grek. pyr, eld, och Lat. oleum, olja). Se
Empyreumatiska oljor.

Pyroleum oxycedri (p. juniperi, oleum cadinum),
envedstjära, farmak., är en genom torr destillation
af veden till den inom Medelhafslanden utbredda
Juniperus oxycedrus L. beredd tjära, som är tunnare
än vanlig tjära och har en annan, vidbränd lukt,
erinrande om enen. Färgen är svartbrun. För att
behålla sin lukt och godhet måste hon förvaras
i små, väl tillslutna flaskor, som ställas i
källaren eller på kallt ställe. Den nu officinella
envedstjäran erhålles förnämligast från södra
Frankrike och har der länge varit ett folkmedel mot
flere slags hudsjukdomar. O. T. S.

Pyrolusit. Se Brunsten och Manganmalmer.

Pyromani (af Grek. pyr, eld, och mania, galenskap), en
monomani, som går ut på att anlägga eld. Jfr Mania.

Pyromerid, petrogr. Se Klotporfyr.

Pyrometer (af Grek. pyr, eld, och metron, mått)
kallas hvarje instrument, hvarmed höga värmegrader
kunna uppmätas. Wedgwoods pyrometer grundar sig på
den sammandragning, som en lercylinder undergår, då
den utsättes för stark hetta. Detta instrument är dock
föga tillförlitligt och är användbart, endast då det
gäller att undersöka huruvida en ugn, t. ex. en glas-
eller porslinsugn, uppnått den hetta, som erfarenheten
visat vara den lämpligaste. Vid porslinsfabriken i
Sèvres använde Brongniart en pyrometer, bestående
af en jernstång, som utsattes för ugnens hetta och
hvars ena ände var orubbligt fäst inne i ugnen,
så att stångens hela längdutvidgning till följd
af uppvärmningen gaf sig tillkänna vid den andra
änden, der den af en vinkelhäfstång visades flere
gånger förstorad. Af längdutvidgningen beräknades
derefter ugnens temperatur. Weinhold har emellertid
ådagalagt, att dylika instrument, som grunda sig på
metallers utvidgning genom värmet, erbjuda blott föga
noggranhet, alldenstund längden hos en metallstång
icke undergår en permanent förändring vid upphettning
till en hög temperatur. Man använder derför vid
noggrannare bestämmelser pyrometrar, som grunda sig
antingen på luftens utvidgning och tryckförändring
genom värmet eller på kroppars egentliga värme. Bland
de s. k. luftpyrometrarna (se d. o.) är
den af lektor J. Wiborgh uppfunna den enklaste
och tillförlitligaste af alla hittills utförda
pyrometrar. Instrument af det senare slaget kallas
blandningspyrometrar. De bestå af en cylinder
eller kula af jern eller platina, hvilken införes
i den eldstad, hvars temperatur skall bestämmas,
och nedsläppes i en kalorimeter (se d. o.), sedan
den antagit eldstadens temperatur. Noggranheten
hos blandningspyrometern beror på
tillförlitligheten af de som kända antagna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:31:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfam/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free