Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Punsch ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snillrikaste fysiologer. Hvart han än sträckte sin forskning,
lyckades han finna sakförhållanden af genomgripande
vigt. Bland hans arbeten märkas upptäckterna af
groddblåsan i fogelägget (1825) och af flimmerrörelsen
(jämte Valentin, 1835). Vidare äro hans Beiträge zur
kenntniss des sehens in subjectiver hinsicht (1819–25)
och hans Beobachtungen und versuche zur physiologie
der sinne (2 bd, 1823–26) inom den fysiologiska
optiken af epokgörande betydelse. Slutligen gjorde han
en mängd vigtiga upptäckter inom den mikroskopiska
anatomien (bl. a. nervernas axelcylinder och
nervcellerna i lilla hjernans bark). – P. idkade
äfven skönliterär verksamhet och öfversatte till
tsjechiska bl. a. Schillers lyriska dikter (1841).
R. T-dt.
Purmo, kapell under Pedersöre socken, Finland, är
sedan 1867 bestämdt att bilda eget pastorat. Areal
361 qvkm. Befolkningen, svensktalande, 2,469 personer
(1885). A. G. F.
Purpur. Se Purpursnäcka.
Purpura. 1. Zool. Se Purpursnäcka. – 2. Med.,
fläckformig blödning i huden, utan allmän
betydelse (P. simplex), eller beroende på
allmänna sjukdomar, såsom reumatism (P. eller
Peliosis rheumatica), på allmän blodförskämning
eller skörbjugg (P. haemorrhagica) eller
Morbus maculosus Werlhofi. Små blödningar i
huden kallas vanligen petechier, mycket stora
blodfläckar exchymoser, eller blånader (vibices).
F. B.
Purpurhönsslägtet (sultanhönsslägtet),
Porphyrio, zool., hör till familjen sumphönsartade
foglar (Rallidae) inom vadarnas ordning och foglarnas
klass. Näbben är nästan lika lång som hufvudet,
rak, mycket hög, tjock och hård. Pannplåten är stor,
näsborrarna runda, 2:dra–4:de vingpennorna längst,
stjerten kort och rundad, tarserna starka, kortare
än mellantån och täckta med tvärplåtar, tårna långa
och fria, baktåns klo lika lång som mellantåns och
kroppsfärgen blå. Dithörande arter äro hemma i det
orientaliska och det australiska området. Europeiska
purpur-(sultan-)hönan, P. hyacinthinus, är turkosblå
i ansigtet och på framhalsen, hvit på undergumpen,
för öfrigt indigoblå. Näbben och pannplåten äro
röda, benen rödgula. Längden är 47 cm. Purpurhönan
förekommer på sumpiga trakter i Medelhafslanden
och södra Ryssland samt bebor företrädesvis träsk,
i hvilkas närhet sädesfält finnas, men äfven
risfält. Hon lefver af växtämnen (särskildt ris)
samt af ägg och ungar efter andra foglar, hvarigenom
hon blir mycket skadlig, äfvensom af småfoglar,
möss och fisk. Liksom andra arter af detta slägte
kan den europeiska med lätthet tämjas. Hon blir då
mycket förtrolig, vänjer sig vid allt slags föda
och fortplantar sig utan svårighet. I forntiden
underhöllo romare och greker purpurhöns i templens
närhet. C. R. S.
Purpurin, kem., trioxiantrakinon, C14, H5, O2(OH)3,
ett af krappens färgämnen, som med konst framställes
genom oxidation af alizarin. Purpurinet bildar röda
kristallnålar, hvilka med purpurröd färg lösas i
alkalier. Det nyttjas till färgning. Jfr Krapprot.
P. T. C.
Purpursnäcka, Purpura, zool., kallas sedan
uräldsta tider en Medelhafssriäcka, af hvilken man
erhöll det vackra, starkt violettröda färgämne,
som fortfarande kallas purpur (Grek.
porfyra, Lat. purpura). Slägtet Purpura hör till
fam. Buccinidae bland Ctenobranchia (de kamgälade
bukfotingarna). I skalet finnes en urskärning,
ur hvilken den långa, ofvantill krökta sifonen
utträder. Skalet är försedt med en kort spira och
vid mynning. Vindlingarna tilltaga snabbt kring den
afplattade spindeln. Yttre läppen är tandad. I locket
till andningshålan finnes den s. k. purpurkörteln,
en aflång, hvitgul körtelmassa. Den afsöndring,
som denna körtel lemnar, är visserligen färglös
(eller svagt gul), men blir snart, om den utsättes
för solljuset, först blågrön, sedan röd eller
violettröd. P. persica L. finnes i Indiska hafvet. –
Purpurkörtlar finnas jämväl hos arter af det äfven
i Medelhafvet förekommande snäckslägtet Murex
L. (M. brandaris, M. trunculus). Purpurfärgämnets
kemiska natur är okänd. Medelst tjärfärgerna alizarin
och anilin framställes numera en purpurfärg, som
öfverträffar äldre tiders. – Purpurn ansågs under
hela forntiden för den vackraste och dyrbaraste
bland färger. Den purpurfärgade manteln blef mycket
tidigt i Asien ett tecken på kunglig värdighet samt
bars äfven af höga statsämbetsmän, liksom i Grekland
af arkonterna. Den mosaiska kulten använde purpurn
i tabernaklets dekorering och öfversteprestens
klädnad. I Rom, hvarest lyxen med purpur tog
starkt öfverhand, bars toga med purpurbräm (toga
praetexta) af kuruliska ämbetsmän (se Magistratus),
censorer, statsprester och friborna barn; riddarnas
tunika hade ett smalt, senatorernas ett bredt
purpurbräm. Helt purpurfärgade voro fältherremanteln
(paludamentum) och triumfatorns guldstickade mantel,
men att bära en hel drägt af purpurtyg var kejsaren
ensam förbehållet. Ännu i 10:de årh. fingo i Bysans
endast kejsaren och hans närmaste omgifning nyttja
purpurkläder. En erinring om denna förmånsrätt är
den af påfven Paul II införda skarlakansröda drägten
för kardinaler (uttrycket »beklädas med purpurn»
plägar beteckna utnämning till kardinal, liksom
förr i Sverige riksrådens purpurmantlar (talarer).
O. T. S.
Purra, sjöv., uppväcka sofvande. Vid utpurrning
nattetid ombord å örlogsfartyg gifves besättningen
för klädseln en s. k. purrqvart (10 à 15 minuter före
vaktombytet), som tillkännagifves genom signal med
s. k. skepparepipa och ett slag på skeppsklockan (»slå
purrqvart»). Å handelsfartyg kallas vaktmanskapet
på däck endast genom muntlig tillsägelse. –
Att »purra» en lampa betyder detsamma som att
putsa veken och påfylla olja, om så behöfves. –
Om purrning af kompassen se Kompass, sp. 1134.
R. N.
Purrhönsen. Se Krullhönsen.
Purulent (Lat. purulentus), varig, kallas en vätska,
som innehåller var (se d. o.).
Purus, biflod från h. till Amazonfloden i Syd-Amerika,
har sina källor i Perus skogsregion (La Montana),
flyter i nordöstlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
