Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Punsch ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en klubba eller hammare ned i metallen för att der
åstadkomma fördjupningar. Genom en följd af sådana
fördjupningar kunna framställas både figurprydnader
och ornament. Punsen är ett hufvudverktyg vid
drifning och ciselering. Om dess användning inom
kopparstickarekonsten se opus mallei under Opus.
Punsch är det gemensamma namnet för en stor mängd
likörartade drycker, till hvilka spriten blandats
i form af arrak, rom, bränvin. konjak o. s. v. (jfr
Likör), och som i olika land hafva ganska olika styrka
och sammansättning. Ingenstädes är konsumtionen af
punsch så stor som i Sverige, der punschen tyvärr
blifvit så att säga en nationaldryck. Den svenska
punschen beredes vanligen af arrak (mera sällan rom),
socker och vatten. Vattnet kokas med sockret, arraken
tillsättes, och blandningen får svalna under ständig
omröring, hvarvid den sträfva smaken bortgår. Sämre
punschsorter lära äfven innehålla bränvin (i
st. f. arrak) och glycerin. Efter afsvalning klaras
punschen, lagras någon tid på större träkärl och
tappas slutligen på buteljer. A. T. Almén har vid
analys af 11 olika svenska punschsorter funnit
sammansättningen i medeltal utgöra: vatten 47,9,
socker 33,2 och alkohol 18,9 vigtsproc. (26,3
vol. proc.). Eg. vigten var i medeltal 1,103. Till
sin styrka står punschen således mellan viner och
likörer. – Det svenska och tyska ordet punsch är
ett lån från engelsmännen (Eng. punch), hvilka
fått både ordet (det träffas redan 1669) och
drycken från Indien. Drycken har sitt namn deraf
att den derstädes bereddes af fem (Hindi panch,
Sanskr. panchan) ingredienser: sprit, vatten,
socker, citronsaft och någon krydda (vanl. te).
S. J-n.
Punta Arenas. 1. Stad och exporthamn
i centralamerikanska republiken Costa Rica,
ligger vid Stilla hafvet (Nicoyaviken) på en låg
landtunga och har ett hett, osundt klimat. Omkr. 8,000
innev. P. A. är station för flere ångbåtslinier och
är förenadt med Esparza genom jernväg (22 km.). –
2. Chilensk koloni vid Magalhães’ sund (se d. o.).
Puolanko, imperielt pastorat af 3:dje kl.,
Uleåborgs län, Finland, hör under Kajana domsaga
och härad, Kuopio stift, Kajana kontrakt. Areal
1,750 qvkm. Befolkningen finsktalande, 4,201 personer
(1885). A. G. F.
Pupienus Maximus. Se Balbinus.
Pupill. 1. (Lat. pupillus, föräldralös gosse,
fem. pupilla, dimin. af pupulus, liten gosse,
fem. pupula), myndling. – 2. (Lat. pupilla, ögonsten),
anat. Se Iris, anat., och Öga.
Pupillkassa, kassa, hvarur understöd lemnas åt
deltagarnas efterlemnade omyndiga barn. Se Enke-
och pupillkassa.
Pupipara, zool., en underafdelning af de tvåvingade
insekterna (Diptera), omfattande dels bevingade, dels
vinglösa flugslägten, som lefva, liksom de egentliga
lössen, parasitiskt på andra djur och derför erhållit
benämningen lusflugor. Bakkroppen är bred och ofta
tillplattad. Benen äro starka och sluta med tandade
klor, med hvilka djuret kraftigt kan fasthålla sig vid
sin värd. Utvecklingen är högst egendomlig, i
det att larven kläckes ur ägget inom äggstockens
utförsgång och der lefver af den afsöndring,
som lemnas af relativt stora körtelbihang till
äggstocksslidan, undergår flere hudombyten och till
sist framfödes fullt färdig att förpuppas. Hit hör
bilusen, Braula coeca Nitsch., som lefver mellan
håren hos bihannarna (»drönarna»). I axelhålorna
hos flere arter fladdermöss (»läderlappar») lefver
Nycteribia Latreillei Curt. Se vidare Ornithomyia.
O. T. S.
Pupp. Se Popp.
Puppa (af Lat. pupa, liten flicka, docka),
Lat. chrysallis, zool., kallas det stadium i en
insekts utveckling, som ligger emellan larvtillståndet
(se Larv) och den fullbildade individen, särskildt
hos de insektordningar, som hafva s. k. fullständig
förvandling (se Metamorfos 2). När en larv af
t. ex. en fjäril, en stekel, en skalbagge eller en
fluga har uppnått en bestämd storlek och utveckling
samt blifvit försedd med tillräckligt material
för vidare omgestaltning genom bildandet af den
s. k. fettkroppen, är densamma färdig till
förpuppning. Hos ett stort antal insekter tillgår denna
på det sätt att larven, sedan han uppsökt passande
gömställe eller annars lämplig plats, ofvan eller
under jord, spinner omkring sig en skyddande väfnad
af mer eller mindre fast beskaffenhet, inom hvilken
larven ännu en gång stryker af sig sin hud och så
öfvergår i puppstadiet. Hos fjärilar kan man under
det hårda puppskalet skönja antydningar af de olika
kroppsdelarna; hos skalbaggar blir detta puppskal
icke utveckladt, utan kroppsdelarna af den blifvande
insekten synas fria. Hos flugor äro pupporna vanligen
omslutna äfven af den sista larvhuden. Hos gräshoppor
och vissa sländor samt skinnbaggar framträder icke
skilnaden mellan larv- och puppstadiet så skarpt
begränsadt, som ofvan är skildradt. De inspunna eller
annars skyddade pupporna af de främst här ofvan nämnda
ordningarna taga under pupptillståndet ingen föda
till sig, utan lefva af »fettkroppen» och kunna efter
regeln icke förflytta sig. De sist nämnda ordningarnas
oegentligt s. k. puppor (nyare författare kalla
dem »nymfer») röra sig lika fritt som larverna och
kunna taga sig föda. – När puppstadiet är genomgånget
och insekten är färdig att utgå i fullfärdigt skick
(imago), så antingen uppmjukas af insekten en del
af puppans skal och afstötes, hvarefter insekten
småningom framtränger genom den bildade öppningen,
eller ock brister puppskalet i ryggen, och insekten
utgår genom den vägen. Då en fjäril sålunda kommit
fram ur puppan, äro hans vingar mycket outvecklade
och hopveckade. Men genom kraftiga inpumpningar af
luft spännas vingarna ut och vinna inom en kort stund
sin fulla storlek samt hårdna snart nog i luften,
så att de blifva användbara till flygt. Ur puppan
af fjärilar erhållas icke sällan parasit-steklar i
st. f. den rätta insekten. Dessa steklars ägg hafva
blifvit lagda under huden hos fjärilslarven, som
sålunda varit värd för en eller flere parasiter,
hvilka, då de nått sin utveckling, dödat värden.
O. T. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
