Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pulsmätare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drägtighet (hos känguruslägtet 39 dagar) framföder
pungdjurshonan sina foster, hvilka hon fattar
sannolikt med munnen och bringar in i pungen till hvar
sin spene, vid hvilken de suga sig fast. Äggen äro
ytterst små, på sin höjd 0,25 mm.; äfven de nyfödda
ungarna äro af högst obetydlig storlek. Tungan är
hos ungarna ofvantill försedd med en ränna, hvari
spenens långa och klubbformiga sugvårta ligger. Nosen
växer till, alltefter som spenen tilltager i
storlek. Kannbrosken och det förlängda struplocket
läggas tillhopa och kunna skjutas upp i bakre
näsöppningen. Mjölken utsprutas af moderdjuret medelst
musklers tillhjelp, emedan ungen icke förmår suga ut
densamma. På detta sätt hänger ungen fast vid spenen,
tills hans sinnesverktyg och lemmar nått lämplig
utveckling; och under hela denna tid är pungen icke
endast hans bostad utan, så att säga, äfven ett andra
moderlif för honom. Hos känguruslägtet tillbringar
ungen 7–8 månader i pungen; under det mesta af denna
tid utgöres hans föda af mjölk, på slutet äfven af
gräs, som han afbiter efter att hafva stuckit ut
hufvudet. Äfven sedan han lemnat moderns pung, tager
han allt emellanåt, särskildt om någon fara hotar,
sin tillflykt till densamma. Somliga arter föda blott
en unge för hvarje gång, andra deremot flere eller
många (ända till 14). Hos några arter, som hafva
ofullständig pung eller sakna sådan, bildar bukens
hud två veck, mellan hvilka spenarna hafva sin plats,
och ungarna bäras då på moderns rygg. I afseende
på inre delar må såsom utmärkande för pungdjuren
nämnas, att slidan är delad, men nedtill förenad,
samt att lifmodern är dubbel, med båda
afdelningarna fullt skilda, endast medelst väggarna nedtill
förenade och af ringa storlek. Vanligen är den ena
af äggstockarna större, och båda omslutas oftast af
fallopiska modertrumpeterna, som vid sin fria mynning
omgifvas af fransar, i olikhet med förhållandet
hos kloakdjuren. I motsats till dessa saknas kloak,
i det att anal- och urogenitalöppningarna utmynna
hvar för sig. Penis är i änden ofta klufven och
vanligen bakåtriktad; testiklarna ligga icke indragna
inom bukhålans väggar. Lifmoderns väggar äro under
hafvandeskapet kärlrika och förtjockade. Chorion
saknar fransar; näst derintill ligger en tunn,
kärlrik hinna (andedrägtsäcken, allantois), som
sätter fostret i tillfälle att upptaga näringsämnen
(härigenom åvägabringas troligen äfven den nödvändiga
respirationen). Mellan hjertöronen finnes hos fostret
samband medelst en högst liten springa. Den från högra
frambenet kommande venen träder in i öfre hålvenen,
den från venstra frambenet löpande i den undre. Hvad
skelettet beträffar, äro tänderna fullständiga
och förbenade. Tandbyggnaden vexlar mycket, liksom
händelsen är också med pungdjurens lefnadssätt och
föda. De, som nära sig af varmblodiga djur eller
insekter, sluta sig i sin tandbyggnad till rofdjuren
och insektätarna, hvaremot de af växtämnen lefvande
hafva knöliga eller strecktecknade kindtänder,
någon gång ett tandsätt, som nästan alldeles liknar
gnagarnas. Framtänderna äro (utom hos vombaten)
flere i öfver-
än i underkäken, och ofta äro de äkta
kindtänderna 4 i hvarje käkhalfva. Episternal- och
epikorakoid-ben saknas i motsats till förhållandet
hos kloakdjuren. Gomhvalfvet är ofta genombrutet
af stora öppningar. Nackbenets ursprungliga delar
sammanväxa senare än hos placentalierna. Bullae
ossae äro ofta ringformiga. Öppningen för tårgången
ligger på eller utom ögonhålornas kant, aldrig
innanför densamma. Underkäkens angulardel är hos
de växt- och insektätande pungdjuren inåtriktad
och starkt utbildad. Någon gång förekomma
halsrefben. Armbags- och strålbenen äro alltid skilda,
hvaremot vadbenet stundom är förenadt med
skenbenet, dock städse fullständigt. Nyckelben
saknas någon gång. Till den yttre kroppsformen
råder inom pungdjurens ordning en utomordentligt
rik omväxling, hvilket också redan arternas namn,
t. ex. pungbjörn, pungvarg, pungmård, pungråtta,
punghare, pungekorre o. s. v., antyda. Bland
dessa djur finnas nämligen motsvarigheter till
flere bland de högre däggdjursordningarna. Äfven
till sitt lefnadssätt äro hithörande arter mycket
skiljaktiga: somliga lefva på marken, andra i
träd, en i vatten. Deras själsförmögenheter äro
mindre utvecklade. Med undantag af några arter bland
punghararna föra pungdjuren ett nattligt lefnadssätt;
också hafva somliga en rätt stor blinkhinna. De äro
hemma i Australien (deras egentliga hemland), på
Tasmanien, Nya Guinea och närbelägna öar äfvensom
i Syd- och Nord-Amerika. Under tidigare perioder af
jordens tillvaro funnos de äfven i Europa, dock ej
efter tertiärtiden. Pungdjuren äro de äldsta af alla
däggdjur och uppträdde redan under Juraperioden. För
menniskans hushållning äro pungdjuren af föga vigt;
köttet och huden af några arter kunna dock användas.
Man indelar pungdjuren i två underordningar:
köttätande (Sarcophaga) och växtätande
(Phytophaga). De förre hafva 6–8 framtänder i
underkäken, starkt utbildade hörntänder, hjernkapseln
ofta ganska smal, enkel mage och liten eller ingen
blindtarm samt lefva af varmblodiga eller led-djur. De
senare deremot hafva i underkäken 2 framtänder,
hvilka äro framåtriktade och stora, små eller inga
hörntänder i den öfre och inga dylika i den undre
käken, lång blindtarm och än enkel, än afdelad mage
samt lefva af växtämnen. Huru pungdjuren sönderfalla
i familjer, synes af nedanstående tablå:
| A. | Underkäkens framtänder 6–8: underordn. Köttätande pungdjur,
Sarcophaga. | ||
| 1. | Öfverkäkens framtänder 8. Pungmårdar,
Dasyuridae. | ||
| 2. | Öfverkäkens framtänder 10. | ||
| a. | Underkäkens framtänder 8. Pungråttor,
Didelphyidae. | ||
| b. | Underkäkens framtänder 6. Punggräflingar,
Peramelidae. | ||
| B. | Underkäkens framtänder 2: underordn. Växtätande
pungdjur, Phytophaga. | ||
| 1. | Bakfötterna med stortå eller tumme. | ||
| a. | Öfverkäkens framtänder 6. Pungapor,
Phalangistidae. | ||
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
