Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psilandersköld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1348). I sin ordning hade P., som under senare
delen af medeltiden räknade omkr. 60,000 innev.,
flere »prigorod», och dess välde sträckte sig öfver
det område, som nu bildar distrikten Pskov, Ostrov,
Opotjka och Gdov. P:s institutioner liknade Novgorods
– en allmän församling af stadens borgare (den
s. k. vjetje) afgjorde de vigtigaste ärendena, mottog
vad och valde fursten –, men hade en mera demokratisk
karakter. I 13:de årh. hade P. blifvit en vigtig
station för handeln mellan Novgorod och Riga. Ett
årh. senare ingick det i hanseförbundet. Dess köpmän
och handelsföreningar hade faktorier i Narva, Reval
och Riga. Den emellan de »svarte» och de »hvite»
(storborgarna och de ringare klasserna) förda striden
erbjöd storfursten af Moskva många tillfällen att
inblanda sig i P:s inre affärer; 1399 tillegnade
han sig rättigheten att bekräfta valet af P:s
furste. Efter Novgorods fall (1478) kunde P. ej längre
försvara sin sjelfständighet emot Moskva. 1510 intogs
det af Vasilij IV Ivanovitj; vjetje upphäfdes, de
inflytelserikaste familjerna förflyttades till Moskva,
och en vojevod sattes att, å storfurstens vägnar,
styra staden. Dess merkantila betydelse försvann
snart, dess strategiska fortfor. Under medeltiden
hade litaverna och svärdsriddarna vid flere tillfällen
sökt komma i besittning af P. 1240 lyckades de senare
intaga staden, men blefvo 1242 på Peipus-sjöns is
besegrade af Alexander Nevski. Senare traktade Polen
efter P. Det belägrades 1579 i 7 månader af Stefan
Bathori. 1615 började det belägras af Evert Horn,
som redan 1613 förgäfves stormat P. och som d. 30
Juli 1615 stupade utanför dess murar, och derefter
till Okt. s. å. af Gustaf Adolf. Under Peter I blef
P. befäst läger.
Psoas, anat., en en- eller tvåparig muskel, som är
belägen lateralt på ländkotkropparna, sträckande
sig ned i bäckenet. Det ena paret går äfven ut ur
bäckenet, fäster sig på hvar sitt lårben, böjer
detta mot kroppen samt bidrager vid menniskans
stående och gång att hålla kroppen upprätt.
G. v. D.
Psoitis, med. Se Kongestionsabscess.
Psophidae, fältstorkar, zool., bilda en familj
inom vadarnas ordning (Grallatores) och foglarnas
klass. Näbben är något kortare än hufvudet, hvälfd,
något sammantryckt från sidorna, med nedböjd spets och
genombruten skiljevägg mellan näsborrarna. Vingarna
äro korta och hvälfda, med fjerde pennan längst
och långa armpennor; öfverannen räcker icke
bakom höftskålen. Stjerten är kort och döljes af
de förlängda öfre stjerttäckarna. Fjädrarna äro
mycket stora, på hufvudet och halsen sammetslika,
undertill dunartade. Benen äro höga, med långa,
framtill och baktill sköldbetäckta tarser. Tårna
äro korta och försedda med skarpa, spetsiga och
böjda klor. Af framtårna äro den yttre och den
mellersta förenade vid roten medelst en liten hud;
baktån når blott med spetsen marken. Dit hör
trumpetfogel-slägtet, Psophia, hvars arter äro hemma i
Amazon-flodens område. Mest bekant är Agami (se
d. o.). C. R. S.
Psoriasis (af Grek. psora, skabb, skorf), med.,
en vanligen envis och kronisk hudsjukdom, som ofta
uppträder hos i öfrigt ganska friska personer. Den
visar ett fjolligt (sqvamöst) utslag, bestående af
upphöjda, runda, röda, större eller mindre fläckar,
beklädda med löst sittande, ofta silfverglänsande
epidermisfjäll samt spridda mest på armarnas och
benens sträcksidor. Denna sjukdom botas endast
med svårighet genom bad, tjärsalvor, chrysorodin
och arsenik (invärtes), men recidiverar lätt. En
alldeles särskild form är den syfilitiska psoriasis,
som mest sätter sig inuti händerna och å fotsulorna
(ps. palmaris och ps. plantaris). Jfr Leucoplacia
oris. F. B.
Psorospermier. Se Gregariner.
Psyche, Grek. (Lat. Psyche), egentl. andedrägt,
i den grekiska mytologien personifikationen af
menniskosjälen, framställdes i grekernas bildande
konst ofta under gestalten af en fjäril eller en
ung flicka med fjärilsvingar. Om den af Appulejus
m. fl. behandlade sagan om Eros (Amor) och P. se Eros.
A. M. A.
Psychotria. Se Kräkrot.
Psykiatri (af Grek. psyche, själ, och iatreia,
läkning, kur), läran om sinnessjukdomarna och deras
botande. Se Sinnessjukdom.
Psykisk (Grek. psychikos, af psyche, själ),
som hör till själen och själslifvet, själs-,
andlig. Mots. fysisk.
Psykofysik (af Grek. psyche, själ, och fysis,
natur), det af Fechner (se denne) skapade
namnet på en mellan fysiologi och psykologi
stående gränsvetenskap, som har till uppgift
att på experimentel väg utforska hvilka lagbundna
förhållanden råda mellan nervsystemets retningar
och förnimmelseverksamheten. Alla våra kunskaper om
vexelverkan mellan kropp och själ äro af rent empirisk
art och tillstädja icke några otvetydiga slutsatser
öfver de inre förloppen sjelfva eller öfver själens
väsende. Jfr Fechner: »Elemente der psychophysik»
(1860), och Langer: »Die grundlagen der psychophysik»
(1877).
Psykograf (af Grek. psyche, ande, och grafein,
skrifva) l. manulektor, en enkel, med visare försedd
»skrif»-apparat af trä, konstruerad på 1850-talet
af amerikanske kemisten R. Hare och afsedd att låta
spiritistiska medier direkt emottaga och delgifva
meddelanden från andar. Se vidare Spiritism. – Enligt
uppgifter hos Ammianus Marcellinus och Tertullianus
betjenade sig redan forntidens romare af liknande
apparater för att utforska kommande ting. Kineserna
beströ ett bord med mjöl, och deröfver hålla två
personer en korg, vid hvilken är fäst en pensel,
som vid korgens vaggningar skrifver »andebokstäfver»
på bordet.
Psykolog (se Psykologi), idkare af psykologiens
vetenskap; kännare och skildrare af det menskliga
själslifvets rörelser. – Psykologisk, med hänsyn till
uppfattningen af själslifvet.
Psykologi (af Grek. psyche, själ, och logos, lära),
vetenskapen om menniskosjälen, fattad så vidsträckt,
att dit hänföras alla sådana lifsyttringar, i hvilka
menniskan är i någon mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
