Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete / 313-314 (1889) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pronomen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

propellerhylsornas aktersta ändar af knäformiga
stöd. som skjuta ut från fartygssidorna straxt framom
propellrarna. Enär hela axelsträckan ej kan tillverkas
i en enda längd, delas den i 3 à 4 sådana: maskin-
l. vefaxeln, den främsta, inom maskinen belägna
delen, propelleraxeln, den aktersta, å hvars
yttersta ände propellern är fäst, samt mellanaxeln
(mellanaxlarna).

Fig. 1. Fig. 2.

Skrufytan AEMV (fig. 1) kan tänkas uppkommen på det
sätt att räta linien AV, med bibehållande af sin
vinkelräta ställning mot räta linien AE, vrider sig
med enformig vinkelhastighet omkring AE såsom axel,
på samma gång den med enformig hastighet förflyttar
sig utåt samma linie. Linien AE utgör härvid direktris
och linien AV generatris. Skrufytans ytterkant, eller
skruflinien VQPNM, som under nyss beskrifna rörelse
af generatrisen AV bildas af dennes ändpunkt, V, kan
äfven anses uppkommen derigenom att en rätvinklig
triangel, MRV (fig. 2), hvars ena katet, RV, är
lika med cirkelbågen RTV (fig. 1) utsträckt, och
hvars andra katet, MR (fig. 2) är lika med linien
MR (fig. 1), böjes och uppsättes på det sätt, som
den cylindriska ytan MPVTR (fig. 1) angifver, då
hypotenusan, MV (fig. 2), bildar skruflinien MNPQV
(fig. 1). Om generatrisen KL (fig. 3) förflyttar sig
på ofvan angifna sätt utefter linien KE och derunder
vrider sig jämnt ett hvarf, eller 360°, omkring
densamma, bildar generatrisens del LJ omkring den
cylindriska kärnan en skrufyta LIMmiJ, utgörande
en hel gänga. Med skrufvens stigning förstås det
stycke KE, som generatrisen förflyttar sig utefter
axeln, under det hon vrider sig jämt 360°. För en
vanlig skruf motsvaras således dess stigning af det
vägstycke, som han, för jämt ett hvarfs kringvridning,
förflyttar sig i axelns riktning uti det fasta
ämne, i hvilket han skrufvas in eller ut. Om,
vid en propellers rörelse och propellerbladens
dervid uppkommande tryckning mot den närliggande
vattenmassan, denna ej gåfve sig det ringaste undan,
skulle fartyget, för hvarje hvarf propellern
ginge rundt, förflytta sig i axelns riktning
ett vägstycke lika med propellerns stigning. Men
ett sådant förhållande kan emellertid ej ega rum:
vattnet viker något undan vid propellerns arbete
i detsamma, och till följd deraf uppstår »slip»
l. glidning (se d. o.). Propellerns (skrufvens)
diameter är lika med dubbla längden af generatrisen
EM (fig. 3), och dess stigningsvinkel angifves af
vinkeln MVR (fig. 2) eller M’VR (fig.
3). En propeller är antingen högergängad eller
venstergängad (figurerna framställa

Fig. 3.

högergängade skrufvar). En propeller, hvars öfre
(uppåt vattenytan vända) blad rör sig från babord åt
styrbord, då fartyget går framåt, är högergängad;
men om det uppåtvända bladet under gång framåt
rör sig från styrbord åt babord, är propellern
venstergängad. Den i det föregående beskrifna
skrufytan har, såsom det kallas, likformig eller
konstant stigning. Understundom brukas emellertid
att gifva propellern tilltagande stigning. Härmed
menas, att propellerbladen hafva större stigning vid
akterkant än vid förkant. En sådan propellerbladsyta
kan man tänka sig uppkommen på det sätt att till
direktris (fig. 2) icke användes en rät linie MV,
utan i stället en parabolisk linie M’P’V. I detta
fall blir naturligtvis också stigningsvinkeln
varierande från bladets förkant, der den är minst,
till dess akterkant, der den är störst, detta
likväl under den förutsättning att vinkeln på
såväl ena som andra stället mätes på samma afstånd
från axelns centerlinie. – Sedan propellern mot
slutet af 1830-talet först började att användas
till verkligt bruk och icke till endast försök,
hafva propellerkonstruktioner i mängd efter hand
blifvit tillämpade. En bland de äldsta är Smiths
propeller. Denna bestod af en enkelgängad skruf,
hvars enda blad hade så stor längd, att det utgjorde
en hel gänga. Denna propellerkonstruktion medförde
bland andra olägenheter den, att propelleröppningen
måste göras mycket lång, hvarigenom akterskarpet
försvagades. Derför vidtogs den förändringen att
propellern gjordes dubbelgängad, men att dess längd
minskades så, att hvarje blad utgjorde endast en half
gänga, hvarigenom propelleröppningens längd kunde
betydligt minskas. Erfarenheten visade emellertid,
att propellerns längd kunde ytterligare minskas utan
olägenhet med afseende på propellerns effekt, och
följden deraf blef också, att propellerns längd efter
hand minskades så mycket som möjligt, hvaremot bladens
antal ökades. De propellrar, som nu oftast användas,
äro fyrbladiga (fig. 4), någon gång trebladiga samt,
i vissa fall, tvåbladiga, dessa sistnämnda likväl
icke längre än de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>