Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Probat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsvarande förmåner. En förteckning på dessa stater finnes i
»Bihang till sv. författningssamling» för 1888 n:o 19.
S. B.
Proedrer (Grek, proedroi, »försittare», af pro,
framför, och hedra, säte) kallades i det forna
Grekland de, hvilka såsom ett hedersföreträde egde
rätt att taga plats på de främsta bänkarna i teatern,
närmast orchestran. Denna förmån, hvilken kallades
proedri (proedria), brukade beviljas fältherrar,
prester, främmande sändebud och äfven barnen af
de i striden fallne medborgarna. – Proedrer hette
i Athen från början af 4:de årh. f. Kr. äfven
de till antalet nio, genom lottning uttagna
medlemmar af rådet, hvilka såväl vid rådets
sammanträden som i folkförsamlingarna bildade
ett slags ledande utskott, ur hvars krets genom
ny lottning den egentlige ordföranden (epistates)
uttogs. A. M. A.
Proembryo. Se Prothallium.
Pro et contra, Lat., för och mot.
Pro exercitio, Lat. Se Disputation.
Profan (Lat. profanus, af pro, framför,
utanför, och fanum, helgedom), ej helig, oinvigd;
icke kyrklig, verldslig (profanliteratur o. s. v.);
icke presterlig, lekmanna-; vanvördig, hädisk. –
Profanera, vanhelga, ohelga, oskära; missbruka
(någonting dyrbart). Subst. Profanation.
Profanum vulgus, Lat., »den oinvigda hopen». Uttrycket
är hemtadt ur Horatius’ »Odae», III, 1, v. 1, som
lyder Odi profanum vulgus et arceo (»jag hatar de
oinvigdes skara och håller den på afstånd»).
Professi (Lat., »de, som aflagt trosbekännelsen»). Se
Jesuitorden, sp. 1199.
Profession (Lat. professio, egentl. erkännande,
anmälan af yrke o. dyl.), yrke, fack, näringsfång,
handtering; professorsämbete (numera hällre
»professur»). – Professionel, yrkesmässig, yrkes-. –
Professionist, handtverkare.
Professio tridentina. Se Tridentinska mötet.
Professor (Lat., egentl. fackmässig idkare),
öfverlärare inom något fack vid en högskola
(t. ex. universitet, vissa institut och akademier);
hederstitel, som utan åtföljande ämbete kan förlänas
personer, hvilka utmärkt sig i vetenskap eller
konst; folklig titel på utöfvare af vissa konster
(magi o. dyl.). I flere europeiska land (England,
Frankrike, Belgien m. fl.) samt i Amerika är ordet
derjämte liktydigt med lärare i allmänhet och i
Tyskland titel på öfverlärare vid gymnasier. Den
oegentliga titeln extra ordinarie (e. o.) professor
utmärker ordinarie lärare vid svenska universitet och
vid Karolinska institutet. E. o. professor har mindre
lön och föreläsningsskyldighet än ord. prof. och är
ej, såsom denne, ledamot af akademiska konsistoriet. –
Professorat (profession) l. (vanligare) professur,
professorsämbete, anställning såsom professor.
Profet (Lat. propheta, Grek. profetes, talare,
förkunnare). Ordet förekommer första gången i 1
Mos. 20: 7, der denna benämning tillägges Abraham. Det
gammaltestamentliga profetdömets uppgift och
betydelse i den
gammaltestamentliga uppenbarelsens historia framgår
tydligast af hvad i 5 Mos. 18: 9–22 säges om
inrättandet af sagda ämbete. I enlighet med
nyssnämnda bibelställe är en israelitisk profet
(Hebr. nabî) en person, som mottager och uttalar
gudomliga uppenbarelser, såväl för bevarande af
den bestående teokratiska förbundsordningen som ock
med hänsyn till dennas kommande återställelse och
fulländning. Profeterna egde i öfverensstämmelse
dermed att i anslutning till Guds uppenbarelse
förkunna för folket Guds vilja och rådslut, varna det
för synd och afguderi samt vittna om Herrens mäktiga
gerningar i forntid och framtid. De hade icke till
sin hufvudsakliga uppgift att förutsäga kommande
ting, ehuru detta ofta ingick i deras värf. De
voro framförallt, hvad ock ordets ursprungliga
betydelse innebär, »förkunnare» af Guds vilja. Men
då Guds frälsningsvilja hade sin medelpunkt i Jesus
Kristus, utgjorde ock den kommande frälsningen
genom honom profetians hufvudkärna. Om honom
bära alla profeterna vittnesbörd (jfr Luk. 24:
27, 44; Ap. gern. 10: 43). Att rikta trons och
hoppets blick till den utlofvade, derpå gingo ock
profeternas vittnesbörd ut. – En annan gren af
de gammaltestamentliga profeternas verksamhet var
historieskrifningen. Mose, den störste bland Israels
profeter, upptecknade i skrift såväl Israels lagar som
dess äldsta historia. I likhet dermed nedskrefvo flere
af profeterna icke blott sina profetior, utan äfven
enskilda konungars eller hela perioders historia. Ej
mindre än fem profeter nämnas såsom häfdatecknare
för Salomos regering. Under benämningen »de äldre
profeterna» inbegrepo ock judarna i sin indelning
af Gamla test. de fyra, näst efter Moseböckerna
följande historiska verken: Josua bok, Domareboken,
Samuels böcker och Konungaböckerna. Benämningen »de
yngre profeterna» gafs i motsats till dessa åt de
af de egentlige profeterna författade skrifterna i
Gamla test. eller de 3 (4) s. k. större profeterna:
Esaia, Jeremia och Hesekiel, till hvilka äfven
Daniel torde böra räknas, samt de 12 s. k. mindre
profeterna: Osea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika,
Nahum, Habakuk, Zefanja, Haggai, Sakarja och
Malaki. Dessa de egentlige profeternas verksamhet
infaller ungefärligen emellan år 800 och 500 f. Kr. –
I Gamla test. nämnas äfven åtskilliga andra profeter,
hvilka icke hafva efterlemnat några skrifter, såsom
Samuel, Gad, Natan, Ahia, Semaja, Iddo, Asarja,
Hanani, Jehu, Elieser, Elia, Elisa, Uria m. fl. Äfven
profetissor, eller qvinnor, som undfått profetians
gåfva, omnämnas: Debora, Hulda och Mirjam. Vidare
omnämnas särskildt på Samuels, Elias och Elisas tid de
s. k. profeternas söner eller profetlärjungar, hvilka
åtnjöto undervisning i profetskolor (jfr 1 Sam. 19;
2 Kon. 2: 3, 5; 4: 38; 6: 1). Emedan profeternas
förnimmelse af de gudomliga tingen ofta förmedlades
genom en inre syn eller åskådning, kallades de äfven
understundom för »siare» eller »skådare» (1 Kr. 21:
9; 29: 9; 2 Kr. 9: 29; 1 Sam. 9: 9). Äfven falska
profeter omtalas, hvilka antingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
