Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Probat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämförelsevis små. I pann- och hjessbenen finnas ytterst
stora håligheter, till följd hvaraf dessa ben äro
starkt uppdrifna. Nyckelben saknas; underbenets och
underarmens ben förblifva skilda. – Ordningen omfattar
blott en enda familj, elefantdjur (Elephantidae), med
1 lefvande slägte, nämligen elefantslägtet (Elephas),
samt 2 utdöda, Mastodon och Dinotheriurn. De nu
lefvande arterna äro hemma i Afrikas och Asiens heta
trakter. C. R. S.
Probus, Marcus Aurelius, romersk kejsare,
föddes i Sirmium i Illyrien och utmärkte sig
för krigisk duglighet under Valerianus, Claudius
och Aurelianus. Efter Tacitus’ död, 270, utropade
Österlandets legioner P. till kejsare. Han utöfvade
sin makt med aktning för senatens myndighet,
men egnade sin egen verksamhet framförallt åt
gränsernas försvar och barbarernas tuktande. Det
lyckades honom också att återställa fred och
säkerhet. Han besegrade franker, vandaler och
burgunder, hvarigenom Gallien tryggades, äfvensom
sarmater och perser m. fl. Germanska rekryter
instuckos i de romerska legionerna, och barbarer
fingo flerestädes bosätta sig i de romerska
gränslanderi. Efter vunnen fred sökte P. främja
fredliga företag (han införde vinodling i Gallien
och Pannonien m. m.). Hans stränga krigstukt och
hans ifver att använda soldaterna till fredens
värf uppväckte emellertid desses missnöje, och
då han under en het dag på eftersommaren år 282 i
egen person, såsom han var van, ledde soldaternas
arbeten med uttorkandet af ett träsk vid Sirmium,
blef han mördad af de förbittrade krigarna.
R. Tdh.
Probus. 1. Marcus Valerius P., latinsk språkforskare,
f. i Berytos i Fenicien, gjorde sig under Nero ett
namn såsom en lärd tolkare af klassiska skalder
(Lucretius, Virgilius, Horatius och Persius). P.,
hvilken gick i de alexandrinske språklärdes spår,
sysselsatte sig dels med kritik af texten, dels med
utläggning och förklaring af författarnas uttryck, och
särskildt egnade han sin uppmärksamhet åt det äldre
språkbruket, hvilket han belyste i smärre skrifter. Af
ett hans arbete, De notis (om förkortningstecken för
snabbskrift och chiffer), finnes i behåll en liten
del, som behandlar juristernas snabbskrift. Under
P:s namn går en grammatisk lärobok, den s. k. Ars
(vaticana), hvilken af somliga anses tillhöra
en yngre Probus (i början af 4:de årh.), men
måhända är ett i senare tid efter P. utarbetadt
kompendium. – 2. Aemilius P. Se Cornelius Nepos.
R. Tdh.
Procaccini [-kattjini], italiensk
målarefamilj. 1. Ercole P. d. ä., f. i Bologna 1520,
d. efter 1591, grundlade en eklektisk skola i Milano
och arbetade utan stor förmåga, men med mycken
flit och utan manierism, samt passade derför bra
till lärare. – 2. Camillo P., den föregåendes son,
f. omkr. 1550, d. 1627, sin faders bäste lärjunge,
målade altartaflor och andra staftlibildcr med rik
komposition och kraftig, men ej egentligen harmonisk
färg. Bilder af honom finnas i Milanos kyrkor och
galleri, såsom Madonnan med barnet (i S. Maria del
Carmine) och Konungarnas tillbedjan (i Brera). I
Dresden ses af honom S. Rochus botar pestsjuka. –
3. Giulio Cesare P., den föregåendes broder,
f. 1548, d. omkr. 1626, också sin faders lärjunge,
egnade sig på egen hand åt studiet af Correggio och
utbildade sig vidare i Rom efter Rafael, i Venezia
efter Tintoretto. Han skiljer sig från brodern genom
starkt maniererad form och en egen kolorit med bruna
skuggor och varmt ljus. Af honom finnas i Berlin
Josefs dröm, i Dresden 2 bilder: Ett qvinnorof och
Heliga familjen. – 4. Ercole P. d. y., f. 1596,
d. 1676, de båda förres brorson, slöt sig till den
stil, som representerades af Carracci i Bologna.
C. R. N.
Procambium, bot., en numera sällan begagnad benämning
å den del af meristemet (se d. o.), som utvecklas
till cambium, således den närmare ytan belägna del
af bildningsväfven eller växtpunktens delningsväf,
hvars celler ordnas skiflikt och i denna form ingå
i cambium. O. T. S.
Procedere, Lat., egentl. framgå; gå till
väga. Begagnas substantiviskt i samma bet. som
procedur.
Procedur l. procedyr (Fr. procedure,
af Lat. procedere, framgå), rättegångssätt,
rättegångsordning; sätt att gå till väga, förfarande,
mått och steg.
Procellariidae. Se Stormfoglar.
Procent (af Lat. pro, för, och centum, hundra),
»räknadt efter ett hundra»; afgift för hvart
hundratal (se Ränta); afkastning eller vinst (i kronor
el. dyl. mynt) för hvart hundratal af kapitalsumman;
hundradel (se Volymprocent). – Procenta, ockra,
taga oskälig ränta. – Procentare, ockrare. –
Procenteri, ocker (se d. o.).
Proceres, zool. Se Strutsfoglar.
Process (Lat. processus, af procedere, framskrida),
fortgång, utvecklingsgång, förlopp. – 1. Kem., i
allmänhet ett kemiskt förlopp eller en reaktion, som
eger rum vid olika ämnens, inverkan på hvarandra. –
2. Jur., det rättsliga förfarande, hvars ändamål är
att genom de dömande myndigheterna antingen afgöra
tvister angående privata rättigheter eller ock
göra statens straffrätt gällande. Under process
eller processrätt i vidsträcktaste bemärkelse
innefattas jämväl bestämmelserna angående de dömande
myndigheternas organisation. Processen är en del af
den offentliga rätten. Hufvudindelningen af processen
är: civil- l. tvistemålsprocess och kriminal-
l. brottmålsprocess, hvilka båda arter i främsta
rummet skilja sig från hvarandra genom sina olika
ändamål (jfr Brottmålsprocess, Civilprocess). En
annan vanlig indelning af processen är den i
ordinär och extraordinär l. summarisk, den förra
den, som i allmänhet eger rum, den senare den, som
stadgas för vissa fall, och vid hvilken åtskilliga
af de för den ordinära processen föreskrifna
formaliteter blifva utelemnade. En art summarisk
process är exekutivprocessen (se d. o.). I 1734
års lag innefattade de tre sista balkarna (Straff-,
Utsöknings- och Rättegångsbalkarna) hufvudsakligen
processbestämmelser. – Understundom nyttjar man
benämningen process för att beteckna ett särskildt
tvistemål eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
