Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prismacirkel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antagandet af den nya riksdagsordningen 1866 ändrades
K. F. § 114 så, att deri bestämdes, att »de forna
riksståndens privilegier, förmåner, rättigheter
och friheter skola, der de ej egt oskiljaktigt
sammanhang med den stånden förut tillkommande
representationsrätt och således med denna upphört,
fortfarande gälla». Vidare bestämdes, att ändring
eller upphäfvande af dem ej skall kunna ske utan
genom konungens och riksdagens sammanstämmande beslut
och med bifall af ridderskapet och adeln, om frågan
rör denna korporation, eller af allmänt kyrkomöte,
om frågan rör presterskapets privilegier. Såsom
grundsats i den svenska lagstiftningen gäller
således, att privilegier kunna, derest de icke
tillhöra adeln eller presteståndet, genom konungs och
riksdags beslut fritt ändras och upphäfvas. Ehuru
ingenting stadgas om skyldighet till ersättning
för den skada, som uppstår genom borttagande
af ett privilegium, böra dock privilegier, som
beröra privata rättigheter, t. ex. stads rätt till
stadsjord eller tolag, bergverks till skogar, ej
kunna af maktfullkomlighet borttagas. Ofta utgöra
privilegierna förutsättningar för fullgörande af
vissa skyldigheter mot det allmänna, hvadan de af
privilegierna betingade förpligtelser böra upphäfvas,
derest icke ersättning för förlusten beredes. Konungen
åligger att i sådana fall bevaka den privilegierades
rätt. Den privilegierade sjelf har ej rätt att
i afgörandet deltaga, derest ej uttryckligen är
bestämdt, att en honom åliggande förpligtelse betingas
af privilegiets åtnjutande. Med hänsyn till dessa
förhållanden plägar vid lags stiftande undersökas
huruvida något privilegium beröres af den i fråga
satta lagstiftningsåtgärden eller huruvida denna i
sig involverar en privilegiefråga, och plägar denna
fråga särskildt utredas och göras till föremål för
lagbestämmelse. Med hänsyn till de förändringar, som
lagstiftningen i samband med samhällsutvecklingen
undergått, hafva äfven privilegierna undergått
ändring. Mycket af hvad som förr varit privilegium har
gjorts till lag för alla. Hvad som tillhört ett visst
stånd, t. ex. rätt till frälsejord och de förmåner,
som i ridd. och adelns privilegier äro förbundna med
innehafvande af sådan jord, har upphört att gälla
såsom ståndsprivilegium och blifvit utsträckt till
en viss kategori af medborgerlig verksamhet eller
medborgerlig rätt. H. L. R.
Privilegierad, som
åtnjuter ett eller flere privilegier (se d. o.),
utrustad med företrädesrättigheter, fritagen från
samhällsbördor.
Privy council [-vi ka’unsil],
Eng., »Hemliga rådet», är Englands officiella
statsråd. Dess anor gå tillbaka till den normandiska
eröfringen (1066). De store vasallerna, hof- och
statsfunktionärerna ordnade sig småningom (under
Edvard I) till en ständig rådkammare, Kings council,
der äfvenledes konungs dom dömdes och förvaltningens
skilda trådar sammanlöpte. Under Richard II (l377–99)
bestämdes dess medlemmars antal till omkr. 15, och
under Henrik VI:s minderårighet (1422–42) uppkom namnet
Privy council. Med Tudorernas tronbestigning blef
Privy couricil härden för styrelsen.
men saknade sjelfständighet och var endast ett
verktyg för konungen. Parlamentets opposition
var derför riktad lika mycket emot det servila
rådet som emot konungen sjelf; och revolutionen på
1600-talet krossade rådets domsrätt (den ryktbara
Stjernkammaren och Höga kommissionen voro utskott
ur Council). Stuartarna började regera med mindre
utskott af »Hemliga rådet», och sedan Vilhelm III
(1689–1702) utbildade sig efter hand ur Privy council
The cabinet, som nu är Englands verkliga, ehuru ej
officielt erkända statsråd. Fastän skilnaden emellan
cabinet och council var afgjord redan på Georg III:s
tid, fortfar Privy council ännu i dag att existera
och kallas regeringens säte. Det är en talrik samling
(172 medl. i Jan. 1888) af prinsar, ärkebiskopar,
ministrar och f. d. ministrar m. fl. Medlemmarna
(counciilors) inkallas af suveränen och sitta qvar
under hans lifstid och 1/2 år derefter. Rådet (några
få medlemmar af de många) sammanträder ungefär en gång
i månaden på kallelse af Lord president of the Privy
council, hvilken alltid är medlem af kabinettet. Då
rådets plenum senast var samladt (1839), närvoro 83
personer. Vid sammankomsterna presiderar suveränen
sjelf. Formelt har »Hemliga rådet» ännu qvar sin
egenskap af rådgifvande, dömande och förvaltande
myndighet, men i förstnämnda afseende har det
blott att sanktionera kabinettets beslut och dermed
förvandla dem till orders in council. Såsom Judicial
committee of the Privy council mottager det ännu vad
från kyrko-, amiralitets- och kolonialdomstolarna,
men dess domsrätt har för öfrigt gått förlorad. Äfven
dess administrerande makt – utöfvad i komitéer,
främst det nu sjelfständiga handelsdepartementet
och undervisningskomitén – har trädt i skuggan.
Kj.
Privy seal [-vi sil], Eng., »Hemliga sigillet»,
utgör i England sedan den senare medeltiden intyget
på kungliga orders legalitet, och på grund af detta
intyg har lordkansleren att, der så erfordras,
bifoga det stora sigillet (great seal). Hemliga
sigillet är anförtrodt åt Lord privy seal, en hög
ämbetsman, kabinettsminister utan portfölj. Hans
uppgift inskränker sig till att en eller två
gånger i veckan trycka Hemliga sigillet på ett
antal förordningar. Hans lön är 2,000 pd st.
(omkr. 36,000 kr.). Kj.
Pro, Lat., för, i stället för.
Proa, pro, prahu (Malaj. prau), namn på
ett slags kanoter, som nyttjas af innevånarna
å öarna i Indiska arkipelagen och norra Stilla
hafvet. Den mest förekommande proan har för och
akter lika, saknar roder och styres med en pagaj,
till följd hvaraf den vid kryssning ej behöfver
»vända genom vind». Lovartssidan är afrundad,
försedd med utriggare i form af spjelverk. Dettas
yttre ände hvilar på en solid kanot, som flyter i
vattnet och motverkar krängningen. Läsidan är deremot
lodrät för att hindra afdrift. Tvärs öfver kanoten
ligger ett slags brygga, på hvilken bytesvaror och
besättning hafva sina platser. Taklingen utgöres af
en mast, på hvilken föres ett trekantigt segel af
bastmattor. Dessa farkoster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
