Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prismacirkel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Privilegier (Lat. privilegia), undantagslagar, som
kunna dels innebära företrädesrättigheter (beneficia
legis, privilegia gratuita), dels medföra en
sämre rättsställning, än den allmänna medborgerliga
(privilegia onerosa, pr. odiosa), t. ex. judarnas
ställning i åtskilliga land (dessa undantagslagar
böra skiljas från lagundantag, dispens); vidare de
i sådana lagar grundade företrädesrättigheter,
som tillhöra vissa individer eller medborgareklasser
eller äro förbundna med vissa tings innehafvande eller
viss verksamhets utöfning. Privilegielagstiftningen
kan afse antingen för vissa individer gifna
undantagslagar (privae leges) eller ock vissa
intressens tillgodoseende (jus singulare). Med
afseende på privilegiernas beskaffenhet kunna de vara
privilegia personalia eller pr. realia, alltefter
som den särskilda rättigheten tillkommer en bestämd
person såsom sådan eller såsom innehafvare af ett
bestämdt ting (res), hvarjämte äfven kunna förekomma
pr. mixta (»blandade privilegier»), som tillkomma
bestämda personer såsom innehafvare af ett ting,
t. ex. vissa skattefriheter för prests egande gård
i stad. Bland individuella privilegier må nämnas
monopol och privilegium på en viss skrifts utgifning
(t. ex. svenska Vetenskapsakademiens rätt att utgifva
almanacken). De i privilegier grundade personliga
och individuella företrädesrättigheter böra skiljas
från de af regeringen eller hennes organ utfärdade
koncessioner å näringars drifvande, hvilka ock,
ehuru oegentligt, hafva benämnts privilegier. Till
skilnad från dylika koncessioner har uttrycket
privilegium exclusivum användts för betecknande af
privilegium i egentlig mening. De vissa intressen
tillgodoseende privilegierna hafva i allmänhet
haft till syfte att främja det allmännas väl genom
uppmuntran af medborgerlig verksamhet, vare sig
det gällt offentlig verksamhet eller närings-,
kultur- eller vissa nationalitetsintressen. Sådana
särskilda förmåner, som till en början en och en
i sänder förskaffat sig, blefvo med tiden allt
fleres sak, till dess ett gemensamt klassintresse
gjorde sig gällande. Derutur hafva utvecklat sig
dels ortsprivilegier (t. ex. bergslagsprivilegier,
lappmarkernas privilegier), dels ståndsprivilegier
(dessa hafva i och för sin politiska betydelse ådragit
sig den största uppmärksamheten).
De undantagslagar, som medfört privilegier,
hafva ursprungligen utgått från konungens
maktfullkomlighet. Denne har nämligen ansett
sig kunna, der det allmännas väl sådant fordrat,
uppkalla särskild allmännyttig verksamhet genom
särskilda lagstiftningsåtgärder, sedan konungen
och den privilegierade personen eller klassen gjort
aftal om å ena sidan skyldigheter och å den andra
rättigheter. Särskildt vid ståndsprivilegiernas
tillkomst hafva sådana aftal visat sig verksamma. Ju
ofullkomligare en stats organisation varit, dess
bristfälligare och overksammare har den allmänna
lagstiftningen äfven varit, till följd hvaraf man måst
taga sin tillflykt till särskilda lagar, som regenten
sjelfmyndigt utfärdat efter öfverenskommelse med de
mäktigaste medborgareklasserna. Dessa
tillförsäkrade sig dels vissa företrädesrättigheter
i samhällsställning, i utgörande af allmän
tjenst och beskattning, dels särskildt
skydd för sådana rättigheter, som borde vara
allas egendom. Ursprungligen motsvarade de
åtagna förpligtelserna och de förlänade
företrädesrättigheterna hvarandra, hvadan
bestämmelserna i dessa särskilda lagar voro att anse
endast såsom särskilda regler för tillämpningen af
den i allmänna lagen innehållna rättsgrundsatsen,
ej såsom afvikelser från det allmännas kraf på den
enskilde medborgaren. I samma mån förhållandena
ändrades i den riktning, att förpligtelserna ej
kunde så, som sig borde, göras det allmänna tillgodo,
qvarstodo emellertid företrädesrättigheterna, hvilka
gåfvo sina innehafvare en särskild ställning. I
den mån de särskilda ståndens privilegier visade
sig såsom företrädesrättigheter, utan att uppbäras
af motsvarande förpligtelser, lärde sig de öfrige
medborgarena inse, att privilegier för vissa
inneburo ett nedsättande af andras rätt. Man
insåg äfven, att dylika rättigheter ej voro att
anse såsom nådevedermälen, hvilka tillhörde
konungens höghetsrättigheter, såsom förhållandet
är med benådning och dispens. Man började inse
privilegiernas egenskap af lagar, hvilkas bestämmande
hör under statens lagstiftande makt, äfvensom det
otillfredsställande deruti att dessa lagar kommo till
stånd och undergingo förändring på ett särskildt
sätt, nämligen genom aftal mellan konungen och den
privilegierade. Till följd deraf har efter hand
antagits såsom statsrättslig grundsats att hvad
som rör privilegier likasom hvad som rör annan lag
hänföres till lagstiftningen, hvadan privilegier
kunna utfärdas icke af konungen allena, utan under
samverkan med representationen. Som emellertid
enligt sin verkan hvarje privilegium grundar en väl
förvärfvad rätt för den privilegierade, så hafva de
gifna privilegierna ansetts åtnjuta en särskild helgd,
och derför anses hvarje godtycklig inskränkning af
ett privilegium otillåten äfven å statsmaktens sida,
så snart det icke förverkas från den privilegierades
sida. Denna grundsats hindrar dock ej att privilegier
ändras eller upphäfvas. då det allmänna bästa sådant
fordrar. Huruvida detta bör ske mot ersättning eller
utan sådan beror på privilegiets natur. Har det
grundat en privaträttighet, bör ersättning ega rum,
liksom fallet är, då andra välfångna privaträttigheter
inskränkas eller upphäfvas. Faller privilegiet inom
den offentliga rätten, kan dess upphörande åstadkommas
i lagstiftningsväg dels genom utjämnande, så att
hvad som utgjort privilegium blir allas egendom,
t. ex. i allmänna medborgerliga rättigheters
åtnjutande, dels genom omorganisation af de allmänna
inrättningar eller ändring af de lagar, af hvilkas
bibehållande i ett visst skick privilegiet betingas,
t. ex. ståndsmedlemmars representationsrätt, rätt
till ämbeten, städers rätt till vissa inkomster mot
skyldighet till vissa anstalters upprätthållande.
I Sverige hafva privilegierna ingen gammal
häfd. Kristofers från 1400-talet härrörande landslag
(Konungabalken, kap. 2) tillförsäkrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
