Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prins ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gulbrun, men mörknar under förvaring och blir
grumlig samt är då förkastlig. Den bör förvaras
i små, väl fyllda flaskor på mörkt och svalt
ställe. Läkemedlets verkan och användning äro
desamma som af »Prinsens droppar» (se föreg. art.).
O. T. S.
Prinsep, Valentine, engelsk målare, f. 1836 i Indien,
skulle blifva ämbetsman derstädes, men egnade sig åt
konsten och studerade vid akademien i London. Han har
utfört taflor, berömda för känsla och behag samt god
färg. De förnämsta torde vara Bianca Capello söker
förgifta kardinal de’Medici, Mirjam och Mose som
barn, Bacchus och Ariadne och Cleopatras död. Han
utgaf 1879 ett arbete, Imperial India, hvari han
skildrade sina resor i Indien.
Prinsessa (Fr. princesse). Se Prins.
Prinsess-bönor. Se Krypböna.
Prins Karls kyrka (egentl. Storamiralen Prins Karls
kyrka). Se Loftahammar.
Prins Karls uppfostringsinrättning för fattiga barn,
på Gålön (Österhaninge socken af Stockholms län), har
till ändamål att emottaga och uppfostra fattiga och
värnlösa barn från Stockholms stad. För sin tillvaro
och utveckling har stiftelsen hufvudsakligen att
tacka den enskilda välgörenheten. På underståthållaren
O. af Wannqvists och pastor primarius J. O. Wallins
uppmaning (1830) insamlades i hufvudstaden ansenliga
bidrag till »en inrättning för uppfostran och lärdom
åt sådana barn, som hafva ovärdiga eller inga
föräldrar och äro vid de år, då deras själsanlag
vanligen få sin rigtning för lifstiden». Inrättningen
öppnades 1832 för 26 barn. Sedermera ökades år
för år skyddslingarnas antal, ända till 100
och derutöfver. Utom årliga bidrag af Allmänna
barnhusets direktion, fattigvårdsstyrelserna
inom församlingarna m. fl. erhöll stiftelsen tid
efter annan rikliga donationer i penningar eller
fastigheter, bl. a. egendomarna n:r 5 i qv. Hästen vid
Tjärhofsgatan (1837) samt n:r 16 och 17 i qv. Suggan
vid Volmar Yxkullsgatan (1843). Inom den förra
fastigheten inrättades 1840 Förbättringsafdelningen
för vanartade och vilseförda gossar, och inom
den senare kunde 1847 den ursprungliga anstalten,
Afdelningen för fattiga vanvårdade barn af båda
könen, slutligen inrymmas och ordnas. Men oaktadt
alla ansträngningar visade det sig snart, att
stiftelsens tillgångar icke förmådde betäcka dess
årliga utgifter, hvarför afdelningen vid Tjärhofsgatan
1851 öfverlemnades till Stadsnämnden, och samtidigt
vidtogos vissa förändringar inom afdelningen vid
Volmar Yxkullsgatan, dock utan att frångå dess syfte
»att upptaga, herbergera och försörja särdeles fattiga
vanvårdade barn inom hufvudstaden öfver 7 års ålder,
och att hos dessa inplanta gudsfruktan, dygd, flit
och ordentlighet jämte bibringande af för arbets-
och tjenstehjonsklassen gagneliga elementarkunskaper,
öfning och färdighet i hvarjehanda slöjder samt vana
till nyttig sysselsättning, lämpad efter barnens
olika ålder och kön». Emellertid befanns det, att
uppfostringsanstalten, till en viss grad derför att
den var förlagd i hufvudstaden, icke motsvarade de
förhoppningar, som
stälts på densamma. I tanke att dessa skulle
lättare förverkligas genom utbyte för barnen af
kasernsystemet i staden mot familjelifvet på landet
försåldes fastigheten vid Volmar Yxkullsgatan
och inköptes egendomen Stegsholm på Gålön med
dera befintliga gårdar och torp samt omkr. 600
tunnland inegor (1860). Större delen af egendomen
afsöndrades i smärre gårdar och sattes i skick
att på arrende utlemnas till godkända hjonelag af
allmogeklassen, hvilka skulle på vissa vilkor blifva
fosterföräldrar för anstaltens skyddslingar. Sedan
1861, då utflyttningen från Stockholm egde rum, hafva
årligen 70 à 80 gossar och flickor varit anförtrodda
åt egendomens arrendatorer. Utom de dagliga
sysselsättningarna, som barnen utföra i hemmen,
deltaga de med sina fosterföräldrar i jordbruket eller
andra yrken. Dessutom erhålla de vid inrättningens
arbetsskola ledning i hand- och slöjdarbeten samt vid
läseskolan undervisning i folkskolans läroämnen. Vid
1887 årsslut voro 65 gossar och 16 flickor intagna
i anstalten. – Stiftelsens angelägenheter vårdas
af en öfverstyrelse, bestående af 40 principaler,
med säte i Stockholm, samt en styrelse, sammansatt
af 4 sjelfskrifna och 4 af ofverstyrelsen valda
ledamöter. För år 1887 utgjorde inkomsterna 31,884
kr. och utgifterna 32,613 kr. samt kapitalbehållningen
383,790 kr. Bland årliga understöd uppbär
stiftelsen 4,000 kr. af Stockholms stads
drätselnämnd och 750 kr. af dess fattigvårdsnämnd.
J. M-r.
Prinsmetall. Se Mässing.
Prinsterer. Se Groen van Prinsterer.
Prinsöarna. Se Demonesi och Konstantinopel, sp. 1236.
Printz, Johan, krigare, ämbetsman, föddes i
Bottnaryds prestgård, Småland, d. 20 Juli 1592,
fick af Gustaf II Adolf ett understöd för att besöka
utländska högskolor, men blef i Schwaben jämte
några kamrater öfverfallen af en skara krigsfolk och
tvungen att medfölja, till Italien, der han instacks
i ett värfvadt regemente. Efter dess upplösning
tjenade han i österrikiska armén, derefter vid ett
braunschweigskt regemente och vid danske öfversten
Rantzaus regemente, med hvilket han 1 1/2 år kämpade
i Frankrike. 1625 återkom han till fäderneslandet,
utnämndes till löjtnant, följde Gustaf Adolf i hans
polska krig och deltog derpå i trettioåriga kriget,
hvarunder han avancerade till öfverstelöjtnant först
vid Åbo läns ryttare, sedermera (1638) vid Vestgöta
ryttare. Med 270 ryttare skickades han 1639 att
försvara Chemnitz. Då staden i April 1640 inneslöts
af 8–9 tusen kejserliga under prins Edvard af Braganza
och denne efter en afslagen stormning hotade, att
ingen pardon skulle gifvas, om ej staden gåfve sig
på nåd och onåd, kapitulerade P. d. 5 Maj s. å.,
hvarvid besättningen dock fick aftåga. Med anledning
deraf ställdes P. inför krigsrätten i Stockholm,
som 1641 frikände honom för stadens uppgifvande. Men
riksrådet dömde honom ändock från hans tjenst. För
sina »stora förtjenster» blef han likväl 1642 adlad
och d. 15 Aug. s. å. utnämnd till guvernör i Nya
Sverige, dit han anlände 1643
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
