Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Possevino, Antonio - Possibel (Lat. possibilis), möjlig, görlig - Possieth, Johan - Post (Fr. le poste, af Lat. positus, ställd), det ställe, som anvisats någon för fullgörande af hans pligt; syssla, beställning, ämbete - Post (Fr. flanc dextre), herald. Om i en sköld en lodrät skura drages så, att delen till höger (i herald. bem.) om densamma innefattar 1/3 af skölden, så kallas denna del post. Jfr Ginpost - Post (T. posten, Fr. le poste, Ital. posto, af Lat. positus, ställd) l. skiltvakt (T. schildwache), krigsv., kallas hvarje vakt eller soldat, som, vanligen beväpnad, utställes på någon bestämd plats för att vaka öfver ordningen derstädes - Post (T. post, Fr. la poste, Ital. posta), offentlig anstalt för regelbunden samt, såvidt möjligt, säker och snabb befordran af försändelser (bref, paket, o. s. v.) och jämväl af personer mellan bestämda orter och mot fastställd taxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ivan IV och den polske konungen Stefan Batori, och
i Jan. 1582 lyckades han verkligen åstadkomma
ett 10-årigt stillestånd. Hans försök att omvända
Ivan IV till katolicismen blefvo dock fruktlösa,
och stilleståndet, som beröfvade Sverige Polens
hjelp i dess krig mot Ryssland, ökade Johan III:s
obenägenhet mot påfvestolen. Efter åtskilliga
beskickningar i Polen, Ungern och Tyskland fick
P. omsider 1587 återvända till Italien, der han
anställdes såsom professor vid universitetet
i Padua. Ännu en gång blef han dock använd i en
vigtig politisk underhandling, nämligen försoningen
mellan Henrik IV af Frankrike och påfvestolen, som
han dock ej lyckades bringa till fullbordan. Han
dog d. 26 Febr. 1611 i Ferrara. P. egde stor lärdom
och har utgifvit flere betydande verk. Det förnämsta
af dessa, Bibliotheca selecta de ratione studiorum
(1593), utgör en kritisk sammanfattning af tidens hela
lärda bildning. 1876 utkom i Florens hans Relazione
sul reyno di Svezia. Jesuiten Dorigny utgaf 1712
»La vie du père A. P.», och Theiner har i »Schweden
und seine stellung zum heil. stuhl» publicerat P:s
brefvexling angående Sverige. S. B.
Possibel (Lat. possibilis), möjlig, görlig.
Possieth, Johan, predikant, vitter författare, f. i
Sebende, Roslagen, 1667, blef 1697 filos. magister i
Upsala samt 1698 docent och prestvigd. 1700 kallades
han till huspredikant hos k. rådet grefve Wrede. Han
väckte snart uppseende i hufvudstaden genom sina
predikogåfvor samt blef 1705 regementspastor, 1709
hofpredikant och 1722 kyrkoherde i Riddarholmen
och Bromma. Utom en mängd likpredikningar utgaf
P. åtskilliga andaktsskrifter, qväden på latin
och svenska m. m. samt efterlemnade i handskrift
»Gråmunkeholm» (en beskrifning af Riddarholmen)
och öfver 2,000 predikningar. Han afled i Stockholm
1728. I sitt testamente ihågkom han Stockholms och
Roslags nationer i Upsala med en gåfva af 70,000
dlr k:mt, af hvilken räntorna fortfarande utgå till
stipendier. -rn.
Post (Fr. le poste, af Lat. positus, ställd),
det ställe, som anvisats någon för fullgörandet
af hans pligt; syssla, beställning, ämbete; parti
af försända varor; i räkning särskildt upptagen
vara eller arbetsprestation jämte derför utsatt
penningebelopp; budskap, nyhet (jobspost); stolpe,
mellanbalk i fönsterkarm; sidoinfattning till en
dörr. Se vidare de närmast följ. art.
Post (Fr. flane dextre), herald. Om i en sköld en
lodrät skura drages så, att delen till höger (i
herald. bem.) om densamma innefattar 1/3 af skölden,
så kallas denna del post. Jfr Ginpost.
Post (T. posten, Fr. le poste, Ital. posto,
af Lat. positus, ställd) l. skiltvakt
(T. schildwache), krigsv., kallas hvarje vakt eller
soldat, som, vanligen beväpnad, utställes på någon
bestämd plats för att vaka öfver ordningen derstädes
eller för att bevaka byggnader, förråd m. m.;
platsen, der en sådan vakt är utsatt. Man skiljer
mellan honnörsposter (se d. o.) och bevakningsposter,
hvilka sistnämnda
uteslutande afse bevakningsändamål. Består vakten af två
man, kallas den dubbelpost, eljest enkel post. Den
vid vaktstället utsatta posten kallas
gevärspost. I förposttjensten (se Förposter) bestrides
sjelfva säkerhetsbevakningen af dubbelposter,
hvarjämte enkla poster eller nattposter kunna
inskjutas. Om alla tre aflösningarnas män under
ett underbefäl såsom bevakningsafdelning utsättas
vid poststället, kallas posten underbefälspost,
hvilken benämning i fredstjensten användes för en
mindre vakt. Är styrkan så stor, att en eller två
dubbelposter kunna utsättas och patrull utsändas,
benämnes den postering och betraktas såsom en mindre
fältvakt. – Post eger vid poststället qvarhålla den,
som förolämpar honom. Blir han öfverfallen med våld
eller hot, som innebär trängande fara, eger han rätt
till nödvärn (Strafflagen för krigsmakten § 36). I
krig eger han nedskjuta den, som icke åtlyder hans
tredje gången afgifna befallning att stanna eller att
gifva sig tillkänna. C. O. N.
Post (T. post, Fr. la poste, Ital. posta), offentlig
anstalt för regelbunden samt, såvidt möjligt, säker
och snabb befordran af försändelser (bref, paket
o. s. v.) och jämväl af personer mellan bestämda
orter och mot fastställd taxa; dylika anstalters
byggnader; sjelfva de befordrade försändelserna. –
Romarna kallade en poststation mansio (nattqvarter)
eller mutatio (hästombyte), och då platsen för en
sådan skulle angifvas, hette det på latin: mansio
l. mutatio posita (d. v. s. belägen, inrättad) in
(ortens namn). I fripass från 1200-talets början
träffas detta posita ensamt i betydelsen af
poststation, och det gaf sedermera Ital. posta,
Fr. poste o. s. v.
Statsstyrelsen och handeln äro företrädesvis
de intressen, som till en början hvar för sig,
men sedermera samfäldt åvägabragt inrättandet
af postanstalter. Under det att den gamla
tidens postväsende nästan uteslutande gagnade
statsstyrelsen, tjenade medeltidens många olika poster
(kanslibud, kurirer, stadsposter, universitetsposter,
riddareordnarnas poster, pilgrimer, vandrande gesäller
o. s. v.) dels regeringarna, dels handelsintresset,
dels ock den andliga odlingen. Men trots dessa
medeltidsposters tilltagande utsträckning
och konsolidering låg i deras skråmässighet det
oöfvervinneliga hindret för deras sammansmältning och
användning med förenade krafter till det allmännas
rätta gagn. Först de vid reformationstiden upprättade
postinstituten, tillgängliga för alla utan undantag,
kunna erhålla namn af ett postväsende i egentlig
mening. – Postinrättningens ursprung tror man sig
hafva funnit hos perserna under konung Darius I
(521–485 f. Kr.), som anordnade ridande ilbud mellan
de af honom på vissa afstånd byggda herbergena med
hästar på stall. Jämväl i Kina, i Japan, i de vid
spaniorernas ankomst till Nya verlden blomstrande
mejikanska och peruanska rikena, äfvensom hos hebréerna
funnos postinrättningar af hög ålder. I det gamla
Europa var romarnas cursus publicus en betydande,
öfver hela det romerska väldet utbredd statskurirpost,
som först i senaste tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
