Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Novatianer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de Amicis, Castelnuovo och Salvatore Farina;
spanioren Cervantes; fransmännen Voltaire, Marmontel,
B. de Saint-Pierre, Ch. Nodier, A. de Vigny, A. de
Musset, P. Mérimée, Erckmann-Chatrian, L. Halévy,
G. de Maupassant; bland tyskar Göthe, H. von Kleist,
Tieck, F. Reuter och P. Heyse; schweizaren G. Keller;
nordamerikanerna W. Irving, Poe, Bret Harte och
Howells; ryssarna Turgenjev och Tolstoj; podoliern
Franzos, galiziern Sacher-Masoch; danskarna fru
Ehrensvärd-Gyllembourg, Ingemann, M. Goldschmidt,
K. Brosböll (Carit Etlar), H. F. Ewald,
Cornelia Lewetzow, J. P. Jacobsen. H. Drachmann,
S. Schandorph; norrmännen J. Lie, Magdalene Thoresen,
Kr. Elster och A. Kielland; svenskarna W. F. Palmblad,
K. J. L. Almqvist, Fredrika Bremer, Wetterbergh
(Onkel Adam). G. H. Mellin, Fornell (Jeremias Munter),
A. Strindberg, fru A. Ch. Edgren. En särskild art är
bonde-novellen l. byhistorien, ett slags realistisk
idyll, som utgör 1880-talets »herdepoesi». Deri hafva
utmärkt sig franska författarinnan George Sand, tysken
Auerbach, danskarna S. S. Blicher, Kr. A. Thyregod
och H. Pontoppidan, svensken K. J. L. Almqvist,
norrmännen Björnson och A. Garborg, italienaren
Ciàmpoli m. fl. Hvad engelsmännen beträffar, odla de
föga novellen och finna vida mera behag i romanen. –
Novellett, en helt kort novell, antydande och
stämningsrik i utförandet. Mästare i novelletten
äro t. ex. W. Irving, Aug. Blanche, Kielland och
J. P. Jacobsen. – Novellist, novellförfattare.
Novellara, stad uti italienska prov. Reggio, vid
en från Reggio till Pos biflod Secchia ledande
kanal. Omkr. 7,000 innev. N. var hufvudort i det
huset Gonzaga tillhöriga grefskapet och hertigdömet
N., hvilket såsom ledigt rikslän 1737 af kejsaren
förlänades till Modena.
Noveller (Lat. novellae, näml. constitntiones,
»nya förordningar»), Rom. rättshist., kallades
de kejserliga förordningar, hvilka i stort antal
utfärdades, sedan den östromerske kejsaren Justinianus
(se d. o.) låtit verkställa en kodifikation
af den romerska rätten i tre hufvudafdelningar,
digesta eller pandectae, institutiones och codex,
hvilken sistnämnda afdelning innefattade de intill
år 534 utfärdade kejserliga förordningar, åt hvilka
gällande kraft tillerkändes. I den samling af
romerska rättskällor, hvilken fått namnet Corpus
juris civilis (se Corpus juris), utgöra novellerna
den fjerde hufvudafdelningen. – Äfven i senare tiders
rättsspråk användes uttrycket novell om en lag, som
gör tillägg till eller innehåller förändring af en
föregående lagkodifikation. i. L.
Novello, Vincent, engelsk musiker och grundläggare
af en berömd musikförlagsfirma, f. i London 1781,
d. 1861, var 1797–1822 organist vid portugisiska
kapellet, dirigent och medstiftare af Philharmonic
society samt 1840–43 organist vid katolska kapellet i
Moorfields. Efter 1849 lefde han i Nizza. N. gjorde
sig känd egentligen som utgifvare, först af »A
collection of sacred music» (1811), derefter af en
hel rad samlingsverk af engelska och tyska
mästare (Purcell, Croft, Greene, Boyce,
Haydn, Mozart, Beethoven m. fl.). Efter hans
död fortsattes förlagsverksamheten af sonen
Joseph Alfred N. (f. 1810), som först lade an på
godtköpsupplagor. – N:s dotter Clara Anastasia
(f. 1818) blef en firad sångerska, som sjöng
i England, Tyskland, Ryssland och Italien och
prisades, framförallt i oratorier, af Mendelssohn och
Schumann. Hon gifte sig 1843 med en grefve Gigliucci
och drog sig 1860 tillbaka till privatlifvet. Om
hans äldsta dotter, Mary Cowden N., se Clarke, M. C.
A. L.
November (Lat., af novem, nio), årets elfte månad,
räknades i den äldsta romerska kalendern såsom dess
nionde (deraf namnet). Dagarnas antal är 30. Månaden
bildar öfvergångstid till den egentliga vintern. Dess
svenska namn är Vintermånad; på danska heter den
Slagtemåned.
Novemberförfattningen kallas den för Danmark och
hertigdömet Slesvig gemensamma författning, som
utarbetades af ministèren Hall och sanktionerades
af Kristian IX d. 18 Nov. 1863 samt var afsedd att
närmare binda Slesvig vid Danmark. Den gemensamma
representationen, riksrådet, skulle enligt denna
författning bestå af två genom omedelbara val
bildade kammare (folketing och landsting) och taga
under sin pröfning alla allmänna ärenden, som icke
blifvit uttryckligen förbehållna de särskilda
representationerna för Danmark och Slesvig. Då
Österrikes och Preussens d. 16 Jan. 1864 framställda
fordran på Novemberförfattningens upphäfvande icke
efterkoms af danska regeringen, gaf detta förstnämnda
makter anledning att anfalla Danmark.
November-meteorer. Se Stjernfall.
Novembertraktaten är den vanliga benämningen på det
defensivförbund, som d. 21 Nov. 1855 i Stockholm
afslöts mellan Sverige-Norge å ena samt Frankrike
och England å andra sidan. Krimkriget hade redan
vid sin början föranledt en ovanlig liflighet i
de nordiska rikenas diplomatiska förbindelser med
utlandet. Ryssland sökte tidigt förmå Sverige-Norge
och Danmark att genom Öresunds spärrande afstänga
Östersjön för »Vestmakternas» flottor. Svaret blef
neutralitetsförklaringen af d. 15 Dec. 1853, hvilken
i sjelfva verket var icke obetydligt gynsam för
Englands och Frankrikes syften. Den allmänna meningen,
i Sverige stödd på det traditionella rysshatet, i
Norge retad genom Rysslands planer mot Finmarken,
hvilka 1851 utgjort föremål för underhandlingar,
uttalade sig alltmera ifrigt för Vestmakternas sak,
och konung Oskar I hade således från sina folks sida
ej att befara något motstånd vid de närmanden han
småningom genom särskilda underhandlare inledde
i Paris. Den politiska ställningen i Europa gaf
honom en kärkommen anledning att offentligen afvisa
de från åtskilliga håll tidt och ofta upprepade
beskyllningarna för ärfda ryska sympatier. Dessa
beskyllningar vunno i styrka i synnerhet derigenom att
B. von Schinkel vid den tiden (1855) i 6:te bandet
af sina »Minnen ur Sveriges nyare historia» yppade
innehållet af »Familjetraktaten» i Åbo 1812. Sedan
marskalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
