Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nevers, hufvudstad i franska depart. Nièvre och fordom i prov. Nivernais - Nevers, grefvar och hertigar af - Nevers. 1. Johan den orädde af Burgund - Nevers. 2. Ludvig af Gonzaga - Nevers. 3. Philippe Julien Mancini-Mazarini - Nevers. 4. Louis Jules Barbon Mancini-Mazarini - Newfoundland, Fr. Terre-neuve, britisk ö på Nord-Amerikas östkust, utanför S:t Lawrenceviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af jern. Vigtigaste industrialstren äro fajans
och porslin, glasperlor, filar, landtbruksredskap
och kemikalier. Till 1880 hade staten ett stort
kanongjuteri för flottans behof i N., men detta är
nu sammanslaget med kanongjuteriet i Ruelle, och
byggnaderna hafva upplåtits till en praktisk skola
för maskiningeniörer. I trakten finnas flere stora
metallurgiska etablissement, bl. a. jernverket La
Chaussade. – Stadens latinska namn Noviodunum (senare
Nevirnum) härledes af Kelt. nov, flod, och dun,
höjd. En mängd i trakten funna romerska antiqviteter
vittnar om stadens betydenhet på romarnas tid. Grefvar
af N. l. Nivernais förekomma sedan det 9:de årh. Genom
Margaretas af Flandern förmälning med Filip den
djerfva af Burgund (1384) tillföll grefskapet N. det
yngre hertigliga burgundiska huset. Ett årh. senare
öfvergick det, likaledes genom gifte, till slägten
Mark, som innehade hertigdömet Kleve, och 1565
till slägten Gonzaga i Mantua. Sedan 1539 var det
hertigdöme. 1659 köptes det af kardinal Mazarin, som
testamenterade det åt sin systerson Philippe Julien
Mancini, i hvars familjs ego det sedan stannade till
revolutionen 1789. – I 14:de årh. hade staden en tid
ett universitet, sedermera flyttadt till Orléans.
Nevers [növär], grefvar ocn hertigar af. –
1. Johan den orädde af Burgund (se denne) bar före
sin tronbestigning (1404) titeln grefve af N. –
2. Ludvig af Gonzaga, tredje sonen af hertig Federigo
II af Mantua, f. 1539 och uppväxt vid franska hofvet,
förmälde sig 1565 med Henrietta af Kleve, arftagerska
till N., Réthel, Eu och Arches, samt blef derigenom
hertig af N. Han utmärkte sig under hugenottkrigen
såsom nitisk katolik, men förklarade sig slutligen för
Henrik af Navarra, räddade 1592 dennes lif vid Aumale
och sökte 1593, ehuru förgäfves, i en beskickning till
Rom stämma påfven till Henriks fördel. I Nov. 1594
erhöll han ledningen af franska statsfinanserna,
öfvertog på våren 1595 befälet i Picardie och
Champagne, men dog s. å. Hans memoarer utkommo 1665
i 2 bd. – 3. Philippe Julien Mancini-Mazarini,
kardinal Mazarins systerson, f. 1641, d. 1707, fick
i testamente af Mazarin hertigdömet N. Han gjorde sig
bemärkt i det samtida vittra lifvet i Frankrike. Hans
efterkommande kallade sig hertigar af Nivernais. –
4. Louis Jules Barbon Mancini-Mazarini, den
föregåendes sonson, vanligen kallad hertigen af
Nivernais, f. 1716, d. 1798, krigare, diplomat och
vitterlekare, tillhörde en kortare tid Vergennes
ministèr, förlorade genom revolutionen nästan all
sin egendom, men qvarstannade i Frankrike, fann sig
efter Ludvig XVI:s afrättning i tingens nya ordning
och uppträdde såsom »medborgaren Mancini».
Newfoundland [njufa’unländ], Fr. Terre-neuve, britisk ö
på Nord-Amerikas östkust, utanför S:t Lawrenceviken,
mellan 46° 37’ och 51° 40’ n. br. Areal 110,670
qvkm. med omkringliggande mindre öar. Öns kuster äro
höga och klippiga, med långt inskjutande fjordar,
hvilka bilda, utom en mängd landtuddar, tre större
halföar, af hvilka den sydöstra, Avalon, endast
genom ett smalt näs sammanhänger med hufvuddelen af ön. N:s
inre upptages till stor del af grässlätter, der
ofantliga hjordar af den amerikanska renen (karibu)
beta, samt af gran-, tall- och björkskogar,
kärrtrakter och sjöar. Bland de vilda djuren
må jämte renar nämnas vargar, björnar, räfvar,
bäfrar, uttrar och harar. Goda exemplar af de bekanta
Newfoundlandshundarna (se Hunden, sp. 71) börja blifva
sällsynta. Hundarna på ön äro nämligen blandade med
sämre raser. Vattnet vid kusterna är synnerligen rikt
på fisk och själar. Klimatet är betydligt svalare än
vestra Europas under samma breddgrad, men anses sundt
trots sin ombytlighet. Egendomliga för ön äro de täta
dimmorna på östra och södra kusten, hvilka liksom den
milda vintertemperaturen tillskrifvas Golfströmmens
inflytande. Medeltemperaturen vid S:t John’s är + 5°
C. (maximum + 28,5°. minimum - 14° C.). Befolkningen
är spridd utmed kusterna och är dels af fransk, dels
af britisk härkomst. Folkmängden uppgick 1884 till
197,332 pers.; bland dem inberäknades 4,211 på östra
kusten af Labrador. Huvudnäringen är fiske, hvilket
är det mest gifvande på jorden och sysselsätter
omkr. 53,000 pers. af öns befolkning. Förnämsta
platsen för fisket är den 45–175 m. under hafsytan
liggande Newfoundlandsbanken (ö. och s. ö. om
ön), hvilken är 970 km. lång och på några ställen
320 km. bred. I fisket deltaga äfven fransmän och
nord-amerikaner, hvilka hafva rätt att torka sin fisk
på ön. Hufvudföremålet för fisket är torsk, hvilken
infinner sig i Juni och går bort i Okt., men derjämte
fångas själar (årlig afkastning omkr. 1 mill. doll.),
lax (omkr. 100,000 doll.), sill (omkr. 700,000
doll.) och hummer. Åkerbruk och boskapsskötsel
äro af ringa betydenhet (den odlade jorden utgör
endast omkr. 14,000 har), men många bördiga trakter
finnas, der sädesodling väl lönar sig. Af koppar- och
nickelmalm utskeppas årligen för omkr. 100,000 doll.;
derjämte har ön stora stenkolslager samt bly, silfver
och jern. 1881 räknade öns handelsflotta 1,895 fartyg
om 90,000 tons. Exporten och importen uppgingo 1882
till ett värde af omkr. 8,3 mill. doll. hvardera. En
jernväg är under byggnad från S:t John’s till Hall’s
bay på norra kusten, medelpunkten för grufdistriktet,
och skall få en längd af 550 km. 1882 erhöll ett
amerikansk-europeiskt bolag koncession på en linie
från östra kusten till Cape Bay i s. v. för att
snabbare kunna öfverföra passagerare från Europa
till Nord-Amerika. Ön står genom undervattenskablar
i telegrafisk förbindelse med Europa och Amerikas
fastland. – N. är en britisk koloni, direkt lydande
under kronan, och erhöll 1832 en representativ
författning. I spetsen för förvaltningen står
en af kronan vanligen för 6 år utnämnd guvernör
jämte ett af underhusets majoritet valdt råd af 7
medlemmar. Representationen består af ett öfverhus
(legislative council) af 15 för lifstiden af
guvernören utnämnda medlemmar samt ett underhus
(house of assembly) af 33 medlemmar, valda för 4 år
af folket. Högsta domstolens 3 ledamöter utses af
kronan. Under guvernörens förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
