Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Negrer var ursprungligen en allmän benämning på alla svarta folkslag - Negress, negerqvinna, negrinna - Negretti-får. Se Merinos - Negritos. Se Austral-negrer och Filippinerna - Negroid. Se Negrer - Negroponte. Se Eubea - Negros, Sp. (»de svarte»), kallades under de första årtiondena af 1800-talet i Spanien de liberale l. konstitutionelle af sina motståndare, absolutismens anhängare (blancos, »de hvite») - Negruzzi. 1. Konstantin N. - Negruzzi. 2. Jakob N. - Negus, Etiop., »konung», titel på herskare i Abessinien - Nehemia l. Nehemja (»Jehova tröstar»), Hakaljas son, en judisk statsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgöras af glädtighet, fåfänga och lättsinne i god
bemärkelse. Det är nämligen träffande anmärkt,
att negern i sedligt afseende snarare kan sägas
sakna moral än vara omoralisk. I intellektuelt
hänseende står negerrasen enligt etnografernas
samstämmiga mening under kaukasiska, mongoliska,
malajiska och amerikanska raserna. De politiska och
sociala inrättningarna vexla mycket hos de olika
folken. Några muhammedanska stater, t. ex. Bornu
och Wadai, synas vara politiskt lika väl ordnade
som exempelvis Marokko, men intet negerfolk har
någonsin kunnat uppvisa en sådan kultur som en stor
del indianska och malajiska folk i äldre och nyare
tider. Styrelseformen är öfverallt ren despoti och
religionen ursprungligen fetischism, hvilken dock
småningom undantränges af islam och blott i ringaste
mån af kristendomen. Slafveri och slafhandel äro
öfverallt inhemska och uråldriga institutioner, men
det var först genom de kristne européernas och de
bildade arabernas mellankomst, som slafröfveriet och
slafexporten antogo en fasaväckande utveckling. Äfven
kannibalism förekommer hos vissa stammar (såsom
njamnjam o. a.), dock icke så allmänt, som exempelvis
hos kongonegrerna synes vara fallet. Andra upprörande
sedvänjor äro bekanta från Asjanti, Dahome och de
inre staterna kring sjön Tsad. Polygami herskar
allmänt. Qvinnan, som af fadern säljes till hustru,
betraktas i allmänhet som sakegendom och förrättar
jämte slafvarna de tyngre göromålen i landtbruket
och hushållet, men behandlas för öfrigt väl. Hos unga
flickor skattas kyskheten högt, men äldre ogifta och
enkor föra vanligen ett mera fritt och utsväfvande
lif. Åkerbruk, boskapsskötsel och handel finnas
öfverallt, men industrien är af ringa betydenhet,
ehuru vackra prof på väfnad, halmflätning, smide
och keramik icke saknas. Negrerna bo tillsammans
i byar; husen äro cirkelrunda, med en diameter af
2–3 m., och hafva en vägg af 1,3 m. höga pålar,
hvilkas mellanrum fyllas med jord och halm, samt ett
högt, spetsigt halmtak. Stora, folkrika städer med
stenhus och befästningar äro icke sällsynta, men
af arkitektur i egentlig mening finnes intet spår
hvarken från nyare eller äldre tider. Klädedrägten
är inskränkt till det vanliga skörtet kring midjan,
som enligt regeln bäres blott af qvinnor, men i de
större städerna finner man äfven enskilda plagg af
europeiska eller arabiska drägter, oftast begagnade
på ett förvändt sätt. Allmänt spridt är begäret efter
prydnader (halsband af glasperlor, öron-, näs- och
läpp-ringar o. d.), liksom ock tatuering öfverallt
synes vara inhemsk sed. – I politiskt hänseende bilda
de egentlige negrerna i Afrika till vida största delen
sjelfständiga stater, då innevånarna i de europeiska
besittningarna i Senegambien och Öfre Guinea uppgå
till knappt 1 mill. De vigtigaste staterna äro:
republiken Liberia, konungarikena Asjanti, Dahome,
Joruba, Benin och Igbo, alla utmed Guinea-kusten
(från v. till ö.), Massina, kring Nigerns öfre,
samt Guandu och Sokoto kring dess mellersta lopp,
Adamaua vid dess biflod Binue, Bornu, Kanem och
Baghirmi kring sjön Tsad,
samt längst österut Wadai, Dar-fur och Kordofan,
af hvilka de bägge sista lydde under Egypten före
mahdins uppror (1881). – Hela antalet af afrikanska
negrer, hvilket af tydliga skäl endast gissningsvis
kan angifvas, uppskattas, med inberäkning af
bantunegrerna, till omkr. 130 mill. Dertill komma
ytterligare omkr. 20 mill. i andra verldsdelar bosatta
negrer af hel- eller halfblod. Af dessa räknas på
Nord-Amerikas förenta staterna 6 1/2, på Vestindien
3 3/4 och på Brasilien 2 mill. Öfverflyttningen af
negerslafvar till Nya verlden tog sin begynnelse under
de första årtiondena af 1500-talet och är förbunden
med namnet Las Casas (se d. o.). Men slafveriet är
numera afskaffadt såväl der (i Nord-Amerikas Förenta
stater dock först efter långvariga bearbetningar af
de s. k. abolitionisterna och ett gräsligt inbördes
krig, 1861–65) som i öfriga kristna land. Men i
alla muhammedanska stater frodas negerhandeln ännu
trots de officiella förpligtelser, som Turkiet och
Egypten i detta hänseende afgifvit. På ön Haiti
hafva negrerna gjort sig till landets herrar och
inom Förenta staterna tillväxer deras antal numera
på naturlig väg i långt större proportion än de
hvites, medan de i det öfriga Amerika synas
antingen, såsom i Mejico och Peru, bibehålla
sig via ungefärligen samma antal eller, såsom i
Central-Amerika och Argentinska staterna, småningom
utdö. – Jfr Waitz: »Anthropologie der naturvölker»
(bd 2, 1860), Fr. Müller: »Allgemeine ethnographie»
(2:dra uppl. 1879), Peschel: »Völkerkunde»
(6:te uppl. 1885), Hartmann: »Die völker Afrikas»
(1879), och dessutom de bekanta reseskildringarna
af Barth, Schweinfurth och Nachtigall.
H. A.
Negress (Fr. négresse) negerqvinna, negrinna.
Negretti-får. Se Merinos.
Negritos. Se Austral-negrer och Filippinerna.
Negroid. Se Negrer.
Negroponte. Se Eubea.
Negros, Sp. (»de svarte»), kallades under de
första årtiondena af 1800-talet i Spanien de liberale
l. konstitutionelle af sina motståndare, absolutismens
anhängare (blancos, »de hvite»).
Negruzzi. 1. Konstantin N., rumansk författare, f. i
Jassy 1808, d. 1868, uppsatte 1840 med Alexandri
och Cogalniceanu tidskriften »Dacia literara» och
skref noveller, teaterstycken, den episka dikten
Aprodul Purice m. fl. alster, hvilka utmärka sig för
stilens renhet. – 2. Jakob N., rumansk författare,
den föregåendes son, f. i Jassy 1843, professor i
handelsrätt vid Bukarests universitet, utgifver sedan
1867 den inflytelserika literär-politiska tidskriften
»Konvorbiri literare», i hvilken han inryckt sina
lyriska dikter, idyller, berättelser m. m.
Negus, Etiop., »konung», titel på herskare i
Abessinien.
Nehemia l. Nehemja (»Jehova tröstar»), Hakaljas
son, en judisk statsman, som efter judarnas
babyloniska fångenskap utförde den sociala och
politiska restaurationen i Palestina, under det att
presten Esra utförde den religiösa. N. hade blifvit
munskänk hos den persiske konungen Artaxerxes
Makrocheir, men utverkade 445 f. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
