Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalmuseum i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gäller om den franska gravörskolans alster
från 1600- och 1700-talet. På senare tiden har
uppmärksamhet egnats såväl åt fyllandet af luckor
i de äldre delarna som åt anskaffande af prof på
den moderna grafiska konsten. Specialutställningar
anordnas tid efter annan ur det rika förrådet. –
Jfr »Förteckning öfver kopparstick, etsningar och
formsnitt, utställda i Nationalmuseum» (4:de uppl.,
1882), »Förteckning öfver i Nationalmuseum utstälda
gravyrer efter arbeten af Rafael Santi» (1883),
G. Upmark: »Jeremias Falck, drottn. Christinas
hofkopparstickare» (1884) och »Etsningar af
E. S. Lundgren» (1887), E. von Ehrenheim: »Moderna
etsningar efter målningar i Nationalmuseum» (1887).
III. Samlingen af konstslöjdföremål. De
konstslöjdalster, som af ålder varit förenade med
statens konstsamlingar, äro fåtaliga och utgöras
i hufvudsak af en större uppsättning bords- och
prydnadskärl af Urbino-majolika från 1500-talet,
hvilken ursprungligen tillhört Nicodemus Tessin
d. y. Sitt hufvudbestånd har denna del af samlingarna
erhållit genom den gåfva af konstindustriella
föremål af alla slag, som efter Karl XV:s död genom
testamente tillföll staten. Denna storartade samling,
i hvilken de keramiska alstren och möblerna utgöra
den väsentligaste delen, uppgår till 2,929 n:r
och förvarades länge på Ulriksdals slott, der
mycket ännu qvarstår. År 1877 blef Nationalmuseum
genom testamente af grefve A. G. Bielke åter
egare till en betydande samling konstslöjdalster
(2,694 n:r), af hvilken likaledes de keramiska
föremålen utgöra hufvudandelen. Vidare hade Svenska
slöjdföreningen alltsedan 1872, till en del med
understöd af statsmedel, arbetat på anläggandet af
ett konstindustrielt museum, och hvad den för detta
ändamål samlat (2,747 n:r jämte en större samling
ornamentala gipsafgjutningar) öfvertogs 1884 som
gåfva af staten. Genom urval ur dessa tre samlingar
ar den nuv. konstslöjdafdelningen sammansatt. Af
Karl XV:s samling öfverfördes den väsentligaste
delen hösten 1884 till Nationalmuseum, och den nya
afdelningen öppnades derstädes i Febr. 1885. Af
de till denna samling hörande silverföremålen
äro de vigtigaste deponerade i Statens historiska
museum. Slöjdföreningens samlingar öfverflyttades
1885. Antalet i Nationalmuseums konstslöjdafdelning
förvarade föremål utgjorde vid 1886 års slut 7,766,
af hvilka mer än hälften bestod af keramiska
föremål. – Härtill kommer ytterligare en samling
ornamentala gipsafgjutningar (omkr. 700 n:r). Äfven
inom denna afdelning ega specialutställningar
rum. Jfr »Vägledning för besökande i Nationalmusei
konstslöjdafdelning» (2:dra uppl. 1886), »Vägledning
i utställningen af äldre guld- och silfverföremål i
Nationalmuseum år 1887», G. Upmark och L. Looström:
»Kon. Carl XV:s konstslöjdsamling. I. keramiska
föremål» (1883).
C) Förvaltning och ekonomi. Inseendet öfver
k. museets samlingar utöfvades i början af en
1792 tillsatt intendent, den om ordnandet och den
tidigare bearbetningen af desamma högt förtjente
C. F. Fredenheim. Under honom sorterade en »garde des tableaux»
för tafvelsamlingens tillsyn och vård samt
en »garde des marbres» med liknande uppgift
rörande skulptursamlingen. Derjämte fanns en
sekreterare. Den yttre vården af samlingen
anförtroddes åt en s. k. kammarförvaltare, som
snart erhöll titeln kamrerare. Såsom extra biträden
anställdes s. k. konduktörer. Sedan Fredenheim
1801 blifvit utnämnd till öfverintendent,
sammanföll intendentsbefattningen vid
museum med öfverintendentsskapet, och hela
musei-institutionen kom att sortera under
öfverintendentsämbetet. Efter Fredenheims död
(1803) råkade den af honom genomförda organisationen
på förfall, och de båda konservatorsplatserna
tillsattes ej efter de första innehafvarnas
afgång. Sekreterarebefattningen sammanslogs slutligen
med sekretereplatsen vid öfverintendentsämbetet,
och endast kamrerarebefattningen bibehölls. Dennas
innehafvare hafva varit hoflakejen David Göbel
(1793–1816), dekorationsmålaren J. G. Brusell
(1816–29), hofintendenten L. J. v. Röök (1829–50),
P. V. Grubb (1850–61) och J. Kr. Boklund (1861–66).
Sedan Nationalmuseibyggnaden blifvit fullbordad och de
olika slatssamlingarna dit öfverflyttats, utfärdades
d. 26 Okt. 1866 ett reglemente angående förevisningen
af dessa samlingar, hvarigenom stadgades, att de
skulle bilda två hufvudafdelningar: konstafdelningen
och den historiska afdelningen (Statens historiska
museum). Föreståndareskapet för konstafdelningen
utöfvades fortfarande af f. d. k. museets kamrerare,
nu titulerad intendent, hvarjämte i Maj 1867 en
museinämnd af 5 personer tillsattes för att besluta
angående inköp för samlingarna samt restauration
af till desamma hörande konstverk. Samlingarna
qvarstodo tills vidare under öfverintendentsämbetet
och finansdepartementet, ehuru de vigtigaste frågorna
angående den nya organisationen blifvit afgjorda
på ecklesiastikdepartementets föredragning. Genom
en k. stadga af d. 31 Dec. 1868 ordnades dessa
förhållanden, och det bestämdes, att Nationalmuseets
konstafdelning, »såsom en för vetenskapliga ändamål
och konstodlingens främjande inrättad anstalt»,
skulle höra under ecklesiastikdepartementet. Vid
samlingarne anställdes en af K. M:t förordnad
intendent (hofintendenten Boklund) och två amanuenser
(F. Sander och L. S. Dietrichson, sedermera
efterträdda af G. Upmark och G. Göthe), förordnade af
nämnden, hvilken fortfarande bibehålles för vissa
ärendens afgörande och behandling. Ordföranden i
konstakademien (öfverintendenten) samt intendenten
vid museet voro sjelfskrifna i denna nämnd. Genom nu
gällande museistadga af d. 20 Dec. 1880 hafva dessa
bestämmelser blifvit i flere punkter modifierade. Vid
Nationalmuseets konstafdelning äro nu anställda en
intendent, två amanuenser samt en konservator. En
museinämnd af 5 ledamöter, bland hvilka intendenten
och konservatorn äro sjelfskrifna, handlägger och
afgör vissa frågor, hufvudsakligen sådana, som
röra inköp för konstsamlingarna och restauration af
konstverk, hvarjämte den i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
