- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
835-836

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nassau ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hemfördes från Mogi, nära Nagasaki, en stor samling
fossila växter, som af N. beskrivits, och genom
hvilken pliocena floras karakter N. kunnat visa, att
istidens klimatiska verkningar kunna spåras äfven i
sydligaste Japan (upps. på franska i Vetenskapsakad:s
handl. bd. 20, på svenska i »Vega-expeditionens
vetenskapl. iakttag.»). Från fyndorterna för tertiära
växter på Spetsbergen och Grönland, ej mindre än för
kritväxter på det senare stället har han hemfört
betydliga samlingar. Den osäkerhet, som vidlåder
bestämningen af fossila växter, när denna grundar
sig endast på blad, har gifvit N. anledning föreslå
den förändring i nomenklaturen, att i dylika
fall ej, såsom nu är brukligt, det fossila bladet
helt enkelt hänföres till det nu lefvande slägte,
med hvilket det bäst stämmer öfverens, utan att
genom ändelsen -phyllum likheten angifves med
sistnämnda slägtes blad, utan att deraf nödvändigt
anses följa, att det fossila bladet verkligen tillhör
det nu lefvande slägtet. Först genom fynd af frukt,
blommor o. d. kan slägtbestämningen anses säker, och
då nyttjas ej längre ändelsen -phyllum. Genom detta
behandlingssätt uttalas klarare hvad man verkligen vet
om de fossila formernas samhörighet, ej blott likhet
med nu lefvande slägten (i »Botan. Centralblatt»,
1886). Sammanhanget mellan den nu lefvande och
äldre floran samt den förras härledning ur den
senare hafva ock sysselsatt N. Särskildt har han
urgerat omöjligheten af att numera antaga en
landförbindelse (den sjunkna ön Atlantis) under
tertiärperioden mellan Europa och Amerika för att
förklara den miocena europeiska florans amerikanska
prägel. Liksom Asa Gray har N. påpekat, att likheten
mellan Europas miocena flora och den, som nu lefver
i de sydligare delarna af Förenta staterna, härrör
deraf att bägge leda sitt ursprung från den arktiska
tertiära floran, som ännu med jämförelsevis föga
förändrad karakter lefver qvar i Nord-Amerika. Der
har hon till följd af bergskedjornas riktning
i n. och s. kunnat vandra mot s. under istiden
och öfverlefva denna, hvaremot hon i Europa på
sin vandring söderut hämmats af de i riktningen
v.–ö. gående bergskedjorna och sålunda under istiden
till större delen utdött (i Nordenskiölds »Studier
och forskningar» etc., 1883; Nordenskiölds »Den andra
dicksonska expeditionen till Grönland». 1885; »Nordisk
tidskr.», 1884). Äfven vattennöten (Trapä natans),
som under förra årh. fanns lefvande flerestädes i
Sverige, men numera knappt finnes annanstädes än i
Immeln, har, hvad beträffar dess forna utbredning
och förekomst såsom fossil, varit föremål for N:s
undersökningar (»Botan. centralblatt» 1884). Han har
ock lemnat bidrag till kännedomen om Spetsbergens och
Grönlands nu lefvande flora och hennes geografiska
förhållande (Vetenskapsakad:s handl. bd 20; Öfvers. af
Vetenskapsakad:s förh. 1884) samt meddelat en populärt
hållen skildring af forntidens växtverld (i »Ur vår
tids forskning», n:o 20).

Af mera rent geologiska frågor har N. fäst
uppmärksamheten på den sekulära
förvittringens betydelse och sökt tillgodogöra sig densamma
för förklaringen af våra sjöbäckens uppkomst. Genom
påvisandet af förkastningar har han lyckats förklara
slipsandstenens i Dalarna ålder och nuvarande läge,
och genom hypotesen om en kolossal förkastning
har han sökt förklara olikheten mellan urbergets
utbildning i östra och vestra delarna af södra
Sverige. Visingsögruppens ålder och ställning hafva
af N. utredts, liksom han ock, i öfverensstämmelse med
E. Erdmann, påvisat, att den rörelse, som Skåne senast
undergått, är en höjning, ej en sänkning. N. har
äfven egnat uppmärksamhet åt den vigtiga rol
förkastningar spela i Skånes geologiska byggnad
samt bestämt deras riktningar, åldersförhållanden
och sammanhang med andra geologiska och orogenetiska
företeelser. Rörande de i senare tider uppmärksammade
block, som fått namnet pyramidalstenar, har han
visat, att de erhållit sin egendomliga form genom
vindens verksamhet, och påvisat sådana i de kambriska
bildningarna vid Lugnas. I berättelserna om sina
resor har N. lemnat vigtiga bidrag hufvudsakligen till
jämförelsen mellan de besökta landens fossila flora
och den svenska, äfvensom han skildrat de geologiska
förhållandena på en del af Spetsbergen, derstädes
upptäckt Fusulina-kalken och jämte G. De Geer
derifrån hemfört intressanta samlingar af djurfossil
(se uppsatser i Geol. fören:s förh. bd 4, 5, 7, 8
och 9; Öfvers. af Vetenskapsakad:s förh. 1880, 1881
och 1885; Vetenskapsakad:s handl., bihang, bd 9). –
Såsom geolog vid Sveriges geologiska undersökning
har N. utgifvit 9 kartblad med beskrifning, af
hvilka i synnerhet bladet »Trolleholm» utmärker
sig genom stort intresse. Äfven beskrifningen till
Geologisk öfversigtskarta öfver Sverige, södra
bladet, är författad af N. B. L-n.

Nathusius, tysk
slägt, härstammar från en svensk andlig, som under
reformationstiden uppsökte Luther i Wittenberg och
stannade i Tyskland. Hans afkomlingar tillhörde
för det mesta det andliga ståndet, men hafva sedan
slutet af 1700-talet utmärkt sig hufvudsakligen
på industriens och landthushållningens fält. –
1. Gottlob N., industri-idkare, f. 1760, d. 1835,
var delegare i ett större handelshus i Magdeburg
och efter tobaksmonopolets upphörande i Preussen
kort efter Fredrik II:s död stor tobaksfabrikant. Då
monopolet under senare delen af Fredrik Vilhelm
II:s regering åter var infördt, var N. någon tid
k. generalfabriksdirektör. Senare egnade han
sig hufvudsakligen åt jordbruk i stor skala och
hvarjehanda industriella företag, särskildt på godset
Hundisburg vid Magdeburg. – 2. Hermann Engelhard
von N.,
främjare af boskapsafveln, den föregåendes
son, f. 1809, d. 1879, införde med framgång engelska
kreatursraser till Tyskland och skref flere märkliga
arbeten om husdjursafvel. Under sina studier öfver
detta ämne bildade han en samling af anatomiska
preparat, teckningar o. d., hvilken gäller såsom
enastående i sitt slag. 1868 blef han president i
preussiska Landesökonomie-kollegium och fick en
plats i landtbruksministeriet. Han var sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfak/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free