Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nassau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortsatte faderns regeringssystem till 1848, då
oroligheter tvingade honom till eftergifter. N. erhöll
1849 en liberal författning med en enda kammare, vald
genom allmän omröstning, men denna upphäfdes redan
1851 af hertigen, som derefter förde regeringen
i fullkomligt reaktionär riktning i strid med
folkrepresentationen. Äfven i den yttre politiken
var hertigen af olika mening med sina undersåtar:
medan desse hyste lifliga sympatier för Preussen, slöt
hertigen sig mycket nära till Österrike. Han började
i Juli 1866 krig mot Preussen, men måste redan d. 15
s. m. lemna landet som besattes af preussiska trupper
och i Okt. förenades med Preussen. Hertig Adolf har i
sitt senare gifte, med Adelheid af Anhalt (f. 1833,
förmäld 1851), sonen Vilhelm (f. 1852) och dottern
Hilda (f. 1864, förmäld 1885 med Fredrik Vilhelm,
arf-storhertig af Baden). – Ottos linie (Ottoniska
linien) delade sig med grefve Vilhelm d. ä:s (d. 1559)
söner Vilhelm d. y. (d. 1584, den store kämpen för
Nederländernas frihet) och Johan (d. 1606) i 2 linier:
N.-Oranien, så kallad sedan Vilhelm d. y. 1544 efter
sin kusin ärft furstendömet Orange (Oranien), och
N.-Katzenelnbogen. Det i verldshistorien frejdade
huset N.-Oranien (Vilhelm I, Morits, Fredrik Henrik,
Vilhelm II och Vilhelm III) innehade ståthållareskapet
i Nederländerna och, sedan 1689, derjämte Englands
krona samt utgick 1702 på manslinien med konung
Vilhelm III. Linien N.-Katzenelnbogen klöf sig med
Johans söner i 4 grenar: N.-Siegen (utdöd 1743),
N.-Dillenburg (utdöd 1739), N.-Hadamar (utdöd 1711)
och N.-Dietz. En medlem af sistnämnda gren, Johan
Vilhelm Friso (d. 1711), arfståthållare i Friesland,
ärfde 1702 den ofvannämnde Vilhelm III:s af Oranien
besittningar (utom Oranien och ett par andra områden)
samt antog titeln prins af Oranien. Från hans son
Vilhelm (d. 1751), som 1748 blef arfståthållare
i Nederländerna under namn af Vilhelm IV, och
hvars sonson 1815 blef konung derstädes under
namn af Vilhelm I (d. 1843), härstammar det ännu i
Nederländerna regerande huset. Konung Vilhelm I:s
son Fredrik (se Fredrik, sp. 327) var fader till
svensk-norska drottningen Lovisa (d. 1871). – 2. Stad
i preussiska regeringsområdet Wiesbaden, på högra
stranden af Lahn. 1,786 innev. (1880). Helsobrunn,
kallvattenkuranstalt. På andra sidan Lahn ligga
ruinerna af den i början af 12:te årh. uppförda
stamborgen N. och borgen Stein, der en staty 1872
restes af den derstädes födde preussiske statsmannen
friherre von Stein.
Nassau, stad på ön New Providence. Omkr. 8,000
innev. Se Bahama-öarna.
Nassau-Katzenelnbogen, Ludvig, grefve af. Se Ludvig,
tyska furstar 5.
Nassau-Siegen [sigen]. 1. Johan Morits, furste af
N.-S., kallad »Brasilianaren» eller »Amerikanen»,
nederländsk krigare och administratör, föddes i
Dillenburg 1604 och var sonson till stiftaren af
linien N.-S., Vilhelm I:s af Oranien broder Johan
(se Nassau). Han vann tidigt ett aktadt krigarenamn
i Nederländerna, häfdade såsom det nederländska
Vestindiska kompaniets generalståthållare i Brasilien
1636–44 genom lyckliga krigiska och politiska
åtgärder gent emot portugiserna det holländska
väldet i detta land och hade sedermera höga befäl
i Nederländerna. 1647 trädde han i brandenburgsk
tjenst samt blef ståthållare öfver Kleve, Mark
och Ravensberg, snart äfven öfver furstendömet
Minden. 1652 blef han tysk riksfurste och valdes till
Johannit-ordens härinästare i Tyskland. Ännu vid 70
års ålder kämpade han i nederländska armén (i slaget
vid Senef 1674). Han dog 1679 på jagtslottet Berg en
Dal på kleve-geldernska gränsen. – 2. Karl Henrik
Nikolaus Otto, prins af N.-S., rysk amiral, föddes
1745. Hans farfader Imanuel Ignatius var gift med
en fransk dam Charlotte de Mailly, hvilken födde
en son, som blef förklarad oäkta i Tyskland, men
erkändes i Frankrike. Prins Otto, en son af denne,
tjenade först i franska armén, medföljde derefter
på Bougainvilles resa kring jorden (1766–68),
återinträdde i fransk krigstjenst såsom öfverste och
gjorde sig 1779 bemärkt genom ett misslyckadt försök
att eröfra ön Jersey. I spansk tjenst utmärkte han sig
1781 på d’Arçons flytande batterier vid belägringen
af Gibraltar och utnämndes till belöning derför till
grand af första klassen. 1787 gick han i rysk tjenst,
hvarefter han af Katarina II erhöll vigtiga uppdrag
dels såsom sjömilitär, dels såsom diplomat. I förening
med Paul Jones tillintetgjorde han i Juni 1788 en
turkisk flotta i farvattnet utanför Oczakov. Under
1788–90 års krig mellan Ryssland och Sverige vann han
d. 24 Aug. 1789 vid Svensksund en framgång mot den
svenska skärgårdsflottan och innestängde i förening
med andra ryska flottafdelningar i Juni 1790 konung
Gustaf III med den svenska sjömakten i Viborgska
viken, så att den endast genom det s. k. viborgska
gatloppet lyckades rädda sig. Den 9 Juli 1790 deremot
tillfogade Gustaf III honom det betydliga nederlaget
vid Svensksund, hvilket påskyndade fredsslutet. Efter
Katarina II:s död, 1796, vistades N.-S. tidtals
i Frankrike under fåfänga försök att närma sig
Napoleon. Död 1808.
Nasse. 1. Christian Friedrich N., tysk läkare,
f. 1778, blef 1801 med. doktor och kallades 1815
till professor i medicin i Halle samt derifrån
1819 till enahanda befattning i Bonn, der han
efter en synnerligen förtjenstfull lärareverksamhet
dog 1851. Sin största betydelse har N. genom sitt
ifriga arbete i den fysiologiska riktningen inom
medicinen och derigenom att han var den förste
tyske kliniker, som vid sjukbädden utöfvade den
fysikaliska diagnostiken. Af hans många skrifter
märkas Handbuch der speciellen therapie (1826–28),
Handbuch der allgemeinen therapie (1840), Vermischte
schriften psychol. und physiol. inhalts (1850) och
Untersuchungen zur physiologie und pathologie (2 bd,
1835–39). – 2. Erwin N., tysk nationalekonom, f. 1829
i Bonn, blef 1856 professor i Basel och kallades
s. å. till Rostock. Sedan 1860 är han professor
vid universitetet i Bonn. 1869–78 var han medlem af preussiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
