Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Namn ... - Nancy, fordom hufvudstad i Lothringen, derefter i franska depart. Meurthe och efter 1872 i depart. Meurthe-et-Moselle - Nanduerna, Rhea, zool., bilda ett slägte inom strutsfoglarnas ordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wheeler och hans familj samt omkr. 900 andra
engelsmän, gamla och unga, män och qvinnor. Derefter
tog han befälet öfver upprorsmännen i distriktet
Khanpur, men blef flere gånger slagen. 1858 var han en
af de verksammaste anförarna i det guerrillakrig, som
utkämpades hufvudsakligen i Audh; men i sista dagarna
af 1859, då de återstående rebellerna räddade sig
öfver Nepals gräns, var N. bland flyktingarna. En tid
efteråt berättades, att han dött, men hans verkliga
öde är obekant.
Nancy [nangsi’], fordom hufvudstad i Lothringen,
derefter i franska depart. Meurthe och efter 1872
i depart. Meurthe-et-Moselle, ligger nära venstra
stranden af Meurthe, 10 km. ofvanför flodens förening
med Moselle, vid Marne-Rhen-kanalen och jernvägen
emellan Paris och Strassburg, som vid N. utsänder
flere bibanor. 73,208 innev. (1881). N. består af
den oregelbundna gamla staden i n. v., emellan
citadellet och Rue Stanislas, samt nya staden
1. Stani-slausstaden i s. ö. med breda, raka
gator. Utanför stadsportarna, af hvilka flere äro
bibehållna på grund af sitt antiqvariska intresse,
utbreda sig stora förstäder. Vackrast bland de
öppna platserna är Stanislaustorget, som prydes
med en 1831 rest staty af Stanislaus Leszczynski,
Lothringens siste hertig, hvilken gjorde mycket
för stadens försköning, och flere monumentala
fontäner samt omgifves af ståtliga byggnader:
stadshuset, biskopspalatset, teatern m. fl. En
vacker triumfbåge förmedlar öfvergången emellan Place
Stanislas och Place Carrière i gamla staden. Bland
offentliga byggnader förtjena nämnas domkyrkan,
byggd i 18:de årh., franciskan- l. cordelier-kyrkan
(byggd af René II till minne af hans seger öfver
Karl den djerfve), med flere gamla grafmonument,
det i 17:de årh. uppförda grafkapellet, med
lothringska hertigarnas grafvar, Bonsecours-kyrkan,
med Stanislaus’ och hans gemåls grafvar, det forna
universitetshuset (nu biblioteksbyggnad). Af det gamla
hertigliga slottet (från 15:de årh.) återstår endast
en flygel, som, sedan en del af denna 1871 härjats
af en eldsvåda, restaurerades i 15:de årh:s stil. En
del af byggnaden inrymmer ett arkeologiskt museum
för Lothringen. – Staden är säte för en biskop,
ett reformert och ett israelitiskt konsistorium
samt en appellationsdomstol och har 4 fakulteter,
en farmacevtisk högskola, lycée, skogsinstitut
(det enda i Frankrike), ett stort bibliotek, arkiv,
botanisk trädgård, naturalhistoriskt museum, ett
sällskap för vetenskap, konst och industri (Académie
de Stanislas) m. m. Den stora dårvårdsanstalten
Maréville ligger 4 km. n. om staden. N. är en
liflig fabriks- och handelsstad. Särskildt är det
hufvudort för tillverkning af broderade arbeten,
hvarjämte finnas flere klädes- och bomullsfabriker,
jernverk och jerngjuterier, glasbruk och kemiska
fabriker. En stor del af befolkningen sysselsätter
sig med tillverkning af halmhattar, artificiella
blommor, strumpvaror etc. – N. var från midten af
12:te årh. hertigarnas af Lothringen residens och
delade Lothringens öden, tills det jämte landet efter
den siste hertigens, Stanislaus Leszczinskys, död
(1766) förenades med Frankrike. Vid
N. besegrade hertig René af Lothringen d. 5 Jan. 1477
hertig Karl d. djerfve af Burgund, som der förlorade
lifvet.
Nanduerna, Rhea, zool., bilda ett slägte inom
strutsfoglarnas ordning (Brevipennes) och foglarnas
klass. Hufvudet (med undantag af tyglarna samt
trakten kring ögon och öron), halsen och låren
äro fjäderklädda, näbben rak, platt och bred, med
afrundad, omfattande spets, näsborrarna belägna
midt på näbben i en hudbeklädd grop. Vingarna äro
förkrympta, försedda med sporre och något längre
fjädrar; stjerten likaledes förkrympt. Tarserna
äro ganska långa och mer eller mindre täckta
med stora tvärsköldar, tårna tre, korta, riktade
framåt och förenade vid roten; innertån är den
kortaste. Klorna äro hoptryckta från sidorna och
runda i spetsen. Fjädrarna sakna biskaft. Till detta
slägte höra tre arter, som äro hemma i Södra Amerika
från och med Patagonien ända upp i Brasilien och
Bolivia. – Nandun l. pampas-strutsen, R. americana,
har hufvudets och halsens öfre sida, nacken och
frambröstet svarta, halsen i midten gulaktig, strupen,
kinderna och öfre sidorna af halsen ljust askgrå,
ryggen, bröstets sidor och vingarna brunaktigt askgrå,
kroppens undre sida smutsigt hvit, hufvudets nakna
delar köttröda, näbben ungefär lika lång med hufvudet
och gråbrun samt benen grå. Hannen blir 1,5 och honan
1,38 m. lång. Nandun förekommer på Syd-Amerikas pampas
till Rio Negro, företrädesvis i La Plata-staterna,
i familjer eller flockar, springer ytterst snabbt,
lefver af växtämnen (t. ex. blad och frön),
insekter, kräldjur och stundom fisk samt gör stor
skada på åkerfält och planteringar. Hannen samlar
vid parningstiden flere honor omkring sig, kämpar
med rivaler om dem och uppför sällsamma dansar inför
honorna. Dessa lägga sammanräknadt 20 eller flere
(man har sagt 40, 50, ända till 80) ägg i en och samma
fördjupning i marken. Endast hannen rufvar äggen och
för ungarna med sig under några veckor, hvarefter
honorna åter sälla sig till familjen. De gamla
foglarnas kött är groft, men ätes dock af indianerna;
ungarna äro deremot smakliga och förtäras gerna af
de hvita. Äggen, af hvilka hvart och ett innehåller
lika mycken föda som tre fjerdedels tjog hönsägg,
ätas likaledes. Fjädrarna användas till damvippor,
de längsta och bästa till prydnader, pennspolarna,
till att fläta ridtyg, väfva mattor och förfärdiga
snaror af halsskinnet till påsar. Nandun hetsas
med hundar eller fångas med kastkulor (bola). Han
kan lätt tämjas och uppfödes numera för fjädrarnas
skull. I mellersta Europas zoologiska trädgårdar
är det icke förbundet med någon svårighet att
underhålla honom. – Darwins struts l. dvärgnandun,
R. Darwinii, torde vara något mindre än föregående
art, har näbben kortare än hufvudet, tarserna till
större delen med nätlikt fördelade plåtar, benen
fjäderklädda nedom knäleden och vingarna tätare, med
bredare fjädrar. Färgen är brunaktig och fjädrarna
kantade med hvitt, hvilket särskildt på vingfjädrarna
utvecklas till tvärband. Arten förekommer allmänt på
Syd-Amerikas slättland nästan upp emot Rio Negro. –
Långnäbbade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
