Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muspratt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 1 skålpund torkade musseroner skattas
i Frankrike till ett värde af minst 25 kr. –
Äfven flere andra arter, såsom riddareskiflingen
(»gula höstmusseronen», Tricholoma equestris
Fr.), silkesmusseronen (T. columbetta Fr.) samt
violetta höstmusseronen (T. personatus Fr.), äro
goda matsvampar. Deremot är »falska musseronen»
(T. albus Fr.) giftig. Denna framkommer om hösten,
har torr, mera seg, hvit eller något gulaktig hatt
med breda skifvor, som äro afrundade och hvita samt
hafva kortare mellanskifvor. Smaken är bitter. Denna
är den enda i Sverige förekommande giftiga
musseron. Det finnes äfven några andra skadliga
arter, såsom »såp-musseronen» och »svafvelfärgade
musseronen», hvilka hafva en stinkande lukt.
O. T. S.
Musset [myssä’]. 1. Paul Edme de M., fransk
skriftställare, f. i Paris 1804, d. derst. 1880,
skref med konstnärlig måtta och smak flere romaner och
skildringar, bl. a. La table de nuit (1832), Lauzun
(1835; 4:de uppl. 1873), Femmes de la régence (1841;
4:de uppl. 1858), Originaux du XVII:me siècle (1848;
4:de uppl. 1858), Voyage en Italie (1851; 3:dje
uppl. 1863), Lui et elle (1859, 9:de uppl. 1875;
efter Alfred de M:s anteckningar, ett svar på George
Sands beskyllningar emot denne i »Elle et lui»),
vidare komedien Christine, roi de Suède (1857) och
en biografi öfver sin broder, Alfred de M. (1877;
flere uppl.). – 2. Louis Charles Alfred de M.,
fransk skald, den föregåendes broder, föddes i Paris
d. 11 Dec. 1810. Af naturen utrustad med en ovanlig
begåfning, tillvann han sig stor utmärkelse redan
som skolyngling vid det berömda läroverket Henri IV,
hvarest han äfven på ett lysande sätt afslutade sina
humanistiska studier (1827). Vid den tiden hade han
gjort bekantskap med Frankrikes förnämsta skalder och
bland dem särskildt den romantiska skolans ledare. Han
hänfördes af deras reformatoriska sträfvanden och
sökte följa deras föredömen. Hans försök väckte inom
den literära kretsen allmänt bifall, men han beslöt
dock ej att uteslutande egna sig åt skaldekonsten. Han
idkade juridiska och medicinska studier vid högskolan,
tills en dag hans fader skaffade honom anställning
i ett större affärshus. Men M:s skaplynne passade
hvarken för allvarliga studier eller för en bunden
sysselsättning. Han sålde då till en förläggare
de beprisade skaldeförsöken, hvilka kort derefter
utkommo med titeln Contes d’Espagne et d’Italie
(1829). Helt naturligt voro dessa stycken, till form
och innehåll, ett uttryck af den realism, som den nya
skolan förfäktade. Kärleken bekransades med rosor,
men slogs i bojor af en lidelsefull sinlighet. Bland
de förnämsta poem i denna samling må nämnas Don Paez,
Portia. Sedermera utgaf han en mängd arbeten dels i
bunden form (bl. a. naturskildringar, visor, stanser,
ballader, sonetter, dramatiserade skaldestycken), dels
i obunden (noveller och berättelser, dramer, komedier
och proverb). De flesta af dessa återspegla skaldens
egna intryck och känslor. Berusad af framgång och
lefnadsglädje, förmådde han icke bära de sorger, som
svikna förhoppningar tid efter annan beredde
honom. Ett särdeles menligt inflytande på hans
lifsuppfattning utöfvade bl. a. en kärleksförbindelse
med den ryktbara romanförfattarinnan George
Sand. Brytningen mellan dem under en vistelse i
Venezia (1833) blef fröet till den dysterhet och
misströstan, som återfinnas nästan öfverallt i hans
verk. Sitt älsklingsämne, kärleken, behandlar han med
en skepticism, någon gång med en cynism, som väcker
leda och afsmak. Dessa fel döljas till en viss grad
under en hänförande form, präglad af en ungdomlig
kraft, en sprittande satir, en lidelsefull värme,
en lysande färgrikedom, hvilka egenskaper gjort honom
till en af Frankrikes största lyriska skalder. Bland
hans mindre skaldestycken må exempelvis nämnas de
täcka visorna Adieu, Suzon, une rose blonde (1844)
och Mimi Pinson est une blonde (1843), den käcka
satiren Conseil à une Parisienne (1845), den vackra
sonetten A la tristesse (1840), de friska teckningarna
Sylvia (1839) och Simone (1840). Till hans större
poetiska arbeten höra det dramatiserade poemet La
coupe et les lèvres (1832), den dystra skildringen
Rolla (1833), de tilltalande komedierna A quoi
rêvent les jeunes filles (1832) och Lutson (1849)
m. m. Det förnämsta af hans prosaiska verk är den
mörka målningen af författarens samtid La confession
d’un enfant du siècle (1836). Bland hans noveller och
berättelser märkas Emmeline (1837), Les deux maîtresses
(s. å.), Frédéric et Bernerette (1838), Le fils de
Titien (s. å.) o. a., som offentliggjordes i »Revue
des deux mondes», der M. under många år var en flitig
medarbetare. I samma tidskrift utkommo (1833–51)
flere dramatiska arbeten, af hvilka åtskilliga
gjort stor lycka på scenen, såsom Un caprice, Il ne
faut jurer de rien, Le chandelier och On ne badine
pas avec l’amour (alla uppförda i Stockholm). Denna
betydande literära verksamhet skaffade honom en plats
i Franska akademien (1852). Han dog i Paris d. 1 Maj
1857. Jfr Paul de Musset: »Biographie de Alfred de M.»
(1877) och Paul Lindau: »Alfred de Musset» (s. å.).
2. J. M-r.
Musslin (Fr. mousseline, af Mossul, stad i Asien),
ett glest och lätt, halft genomskinligt, mjukt
fjunigt tyg af det finaste bomullsgarn, väfdt såsom
lärft. Musslin väfves på handstolar, emedan garnet
är för skört för maskinstolen. Tyget förekommer
dels glatt, dels fasoneradt i de mest mångfaldiga
tryckmönster. Tillverkningens ursprungliga hemland äro
Ostindien, Persien och Syrien, men numera åstadkommes
i Europa en nära jämngod vara, som dertill ställer
sig vida billigare. Olika sorter af musslin äro
musselinets, moll, vapeur och, (luftigast af alla)
zefyr. – Yllemusslin är namn på åtskilliga tunna
ylletyger (af kamgarn) och halfylletyger. Jfr
Nättelduk.
Musslor (i egentlig bemärkelse), bivalvler,
Lamellibranchiata Blainv. (Dimya, Acephala
testacea Cuv., Conchifera Lam.), zool., ställas
af nyare zoologer såsom den första (lägsta) klassen
bland blötdjuren (Mollusca). Musslorna igenkännas
derigenom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
