Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munck af Rosenschöld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besittning för danska kronan. Ur hans Navigatio
septentrionalis (1624; ny uppl. 1883) framgår, att
M. var en duglig, oförskräckt och gudfruktig man.
E. Ebg
Munk, Salomon, judisk orientalist f. 1802 i
Glogau, studerade i Berlin, men då han för sin
trosbekännelse icke kunde finna en verksamhetskrets
der, reste han 1829 till Paris, fortsatte sina
studier under de Sacys ledning och blef 1840 kustos
för de orientaliska manuskripten vid Bibliothèque
nationale, hvilket ämbete Renan öfvertog, sedan
M. 1851 blifvit fullständigt blind. Oaktadt förlusten
af synförmågan blef han 1865 lärare i arameiska
och hebreiska språken vid Collége de France. Sedan
1858 var han medlem af Franska institutet. Död
1867. – Utom ett stort antal vetenskapliga bidrag
i tidskrifterna »Journal asiatique», »Archives
israélites» och »L’orient» samt flere smärre
särskildt tryckta afhandlingar utgaf M. Palestine,
déscnption géographique, historique et archéologique
(1845) och Melanges de philosophie juive et arabe
(1857–59) samt publicerade 1856–66 på Rothschilds
bekostnad den arabiska texten af Maimonides’ »More
nebuchim» jämte fransk öfversättning. Författandet af
sistnämnda arbete tillgick, såsom det berättades, på
det sätt, att M. ur minnet dikterade för nedskrifvaren
den arabiska texten ord för ord samt dervid anmärkte
hvarje afvikande läsart. L. L.
Munk, Hermann, tysk fysiolog, f. 1839, blef 1859
med. doktor, 1862 docent och 1869 e. o. professor
i Berlin samt är sedan 1876 lärare i fysiologi vid
veterinärskolan derstädes. Hans tidigare arbeten
beröra hufvudsakligen den allmänna nerv- och
muskelfysiologien. Dessa äro dels införda i »Archiv
für anatomie und physiologie», dels särskildt utgifna
(Untersuchungen über das wesen der nervenerregung,
1868). Senare har han nästan uteslutande egnat sig
åt studiet af hjernans förrättningar. Hans arbeten åt
detta håll, af hvilka en del är samlad under titeln
Ueber die functionen der grosshirnrinde (1881),
hafva föranledt ett långvarigt meningsutbyte mellan
honom och flere andra fysiologer.
Munkács [-katsj], stad i ungerska komitatet Bereg,
vid Latorcza och ungerska nordöstbanan.
9,644 innev. (1880), magyarer, rutener och tyskar.
Grek.-katolsk biskop. Omkr. 4 km. från
staden ligger den lilla, men starka bergfästningen M.,
bekant genom flere belägringar, bl. a. den treåriga
belägringen 1685–88, då den försvarades mot de
kejserlige af den ungerske revolutionsmannen Tökölys
gemål, H. Zrinyi. Fästningen är nu straff-fängelse.
Munkácsy [mu’nkatsji], Mihály (Mikael), ungersk
målare, f. 1840 i Munkács, förlorade i 1848 års
revolution sina föräldrar och kom till en onkel, som
satte honom i snickarelära. Men efter 6 års trällif
lemnade han verkstaden, skaffade sig undervisning
i teckning samt förtjenade genom utförande af
porträtt och små genrestycken i Pest så mycket,
att han kunde komma till akademien i Wien. Snart
utbytte han dock Wien mot München, der han gjorde
goda framsteg och vann ett pris, men han stannade
icke der, utan begaf sig till Düsseldorf, der
Knaus och Vautier inverkade på honom. 1869 framträdde
han der med sin första stora bild, En lifdömds
sista stunder (nu i Amerika), som med ens gjorde
honom ryktbar. Han har sedan hufvudsakligen hållit
sig till den tragiska genren, skildrad i dystra,
nästan svarta toner, hvilka han först på senare
tid något mildrat. Bland hans arbeten må nämnas De
båda familjerna, En sårad honved, Gripna vagabonder,
den rörande bilden af Milton, som för sina döttrar
dikterar »Paradise lost» (utställd i Paris på
verldsexpositionen 1878), den jättestora taflan
Kristus inför Pilatus, också en gripande scen med
ypperliga detaljer, hvilken målning gått verlden rundt
under flere år och äfven varit utställd i Stockholm
(1885), samt Kristus på korset (utställd i Stockholm
1886). Hans sista stora duk är Mozarts sista stunder
(1886). M. är sedan 1872 bosatt i Paris.
Munkaliv. Se Munkeliv.
Munka-Ljungby, socken i Kristianstads
län, Norra Åsbo härad. Areal 4,589 har. 2,189
innev. (1885). M.-L. bildar med Engelholms stad ett
till egaren af Skillinge patronelt pastorat af 3:dje
kl., Lunds stift, Norra Åsbo kontrakt.
Munkarp, socken i Malmöhus län, delad å Frosta
härad med 1,992 har, 579 innev., och Onsjö härad
med 953 har, 190 innev., tillsammans 2,945 har,
769 innev. (1885). Annex till Hör, Lunds stift,
Frosta kontrakt.
Mun-katarr. Se Munsjukdomar.
Munka tvärå kloster (Isl. Munka Þverár klaustr),
en gård vid þverá nära Eyjafjörðr på Islands norra
kust, byggdes sannolikt af »landnamsmannen»
Helge den magres son Ingjald och innehades af
bl. a. dennes sonson, den bekante Víga-Glúmr, samt
af Einarr Eyjólfsson och hans ättlingar. År 1155
inrättade der biskopen på Hólar, Björn Gilsson, ett
benediktinkloster, hvars literära skatter torde hafva
gått förlorade vid branden 1429. Vid reformationens
införande upphäfdes klostret 1551. Gården var derefter
länge sysselmanssäte. F. J-n.
Munkeboda. Se Norsholm.
Munkedal, fabriksegendom i Foss socken, Göteborgs och
Bohus län, vid Munkedalselfven l. Qvistrumsån. M. var
förr en bondgård, men förvandlades på 1830-talet till
jernbruk med stångjerns-, knipp- och spikhammare,
qvarnar, sågar och färgeri. I början af 1870-talet
inköptes egendomen af ett aktiebolag, och storartade
fabriker anlades för tillverkning af pappersmassa,
papp och papper. Der finnas nu pappersfabrik, qvarn,
såg, smedja, gjuteri, cirkelsåg och takspånshyfvel,
allt taxeradt till omkr. 610,000 kr. Till M. höra
dessutom jordegendom, omkr. 2 1/3 mtl, tax. till
omkr. 21,000 kr., samt magasin vid den omkr. 3,5
km. aflägsna Saltkällans lastageplats vid en vik
af Kattegatt.
Munkeliv (Munkaliv), kloster, beläget på Nordnes
vid Bergen, tillhörde först benediktinorden och var
då ett af Nordens rikaste kloster, men förföll under
vitalianernas härjningar i slutet af 1300-talet
och öfverläts 1426 åt birgittinorden. Under
reformationsstriden lades det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
