Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muir, John - Muisca ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
texts on the origin and history of the people of
India, their religion and institutions (5 bd,
1858–70; 2:dra uppl., bd 1–4, 1868–73) samt stiftade 1862
en lärostol i sanskrit och jämförande språkforskning
vid Edinburghs universitet.
Muisca (muyscas) l. chibcha, ett sydamerikanskt
indianfolk, som i vidsträcktare mening omfattar den
ursprungliga befolkningen i de till unionsrepubliken
Columbia hörande staterna Santander, Cundinamarca
och Tolimá. Egentligen var chibcha namnet på den
förnämsta stammen. Dess språk, chibcha, var det
herskande inom hufvudfolket muisca (»menniskor»),
som var bosatt på högslätterna kring de nuv. städerna
Tunja och Bogotá och egde en viss grad af kultur,
utan att i detta hänseende kunna mäta sig med det
ryktbara quichuafolket i Perú. Andra med muisca
närbeslägtade stammar äro panches på högra och
pantagoros på venstra stranden af Magdalenafloden,
chitareros, i n. ö. kring den i Maracayboviken
utfallande Zuliafloden, samt guanes och laches
s. om muisca. Antalet af nu lefvande till muisca
(i vidsträckt mening) hörande indianer kan icke ens
approximativt uppgifvas. Dock torde böra hit räknas
större delen af de till omkr. 110,000 uppskattade
indios bravos (»fria indianer») i Columbia; äfven
en god del af den blandade befolkningen »samboer»
och »ladinoer» är säkerligen af muiscablod. H. A.
Muiss-ed-Djn. Se Fatimider.
Mukden (Kin. Sjing-jang), hufvudstad i
kinesiska Mandsjuriet, vid Sjin, ett tillflöde
till Liao-ho. Omkr. 200,000 innev., inberäknadt
förstädernas befolkning. M. är den nu i Kina regerande
mandsju-dynastiens begrafningsstad.
Mukhtar pascha (Achmed M.), turkisk fältherre,
f. 1832, deltog i Krimkriget, blef 1860 professor
vid krigshögskolan (Harbiji Makteb) i Konstantinopel
och 1865 lärare för sultanens äldste son. 1867–70
tjenstgjorde han som kommissarie vid montenegrinska
gränsen. Såsom belöning för det lyckliga sätt,
hvarpå han ledde 1871–73 års expedition till
Jemen, utnämndes han till musjir (fältmarskalk). Åren
1875–76 var han öfverkommendant i Herzegovina och
hade då att bestå en svår och föga lycklig kamp mot
de upproriske i denna landsände. Vid utbrottet af
kriget mot Ryssland (1877) förde M. befäl i Asien
(öfver 4:de armékåren, i Ersirum), slog ryssarna
d. 25 Juni s. å. vid Zewin (ö. om Ersirum), tvang
dem till återtåg och räddade det hårdt ansatta
Kars. Dessa framgångar skaffade honom titeln Ghazi
(»den segersälle»). Efter nederlaget vid Aladja
Dag (d. 14 o. 15 Okt. s. å.) måste M. lemna trakten
af Kars och draga sig tillbaka till Ersirum. 1878
stillade han upproret på Kreta.
Mukös (hårdt k; af Lat. mucus, slem), slemmig. Se
vidare Slemhinna.
Mula, stad i spanska prov. Murcia, vid Mula, ett
litet tillflöde till Segura. 10,597 innev. (1877).
Mulahacen. Se Cumbre de Mulahacen.
Mulan l. muldjuret, Equus asinus muhis, zool., är en
bastard af åsnehingst och sto af häst. Den uppkommer,
liksom mulåsnan, icke genom naturlig eller frivillig korsning, utan är
att betrakta som en konstprodukt. Mulan går till
storleken nästan upp mot hästen och är också
af samma skapnad som han. Men hufvudets form,
öronens längd, den vid roten korthåriga svansen, de
spensliga skänklarna och de smala hofvarna, hvilka
erinra om åsnans, utgöra skilnaden. Till färgen
liknar mulan sin moder, men eger deremot faderns
stämma. Båda föräldrarnas företräden äro förenade
hos mulan. Hennes förnöjsamhet, uthållighet samt
varsamhet och säkra gång äro arf från fadern, hennes
kraft och mod deremot från modern. I bergland, belägna
under mildare luftstreck, anses mulan oumbärlig som
last- och riddjur. En god mula bär en last af 150
kg. och tillryggalägger dermed dagligen 3 till 4
mil och deröfver. – En annan bastard är mulåsnan,
E. asinus hinnus, som frambringas genom åsnesto
och hingst af häst. Hon egor moderns växt och
oansenligare kroppsstorlek, men har efter hästen
det smalare och längre hufvudet, de kortare öronen,
den tjockare länden, den ända till roten med långa
hår försedda svansen och gnäggande stämma. Liksom
modern är mulåsnan trög, lat och tung, hvarför hon
ock uppfödes endast sällan. – Såvidt man känner,
hafva individer af dessa bastarder icke förmåga att
fortplanta sig med hvarandra. Deremot antagas de
kunna frambringa afkomma med någondera af stamarterna.
C. R. S.
Mularp, socken i Skaraborgs län, Vartofta härad, Dimbo
tingslag. Areal 1,161 har. 381 innev. (1885). Annex
till Åsle, Skara stift, Vartofta kontrakt.
Mulating (Isl. múlaþing) hette ursprungligen
en af de båda tingssammankomsterna för östra
delen af Island (Austfirðir); den andra var
Skaptafellstinget. M. var ett vårting och hade
sitt namn af en låg bergsrygg (múli) i Skriddalen
mellan Geitdals- och Múlaåarna, vid hvars norra ände
gården Þingmuli i våra dagar utmärker platsen, der
det hölls. Benämningen öfvergick sedan, såsom ofta
i analoga fall, på sjelfva det område, hvarifrån
menigheten infann sig å tinget, och qvarstår ännu i
dagligt tal, ehuru den vid sysselindelningen officielt
ändrades till múlasýsla. Sedan slutet af förra
årh. är samma område indeladt i Norðrmúlasýsla och
Suðrmulasýsla. F. J.
Mulatt (Sp. och Port. mulato, ursprungligen mulåsna,
af Lat. mulus), femin. mulattska, afkomling af en
hvit fader och en negrinna, mera sällan af en neger
och en hvit qvinna.
Mulbete, admin., kreaturs bete på »ostängd mark
och hjordavall» (Byggn. balk); i allmänhet
det bete på utmark, kronopark eller annat större
sammanhängande område, hvartill husdjur utsläppas.
Kbg.
Mulbärsfikonträdet. Se Pions.
Mulbärsspinnare. Se Spinnare.
Mulbärssten, patol. Se Blåsesten.
Mutbärsträdet. Se Morus.
Mulciber, Lat., »uppmjukaren», »smältaren», var ett
namn på eldens gud hos romarna (italerna), hvilket
särskildt framhöll hans verksamhet såsom jernarbetets
och smideskonstens gud. Se för öfrigt
Hefaistos. R.Tdh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
