Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montfort. 1. Simon, grefve af M. - Montfort. 2. Simon af M., earl of Leicester - Montfort, furste af, den titel, som Jérôme Bonaparte (se Bonaparte, 8) antog efter förlusten af konungariket Westfalens tron - Montgelas, Maximilian Joseph von - Mont Genèvre. Se Genèvre - Montgolfier, bröderna Joseph Michel och Jacques Étienne - Montgolfière, Fr., benämning på det slags luftballong, som uppfanns af bröderna Montgolfier. Se föreg. art. och Luftballong, sp. 217 - Montgomery. 1. Grefskap i engelska furstendömet Wales - Montgomery. 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, nära Severn - Montgomery. 3. Hufvudstad i nord-amerikanska staten Alabama - Montgomery (Montgomerie), svensk adlig ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dennes grefskap hade M. 1212 mottagit i förläning af
påfven Innocentius III, men hufvudstaden Toulouse
gjorde 1218 uppror, och M. stupade s. å. under
belägring af densamma. – 2. Simon af M., earl
of Leicester, engelsk statsman, f. i början af
1200-talet, den föregåendes yngste son, ärfde 1231
genom sin äldre broder Amaurys afsägelse sin faders
anspråk på engelska grefskapet Leicester samt blef
inom kort en af den engelske konungen Henrik III:s
förtrognaste rådgifvare och förmäldes 1238 med hans
syster Eleonora, enka efter earlen af Marshall. 1239
föll M. i onåd hos Henrik och gick med sin gemål i
frivillig landsflykt, men återkom 1240, hvarefter
han 1242 deltog i det misslyckade fälttåget mot
Frankrike och 1248 utnämndes till Henriks seneskalk
(ståthållare) i Gascogne. Då hans afundsmän bland
de infödde engelske magnaterna lyckades uppreta
Henrik III mot honom, begaf han sig 1252 till franska
hofvet. 1254 återvände han till England och blef jämte
earlen af Gloucester hufvudman för det missnöje, som
under de följande åren gaf sig luft mot Henrik III:s
olyckliga styrelse och slutligen ledde till inbördes
krig. Genom, segern vid Lewes d. 14 Maj 1264 öfver
det kungliga partiet blef han Englands verklige herre
(se England, sp. 545). Men under det att M. 1265 för
att stärka sin makt inkallade borgerliga ombud till
parlamentet och sålunda på sätt och vis gaf uppslaget
till bildandet af det engelska underhuset, förenade
sig earlen af Gloucester och andra af de förnämste
baronerna med den fångne konungens äldste son, prins
Edvard (sedermera konung Edvard I). Med öfverlägsen
styrka kastade denne sig öfver M. vid Evesham,
och M. stupade efter ett hjeltemodigt försvar, d. 4
Aug. 1265.
Montfort [mångfår], furste af, den titel, som Jérôme
Bonaparte (se Bonaparte, 8) antog efter förlusten
af konungariket Westfalens tron.
Montgelas [mångsjöla], Maximilian Joseph von,
grefve, bajersk statsman, f. 1759, d. 1838, blef
1795 statsminister hos hertig Maximilian Josef af
Pfalz-Zweibrücken och var sedermera under dennes
18 första regeringsår i Bajern (1799–1817) detta
lands egentlige styresman, till en början endast
såsom utrikesminister, men snart äfven med uppdrag
att leda finansärendena och inrikesministeriet. Genom
anslutning till Napoleon skaffade han Bajern betydliga
förstoringar, och efter dennes fall åsyftade M. en
stormaktsställning för Bajern såsom hufvudet för ett
sydtyskt förbund. Han bekämpade energiskt feodalismen
och ultramontanerna. Genom desses och kronprinsen
Ludvigs inflytande samt till följd af påtryckningar
från Wien afskedades han plötsligt d. 2 Febr. 1817.
Mont Genèvre. Se Genevre.
Montgolfier [månggålfie], bröderna Joseph Michel
och Jacques Étienne, franska fysiker, uppfinnare af
luftballongen, födda i Annonay, den förre 1740 och
den senare 1745, öfvertogo efter sin fader det berömda
pappersbruk, som länge hade varit i familjens ego, och
införde i dess drift flere förbättringar
(bl. a. första tillverkningen af
velinpapper). Sommaren 1783 vunno de europeiskt
rykte genom den första luftballongens uppsändande
(se Luftballong). Hos Joseph upprann ursprungligen
idén dertill, hvaremot den yngre, mera metodiske
brodern var egentlige upphofsmannen till deras dernäst
mest kända uppfinning, den hydrauliske väduren
(se d. o.). I alla händelser arbetade de i gemenskap
och delade äran. Étienne M. dog 1799. Joseph vardt
på 1790-talet administratör vid konservatoriet för
konster och manufakturer samt 1807 medlem af Franska
institutet. Han afled 1810. Bröderna M. utgåfvo
bl. a. arbeten öfver luftsegling. En minnesstod öfver
dem är rest på torget i Annonay.
Montgolfière [månsgålfiär], Fr., benämning på
det slags luftballong, som uppfanns af bröderna
Montgolfier. Se föreg. art. och Luftballong, sp. 217.
Montgomery [möngö’meri]. 1. (Wales. Sirydd Tre
Faldwyn.) Grefskap i engelska furstendömet
Wales, mellan Merioneth, Denbigh, Shropshire,
Radnor och Cardigan. Areal 2,003 qvkm. 65,718
innev. (1881). Större delen af grefskapet består
af merendels kala berg; högst äro Plinlimmon (756
m.) i s. v. och Merwyn (827 m.) i n. v. Mot ö. vidga
sig dalarna. Med undantag af Dyfi, som faller ut
i Cardiganviken, och Wye längst ned i s. v. äro
M:s vattendrag bifloder till Severn (Wales.
Hafren). Längs denna går Montgomerykanalen. Åkerbruk
idkas mest i Severns floddal. Bergsbruket lemnar
bly, zink och silfver. Vigtigaste industrigrenen
är tillverkningen af ylleväfnader, mest flanell. –
2. Hufvudstad i nämnda grefskap, nära Severn. 1,194
innev. (1881). – 3. Hufvudstad i nord-amerikanska
staten Alabama, vid venstra stranden af floden
Alabama, som der börjar blifva segelbar, och flere
jernvägslinier. Omkr. 19,000 innev. M. anlades 1817,
blef statens hufvudstad 1847 och var Febr. 1861–Maj
1862 konfederationens hufvudstad.
Montgomery (Montgomerie), svensk adlig ätt, härstammar
från den gamla normandiska grefveslägten M. (se
sp. 306). John M., f. 1701, d. 1764, ättling af den
förste earlen af Eglinton – en slägtens hufvudman
i Skotland – kom 1720 till Sverige, der han blef
bruksegare och 1736 naturaliserades till svensk
adelsman. Hans sonsons son, Robert Nils Germund (se
M. 3), ärfde 1833 efter sin farmoder, Märta Ulrika
Cederhielm, Segersjö gods i Nerike, af hvilket
hennes fader. J. K. Cederhielm (se Cederhielm 4),
1768 bildat ett fideikommiss. Dettas innehafvare
skall enligt en kungl. bekräftelseresolution af
d. 22 Nov. 1771 jämte »sitt adliga namn» bära
namnet Cederhielm af Segersjö. På ättens nummer å
Riddarhuset introducerades 1776 en på 1660-talet
till Sverige inkommen samt 1774 naturaliserad
slägtgren, af hvilken en medlem (fader till M. 5)
1818 immatrikulerades bland finska adelsmän. Denna
gren härstammar från den ryktbare hugenottchefen
Gabriel de M. (se sp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
