Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monreale ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domänförvaltare hos hertigen af Orléans och
generalinspektör för kanalarbetena. Då han i
revolutionen förlorade dessa ämbeten, fick han af
Komiska operan en pension. En plats som
konservatoriets studieinspektor, hvilken han erhöll efter
Piccinnis död, nedlade han 1802, i känslan af sina
bristfälliga teoretiska musikstudier. Trots nämnda
brist blef M. likväl en af den franska komiska
operans skapare genom sin dramatiska träffsäkerhet och
sin naturliga melodiska begåfning. Till hans operors
framgång bidrogo Sedaines utmärkta libretter. M. dog
1817. A. L.
Monsonia. Se Geranieae.
Monster (Fr. monstre, af Lat. monstrum, egentl.
järtecken), vidunder; odjur; missfoster; omenniska. I
sammansättningar betecknar ordet någonting, som är
tilltaget i oerhördt stor skala eller räknar ett
väldigt antal deltagare, t. ex. monsterkonsert,
monsterpetition (»jätte-»). – Monstrositet,
vidunderlighet, vanskaplighet, missbildning
(se d. o.). – Monströs l. monstruös, oformlig,
vanskaplig, vidunderlig; afskyvärd.
Monstera Adans., bot., ett tropiskt örtslägte, stående
nära till slägtet Calla bland Aroideae Juss.,
ordningen Callaceae, utmärkt genom sin tjocka,
köttiga, af ett hölster skyddade blomkolf, som
uppbär hermafrodita blommor utan blomhylle med
6–9 ståndare ställda utan ordning. M. Adansonii
Schott (Calla pertusa Kth). i Vestindien och
Syd-Amerika, och M. pertusa Schott, i Sudan,
ega, liksom de flesta aroidéer, skarpa
egenskaper och begagnas mot vattusot.
O. T. S.
Monstrans (af Lat. monstrare, visa; egentl. kärl
eller ställ, hvari något förevisas), relikgömma;
det kärl, hvari det invigda, till Kristi lekamen
förvandlade brödet (hostian) förevisas för menigheten
vid den romerskkatolska guds-tjensten. Monstranser
i den sistnämnda betydelsen kommo i bruk efter 1264,
då påfven Urban IV påbjöd, att till åminnelse af
brödets förvandling en särskild Kristi lekamens
fest (se d. o.) skulle årligen firas öfver hela
den vestromerska kristenheten torsdagen efter
trefaldighetssöndag. – Medeltidens monstranser
hafva vanligen en rikt utvecklad arkitektonisk form
af gotisk stilkarakter. Hufvuddelen utgöres af en
cylinder af glas eller bergkristall, inuti hvilken
det runda brödet ställes på kant i en uppåtvänd
halfmånformig metallhylsa. Den genomskinliga cylindern
höjer sig på en fot (af ädel eller förgylld metall),
för hvilken man begagnat nattvardskalkens former, och
afslutas uppåt med en liten, genombruten öfverbyggnad,
liknande de gotiska katedralernas tornspira. Denna
öfverbyggnad stödes af genom sträfbågar, förbundna
sträfpelare, hvilka utgå från konsolformiga partier,
som framspringa vid cylinderns bas. Det hela krönes
vanligen med bilden af den korsfäste; mellan pelarna
eller under särskilda små baldakiner äro inställda
andra bilder, t. ex. af Maria och Johannes, stundom
äfven af andra helgon. Monstranser från renaissancen
och derpå följande stilperioder hafva vanligen
formen af en på en stakformig fot ställd solskifva
med radierande strålar, i hvars medelpunkt
förvaringsrummet för hostian befinner sig. – I Sverige
förekomma, såsom man kan vänta, monstranser mycket
sällan. Den praktfullaste och mest konstnärliga
är den, som befinner sig i grefliga familjen
Douglas’ ego samt finnes afbildad i Svenska
slöjdföreningens mönstersamling. Den tillhör den
sirliga sengotiken. Jfr för öfrigt H. Hildebrand: »Den
kyrkliga konsten under Sveriges medeltid» (1875). Upk.
Monsummano, ort uti italienska prov. Lucca, vid ån
Nievole och jernvägen emellan Lucca och Pistoja. M. är
bekant för den närbelägna, 1849 upptäckta stora
stalaktitgrottan, i hvilken finnas 3 vattenbassänger
af 30–35° C. temperatur, hvilka begagnas till bad
mot reumatism, gikt och förlamningar m. m. Luften
i grottan, omkr. 36° C., är fuktig, men angenäm och
fullkomligt ren.
Monsun (Eng. monsoon, Fr. mousson, af Arab. mausim,
årstid), namn på de vindar, som byta om riktning
tvänne gånger om året. Tydligast utpräglade äro
de i norra Indiska oceanen och Kinesiska hafvet
uppträdande nordöst- och sydvestmonsunerna, af
hvilka den förre herskar om vintern, den senare om
sommaren. Nordöstmonsunen är i allmänhet en torr
vind, som åtföljes af klart och vackert väder;
sydvestmonsunen deremot är fuktig samt medför
regnig och stormig väderlek. Vid kusterna modifieras
dessa egenskaper af kuststräckans läge i förhållande
till vindriktningen. De häftigaste och ihärdigaste
regn man känner förekomma på vestra Indiska halfön
och i Bengaliska viken under sydvestmonsunen. De
förorsakas deraf att den med fuktighet mättade
varma luftströmmen hindras i sin fortgång af
kuststräckans branta bergskedja och derigenom
tvingas att uppstiga från jordytan. Öfvergången
från den ena monsunen till den andra sker vanligen
i April och Okt. med ostadig väderlek och häftiga
stormar samt plägar kallas monsunernas vexling eller
kantring. Monsunerna börja icke samtidigt öfver hela
monsunområdet, i allmänhet tidigare vid kusterna än
ute på öppna sjön. I Bengaliska viken t. ex. uppträder
nordöstmonsunen först i vikens norra del och detta
redan i förra hälften af Oktober, utbreder sig sedan
småningom under Okt. och Nov. alltmer mot s. samt
uppnår sin fulla utbildning under Dec. och Jan. Äfven
sydvestmonsunen börjar på vikens norra eller
nordvestra kuster och fortplantar sig långsamt mot s. Det
är egentligen endast under Juni, Juli och Aug.,
som denna monsun blåser med sin fulla kraft öfver
hela området mellan eqvatorn och Indiens kuster. –
I södra Indiska oceanen mellan eqvatorn och 8° eller
10° s. br. blåser från midten af April till slutet
af Sept. sydöstmonsunen. Denna vind kan betraktas
såsom en fortsättning af sydöstpassaden, hvilken
under denna årstid utvidgar sitt område på södra
halfklotet ända till eqvatorn, öfverskrider denna
och förser sydvestmonsunen på norra halfklotet med
ny luft från eqvatorialtrakterna. Sydöstmonsunen är
åtföljd af vacker och klar väderlek; dess riktning
är oftast mellan ö. och ö. s. ö. I Okt. vexlar denna
monsun mot den s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
