Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molina ... - Moller, Georg - Mollien, François Nicolas - Molliskanalen. Se Linth - Mollskinn. Se Moleskin - Mollusca. Se Blötdjur - Molluscum, Lat., med. en nybildning i huden af tvänne olika slag - Mollusker, Mollusca. Se Blötdjur - Mollwitz, by i preussiska regeringsområdet Breslau (Schlesien) - Mollösund, fiskeläge i Göteborgs och Bohus län - Moln, meteor., de dimmor (se Dimma), som ej hvila omedelbart på jordytan, utan sväfva till större eller mindre höjd i atmosferen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utkommo under hans presidium. För upphjelpande af
universitetets ekonomi uppgjorde M. 1732 planen
till ett lotteri, hvilket också kom till stånd och,
under kontroll af honom, inbragte en ej obetydlig
summa. 1743 afgick han, pensionerad, från professuren,
som han fick öfverlemna åt sin måg Nelander. Under
sin emeriti-tid utarbetade M. en Kort beskrifning
öfver Est- och Liffland (1756). För öfrigt efterlemnade
han några latinska tal samt i handskrift en samling
skaldestycken, förvarad å Lunds universitets
bibliotek. M. afled d. ö Apr. 1758. -rn.
Moller, Georg, tysk byggmästare och
konstskriftställare, f. 1784, d. 1852, utbildade sig
under resor i Italien och blef efter sin återkomst hof
byggmästare i storhertigdömet Hessen. Han uppförde
nya hofteatern i Darmstadt, likaså den nya teatern
i Mainz, residenset i Wiesbaden m. m. Han var den,
som hittade originalritningen till domen i Köln. Den
förnämsta af hans skrifter var Denkmäler deutscher
baukunst (2 bd, 1815–31; 3:dje b. af Gladbach, 1845).
Mollien [måliä’ng], François Nicolas, grefve,
fransk finansman, f. 1758, d. 1850, tjenade
till 1792 i finansministeriet, dref derefter en
bomullsfabrik och var 1806–14 samt under »hundra
dagarna» Napoleon I:s »utgiftsminister» (ministre du
trésor). I sistnämnda egenskap inlade han mycket stora
förtjenster om franska statsfinansernas ordnande. Af
Napoleon utnämndes han till grefve och af Ludvig
XVIII 1819 till pär. M. offentliggjorde på sin höga
ålderdom sina memoarer under titel Mémoires d’un
ancien ministre du trésor public (1845);
Molliskanalen. Se Linth.
Mollskinn. Se Moleskin.
Mollusca. Se Blötdjur.
Molluscum, Lat., med., en nybildning i huden
af tvänne olika slag. M. fibrosum (m. pendulum
l. m. simplex) är en ärt- eller bönstor, skaftad
hudsvulst, som kan antaga t. o. m. storleken af
en knytnäfve eller ett barnhufvud. Sådana svulster
uppträda stundom i stort antal och då företrädesvis
i pannan, nedhängande öfver ögonbrynen, eller på
kindbenen. Dessa äro sammansatta af en geléartad
bindväf, omgifven af slät hud, och sakna utförsgång. –
Den andra formen, M. contagiosum, utgöres af mjuka,
högst ärtstora svulster med glänsande yta och
trattformig fördjupning på spetsen, antydande en
utförsgång för en talgkörtel. Innehållet består af
talgkörtelsekret jämte specifika glänsande runda
kroppar, hvilka af somliga anses vara bärare af
ett smittämne. F. B.
Mollusker, Mollusca. Se Blötdjur.
Mollwitz, by i preussiska regeringsområdet Breslau
(Schlesien), vid floden Brieg, är bekant genom den
seger Fredrik II d. 10 April 1741 der vann öfver
österrikarna, anförda af general Neipperg. Till minne
af denna seger uppfördes 1878 på slagfältet en 6 m. hög
granitobelisk.
Mollösund, fiskeläge i Göteborgs och Bohus län,
på Orusts långt utskjutande sydvestligaste udde,
Tången, Orusts vestra härad, midt emot Mollön,
från hvilken fiskeläget skiljes genom sundet
Mollösund. M. är kändt sedan
medeltiden och intog en framstående plats
under 1500-, 1600- och 1700-talens
sillfiske-perioder. Storsjöfiske, fraktfart
samt sillsaltning. Post-, telefon- och
skjutsstation. Fiskeläget, som utgör en egen
kapellförsamling till Morlanda, Göteborgs stift,
Orusts och Tjörns kontrakt, egde vid 1885 års slut
735 innev. A. V. L.
Moln, meteor., de dimmor (se Dimma), som ej hvila
omedelbart på jordytan, utan sväfva till större eller
mindre höjd i atmosferen. De bildas derigenom att den
i luften befintliga vattengasen, så snart temperaturen
nedgår till ett visst, af vattengasens mängd beroende
gradtal, delvis kondenseras till flytande vatten eller
vid starkare köld öfvergår till is. Den för molnens
bildande nödvändiga temperatursänkningen uppstår i de
allra flesta fall deraf att luftmassor uppstiga från
jordytans granskap till större höjd i atmosferen,
hvarvid deras temperatur efter hand måste sjunka,
tills den i dem inblandade vattengasen icke längre
kan bibehålla sig i gasformigt tillstånd, utan
kondenseras. Exempel på detta slag af molnbildning
äro de s. k. cumuli (se d. o.) l. stackmolnen, hvilka
under vackra sommardagar bilda sig på förmiddagen,
tilltaga till framåt kl. 1 eller 2 e. m. och derefter
upplösas, en följd af luftströmmens uppstigande före
middagen och dess nedgående på eftermiddagen. En
liknande orsak ligger till grund för det allmänt
bekanta faktum att bergspetsar oftast äro inhöljda
i moln, medan luften rundt omkring dem är ren och
klar. Enstaka öar i de större hafven gifva redan
på afstånd sin närvaro tillkänna genom de moln,
som beständigt sväfva öfver dem. Till följd af
markens uppvärmning af solen uppstiger nämligen
en luftström öfver ön, medförande vattengas till
de högre, kallare luftlagren, hvarest densamma
utfälles i form af moln. Äfven kan ett moln länge
hålla sig qvar vid oförändrad höjd öfver marken, ehuru
vattenpartiklarna, af hvilka det består, måste sjunka
genom sin tyngd. Molnet synes nämligen intaga samma
ställe på himlen, ehuru dess partiklar oupphörligt
vexla. Man har antagit, att de moln, som uppstå vid
vattengasens kondensation i luften, således äfven
dimmorna, väl utgöras af vatten i flytande form,
men att deras minsta beståndsdelar ej äro kompakta
vattendroppar, utan små vattenblåsor (en åsigt, som
dock ännu tarfvar ytterligare bekräftelse). Deremot
vet man med fullkomlig säkerhet, att i de högre
luftlagren förekomma moln. de s. k. cirri (se
Cirrus), som uteslutande bestå af fina isnålar, hvilka,
derigenom att solstrålarna brytas genom deras plana
ytor eller reflekteras mot dessa, framkalla den
mångfald af företeelser, som benämnas halofenomen
(se d. o.). Sker vattengasens kondensation i luften
mycket hastigt och i större ymnighet, så bilda sig
vid temperaturer öfver 0° större eller mindre kompakta
droppar, hvilka i form af regn ur molnet nedfalla till
jorden. Är temperaturen i luftlagret under 0°, bilda
sig vid kondensation en snökristaller af olika form
och storlek. Någon gång upplöser sig nederbörden,
som faller från ett moln, redan innan den hinner ned
till jordytan, och molnen antaga då ett egendomligt strimmigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
