Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval / 139-140 (1887) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölk, en från däggdjurshonors mjölkkörtlar afsöndrad vätska - Mjölkafsöndring, fysiol., börjar efter förlossningen och fortfar sedan en längre tid framåt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

analys hos samma mjölkprof funna. Såsom otillåtliga
tillsatser till mjölk, hvilken hålles till salu, måste
äfven de på senare tider i bruk

</img

komna konserveringsmedlen anses, sådana som
salicylsyra, salicylsyradt natron, benzoesyra,
borsyra, borax, soda o. s. v. Försök att konservera
mjölken genom uppkokning förrådas lätt af den
egendomliga smak, som kokt mjölk har.

Kondenserad och preserverad mjölk. En mängd försök har gjorts för
att af mjölk framställa hållbara preparat, hvilka
efter hur lång tid som hälst utan svårighet kunna
förvandlas till en vätska med mjölkens väsentligaste
egenskaper. Bland dylika preparat intager den
s. k. kondenserade mjölken, som i stor skala
tillverkas i Schweiz, England, Norge och Amerika, ett
framstående rum. Man bereder den genom att upphetta
»nysilad» mjölk af bästa beskaffenhet i vattenbad
till nära kokning, hvarefter omkr. 12 proc. af dess
vigt rent rörsocker tillsättas. Blandningen silas
och afdunstas i luftförtunnadt rum vid en temperatur
af 50°–60° till sirapskonsistens, hvarefter den
hastigt afkyles och fylles på bleckdosor, som lufttätt
tillslutas. En dylik dosa innehåller vanligen 400–470
gr. kondenserad mjölk (motsvarande 1,500 gr. färsk
mjölk), som bildar en tjock, gulhvit, segflytande och
tråddragande massa, i medeltal innehållande omkr. 25
proc. vatten, 12 proc. ägghviteämnen. 11 proc. fett,
49 proc. socker (deraf 1/3 mjölksocker, 2/3 rörsocker)
och 2 proc. askbeståndsdelar. Löst i 4–4 1/2 delar
ljumt vatten, bildar den en mjölkliknande, rent
och sött smakande vätska, som afsätter grädde likt
vanlig mjölk. Den kondenserade mjölken har rätt
stor användning för sjöfarande m. fl. Som föda åt
späda barn torde den vara mindre lämplig till följd
af den stora sockerhalten, som är nödvändig för att
förekomma förskämning, men ofta verkar skadligt på
matsmältningsapparaten. Med preserverad mjölk förstår
man sådan, som gjorts hållbar utan vare sig tillsats
eller koncentrering. Detta sker genom dess uppvärmning
utan lufttillträde till 60° (»pasteurisering») eller
ock enligt Scherff’s metod genom att mjölken i starka
flaskor under ett par timmar vid ett tryck af 2–4 atmosferer
upphettas till omkr. 120°. Derefter låter man
flaskorna svalna under iakttagande af att den genom
korkarna inträngande luften vederbörligen filtreras
från alla mikroorganismer. Mjölken blir derigenom
fullkomligt »steriliserad» och kan hålla sig i
många månader, men får slutligen en bitter smak. På
senaste åren lär man genom att använda detta Scherff’s
förfaringssätt på uppkokt och kondenserad mjölk hafva
erhållit utmärkta och särdeles hållbara preparat.

Af mjölk kunna jästa drycker beredas derigenom att
mjölksockret under vissa förhållanden förvandlas
till andra sockerarter, hvilka kunna undergå
spritjäsning. Dylik förvandling kan åstadkommas genom
inverkan af mjölksyran. Genom lämplig behandling kunna
derför af sur mjölk alkoholhaltiga drycker beredas,
och sådana hafva också sedan urminnes tid varit i bruk
bland vissa af Central-Asiens halfvilda, nomadiserande
folkslag. Sålunda bereda kirgiser m. fl. af stomjölk
den bekanta drycken kumys (se d. o.), och på de
senaste åren har en dermed mycket nära beslägtad
sprithaltig mjölk-dryck, kefir, som härstammar från
Kaukasus och framställes af get- eller komjölk, under
inverkan af ett ferment (»kefirkorn»), snabbt vunnit
en stor spridning i Europa, särskildt i Ryssland. Den
tillverkas äfven flerestädes i Sverige. – Se vidare
Mjölkhushållning. S. J-n.

Mjölkafsöndring, fysiol., börjar efter förlossningen
och fortfar sedan en längre tid framåt. De specifika
beståndsdelarna af mjölken (kaseinet, mjölksockret
och fettet) innehållas dels icke alls, dels i mycket
liten mängd i blodet, utan bildas hufvudsakligen i de
celler, som bekläda mjölkkörtelns alveoler. Dessa
utgöra ett enkelt lager och bilda i sin inre
del fettdroppar. Denna inre del synes upplösas
vid afsöndringen och ersättes då genom tillväxt
af den återstående yttre delen. Under den första
tiden efter förlossningen öfvergå körtelcellerna
sjelfva till en del i afsöndringen och utgöra då
de i råmjölken befintliga »colostrumkropparna»,
hvilka synas ega förmåga af sjelfständig rörelse
och efter sitt aflossnande från alveolens vägg fylla
sig med fettdroppar från den alveolernas inre rum
fyllande mjölken. – På mjölkens beskaffenhet utöfvar
födan ett stort inflytande: vid ringa föda aftager,
vid riklig tillväxer afsöndringen både i mängd och i
halt af fasta beståndsdelar. Det största inflytande i
detta hänseende utöfvar tillförsel af ägghviteämnen:
en stegring af dessas mängd i födan ökar ej endast
mjölkens halt af ägghvita, utan äfven, och det i
ojämförligt större grad, dess fettmängd. Detta synes
bero dels derpå att cellernas afsöndrande verksamhet
i och för sig blir lifligare under inverkan af den
bättre näringen, dels derpå att till följd af densamma
körteln sjelf tillväxer, och sålunda nya afsöndrande
element bildas. Deremot synes mjölkens fetthalt vara
i hög grad oberoende af mängden fett i födan, eller,
rättare, denna fettmängd utöfvar på mjölkens fetthalt
ett större inflytande endast i det fall att de öfriga
beståndsdelarna af födan i och för sig icke äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>