Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mimik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledningstråden är afbruten inuti tändsatsen, så att en
gnista der överhoppar. Galvaniska batterier gifva
kontinuerliga strömmar af hög intensitet, hvarför
till dem begagnas »glödtändare» (»glödningsrör»),
i hvilka poltrådarna inom tändsatsen äro förenade
medelst en fin platinatråd, som, när strömmen slutes,
försättes i glödning. Magnet- och dynamo-elektriska
maskiner af mindre dimensioner, hvilkas strömmar
ega hvarken hög potential eller hög intensitet,
kräfva ett särskildt slags s. k. »grafittändare», i
hvilka poltrådarna äro förbundna allenast genom ett
grafitstreck, draget å den cementpropp, i hvilken
poltrådarna äro införda. Tändapparaten förenas
med tändaren genom en dubbel ledning, hvars ena
tråd måste vara isolerad. Den andra kan vara bar
eller t. o. m. ersättas af en säker jordledning. Då
flere minor skola tändas samtidigt, kunna de kopplas
antingen i följd efter hvarandra eller i bredd, så att
strömmen öfvergår på flere grenledningar. Hvilket
sätt är att föredraga beror på apparatens och
tändarnas egenskaper. – Minor för sprängning af trä-
och jernkonstruktioner anbringas på de bärande och
stödjande delarna. Vid träbroar uppbrytas först några
plankor, hvarefter de underliggande brobjelkarna
afsprängas medelst fördämda minor, som inborras i,
eller friliggande minor, som läggas tvärs öfver hvarje
bjelke på bredaste sidan. Hvilar bron på pål-ok,
afsprängas pålarna straxt ofvan vattenytan. Till
jernsprängningar användas endast friliggande minor
med brisanta laddningar, som läggas på jernbjelkens
bredaste sida och der stadigt fastbindas. Vid
sprängning af en jernbro måste tvärs öfver hela brons
bredd anordnas en sprängsektion vid hvardera änden
af ett mellanstycke, så att detta helt och hållet
nedfaller. För att alla bärande delar samtidigt måtte
afsprängas, sammanbindas de särskilda små minorna
genom dynamitledningar, som fortplanta explosionen,
så att det hela bildar en sammanhängande långsträckt
sprängladdning, som antändes i endast en punkt. –
Minor för sprängning af murverk anbringas antingen
såsom fördämda minor, inuti en förut beredd eller
för tillfället i muren upphuggen eller inborrad
minkammare, eller också som friliggande minor,
i en längs muren upphuggen öppen ränna, stundom
äfven alldeles löst vid sidan af en lodrät mur eller
ofvanpå ett hvalf. I sistnämnda fall måste dock stora
brisanta laddningar användas. Har man tillfälle att
emot minladdningen eller ofvanpå densamma anbringa en
jordfyllning, ökar det betydligt minans verkan. Vid
sprängning af stenbroar användas antingen fördämda
minor för stödens kullstörtande eller friliggande
för hvalfvens krossande. De sistnämnda läggas
förmånligast tvärs öfver hvalfnjurarna. (I Sverige
är sedan 1877 bestämdt, att bropelare vid statens
jernvägsbyggnader skola förses med inmurade jernrör,
afsedda att användas till minkammare, för den händelse
bron i krigstid behöfver sprängas.) – Minor i jord,
eller s. k. fältminor, användas företrädesvis såsom
stormhinder och anläggas derför i en rad på
omkr. 50 m. afstånd framför egen ställning. De
antändas, då fiendens stormtrupper nå fram
till minbältet, och verka dervid mera genom den
paniska förskräckelse de injaga än genom direkt
förstörelseverkan. Hvarje mina utgöres af en på
1,5 à 2 m. djup nedgräfd krutladdning, vanligen
innesluten i en kubisk kista af trä. (Jfr
Fältmina.) Är minan så anordnad, att den utslungar
en fördämning af mindre stenar i riktning mot
den anfallande fienden, kallas den stenmina. Ett
särskildt slag af hithörande minor äro de af en
österrikisk officer, von Zubowitz, konstruerade
s. k. landtorpederna. De utmärka sig egentligen genom
antändningssättet. Hvarje mina är nämligen försedd med
en låsmekanism, som affyrar en vanlig gevärspatron,
hvilken i sin tur tänder minan. Genom ett enkelt
handgrepp kan mekanismen ställas antingen »passiv»
(minan är då fullkomligt oskadlig) eller »aktiv» (en
obetydlig dragning på fyrsträngen kommer då minan att
spela). Minorna utläggas rundt omkring en position
eller ställning och förenas sins emellan genom de
spända fyrsträngarna, som, ehuru något upplyfta från
marken, lätt döljas af gräset. En framträngande fiende
kan ej underlåta att snafva mot en fyrsträng och
derigenom tända närliggande mina. Antändningen kan
också åstadkommas derigenom att fienden trampar på en
i markens plan utlagd planka, som står i förbindelse
med tändmekanismen (trampmina). Detta antändningssätt
användes vid spärrning af vägar, der en fyrsträng icke
skulle kunna döljas. Slutligen kan en dylik mina också
affyras af den försvarande, genom att han drager på
en till egen ställning inledd fyrsträng.
2. I fästningskriget nyttjas minor
till att förstöra fiendens arbeten på jordytan
(trattminor) eller hans mingallerier under jord
(inslagsminor). Se Minkrig.
3. Sjökrigets minor, undervattensminor,
äro inneslutna i ett vattentätt omhölje. För att
antändningen må beqvämt och säkert verkställas,
äro tändsatserna inlagda i rör af metall, trä
eller fjäderpenna (en dylik anordning kallas tändrör).
Oftast användes elektrisk antändning, såsom ofvan
är beskrifvet. Undervattensminorna kunna indelas
uti två hufvudgrupper: minor afsedda för fast
försvar och minor afsedda för rörligt försvar
eller anfall (torpeder). Minor för fast försvar
indelas, med afseende på antändningssättet, i 1)
mekaniska och 2) mekanisk-kemiska, hvilka vanligen
kallas stötminor, emedan antändningen sker,
då det föremål, som skall sprängas, stöter mot minan;
3) elektriska, hvilka antändas genom elektricitet och
hafva antändningsögonblicket beroende af den person,
som sköter tändnycklarna (på grund af anordningen
för antändningen kallas dessa minor äfven syftminor
och indelas uti flytminor och bottenminor), och
4) elektrisk-mekaniska, hvilka antändas genom
elektricitet, men med den elektriska strömmen
afbruten ända till kontaktögonblicket, då vid
fartygets stöt mot minan en mekanisk anordning,
»strömslutareinstrumentet», sluter strömmen
och laddningen dervid bringas till explosion. Minorna bestå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
