Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Milkontoret, ett under Styrelsen för statens jernvägstrafik lydande kontor - Milkowski, Sigismund - Mill, amerikanskt räknemynt, tusendelen af en dollar - Mill. 1. James - Mill. 2. John Stuart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillryggalägga på statens och enskildas jernvägar som dessa senares
på statens banor, och att derigenom dels kontrollera
slitningen af den rörliga materielens axlar och hjul,
dels samla erforderliga uppgifter till vidräkningar
med enskilda jernvägsegare eller jernvägsbolag i
afseende å den gemensamma trafiken samt att uträkna
de premier, som för besparing af bränsle och
smörjningsämnen tillkomma lokomotivförare, eldare m. fl.
Milkowski [-ko’ff-], Sigismund, polsk författare,
f. 1820 i Podolien, har under psevdonymen Thomas
Theodor Jez vunnit ett namn genom sina talangfullt
utförda romaner och noveller, med ämnen dels ur
polska historien, dels ur sydslavernas folklif:
Handzia Zahornicka, Szandor Kowacz, Historya o
praprawnuku i prapradziadku (Sonsonens sonson och
farfaderns farfar), Ofiary (Offren), Pod obuchem
(Under yxhammaren) m. fl. M. är bosatt i Schweiz.
Lll.
Mill, amerikanskt räknemynt, tusendelen af en dollar
l. tiondelen af en cent, således något mindre än
2/5 öre.
Mill. 1. James M., engelsk historiker, nationalekonom
och filosof, f. i Skotland 1773, d. i Kensington
1836, kom 1802 till London, der han skref i flere
betydande tidskrifter till 1819, då hans vigtigaste
arbete, en grundlig och för den indiska förvaltningen
långt ifrån smickrande History of British-India
(6 bd, 1818–19; ny uppl. i 10 bd 1872), föranledde
Ostindiska kompaniet att gifva honom en anställning
i »India house», der han slutligen (1830) blef chef
för den indiska korrespondensen. Det utmärkande
draget hos hans författareskap var logisk klarhet,
och denna framträdde icke minst tydligt i de två
särskildt nämnvärda arbetena Elements of political
economy (1821; ny uppl. 1846), der framställningen
grundar sig på Ricardos nationalekonomiska teorier,
och Analysis of the phenomena of the human mind (1829;
ny uppl. 1868), en skrift, med hvilken M. riktade den
engelska empiriska filosofien. – 2. John Stuart M.,
engelsk filosof och nationalekonom, den föregåendes
son, föddes i London d. 20 Maj 1806. Han sattes af
fadern till arbete, så snart han kunde tala. Vid 3 års
ålder började han lära sig de grekiska bokstäfverna,
vid 8 hade han redan gått igenom många grekiska
arbeten på originalspråket och ett aktningsvärdt antal
engelska historieskrifvare. 12 år gammal började han
studiet af Aristoteles’ filosofi, och vid nyss fyllda
13 gjorde han sin första kurs i nationalekonomien. Vid
14 års ålder var hans uppfostran afslutad, och han
arbetade derefter mera på egen hand. Tidigt fick
han skriftligen göra reda for hvad han läst och
betrakta sig såsom invigd åt arbete för det allmänna
bästa. Någon undervisning i religion meddelades honom
icke, och såsom en grundregel i hans uppfostran
inskärptes att aldrig taga någon åsigt för god på
grund af auktoritet. 1823 inträdde M. i Ostindiska
kompaniets tjenst i London, blef 1828 »assistant
examiner» (en sådan tjensteman hade till uppgift att
gå igenom brefven från kompaniets agenter i Indien
och uppsätta förslag till
instruktioner), hade 1836–56 på sin del hela
korrespondensen med de infödde furstarnas stater och
var sedermera till kompaniets upplösning (1858) chef
för »examiners’ office». Vid sidan af ämbetsgöromålen
egnade han sig åt lärda studier. Läsningen af
Dumonts utläggning af J. Benthams läror i »Traité de
législation» berättas hafva bildat en vändpunkt i hans
lif, ty det gaf hans arbete en bestämd riktning. Att
skaffa den största lycka åt det största antalet
menniskor blef målet för hans sträfvan, och han
sökte med entusiasm verka derför. Han stiftade
ett litet sällskap af själsfränder, »Utilitarian
society», der allmänna frågor utgjorde ämne för
samspråk, och han skref. Hans första artikel på den
politiska filosofiens område inflöt i »Examiner»
1830. År 1835 började han utgifva »London review»
(i hvilken 1836 den radikala »Westminster review»
uppgick) och fortsatte dermed till 1840. Sedermera
följde en rad af arbeten, såsom System of logic
(2 bd, 1843; 9:de uppl. 1875), Principles of
political economy (2 bd, 1848; 5:te uppl. 1863),
On liberty (1859, ny uppl. 1876; »Om frihet», 1865,
ny öfvers. 1881), Utilitarism (1861; »Utilitarism»,
1885), Thoughts on parliamentary reform (1859) och
Subjection of women (1869; »Qvinnans underordnade
ställning», s. å.). De fyra sista skref M. delvis i
medarbetareskap med sin hustru (född Taylor, gift
1851, d. 1858). 1865 invaldes M. för Westminster
i underhuset, der han bl. a. talade för en ändring
af egendomsförhållandena på Irland och för qvinnans
rösträtt. Men hans deltagande i subskriptionen för
betäckande af Bradlaughs valkostnader gjorde, att
han ej blef omvald vid de allmänna valen 1868. Han
drog sig derefter undan till Avignon, der han fick
tillfredsställa sin smak för studier och botaniska
exkursioner. Han afled derstädes d. 8 Maj 1873. Efter
hans död utgåfvos Autobiography (1873) samt Nature,
the utility of religion, and theism (1874).
Utgångspunkten för M:s filosofi är Humes (se
d. o.) lära om kausallagen. Uppgiften är att studera
lagarna för menniskans idéassociationer, såsom den för
hela vårt själslif egentligen bestämmande faktorn. I
enlighet härmed är M:s hufvudarbete, hans »Logic»,
Utarbetadt. Tänkandet skall här förklaras ur förmågan
af idéassociationer och får följaktligen ingen
annan betydelse än att vara en mer invecklad form af
den associerande verksamheten. I enlighet med dessa
principer är M. i utförandet sträng sensualist. Alla
våra förnimmelser med hela sitt innehåll förskrifva
sig ytterst från sinnesintrycken. Någon nödvändighet i
egentlig bemärkelse finnes ej; all verklighet är blott
faktisk. Att förklara ett fenomen är att återföra
det till ett annat, o. s. v. i oändlighet. Orsak
betyder ingenting annat än ett fenomen, som i tiden
föregår ett annat (verkan). Äfven den lagen att
hvarje fenomen har en orsak är en generalisation
af en erfarenhet vi gjort, att naturfenomenen följa
på hvarandra i en viss ordning. Den, som en gång
bränt sig på elden, förbinder i sin föreställning
med eldens fenomen känslan af smärta. Men ingenting
borgar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
