Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menuett ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kätteri. Också synas konfessionella skäl hafva varit
bland de bestämmande, då han 1552 gaf sig till hertig
Vilhelms af Jülich och Kleve undersåte genom att
öfverflytta till Duisburg, hvarest han derefter
till sin död, 1594, förblef bosatt, sedan slutet af
1560-talet med titel af »kosmograf» hos hertigen af
Jülich. Vid sistnämnda tidpunkt verkställde han en
trigonometrisk uppmätning af hertigdömet Lothringen;
för öfrigt tillbragte M. sin tid hufvudsakligen
med utgifvande af geografiska och kartografiska
arbeten samt kronologiska, i synnerhet
evangelieharmonistiska, studier. Genom märkliga uttalanden
öfver en från den geografiska skiljaktig magnetisk
jordpol samt öfver dennes läge och magnetnålens
deklination visar han sig stå framför sin tid i
uppfattningen af dessa företeelser. Verldskunnigt
har han gjort sitt namn genom förbättringar
af flere kartprojektioner, särskildt den sedan
midten af 1600-talet för sjökartor allmänt brukade
s. k. Mercators projektion (se Kartprojektion),
hvilken användes för en af M. 1569 utgifven 2 m. bred
och 1,26 m. hög sjökarta i 8 blad (Nova et aucta
orbis terrae descriptio). M:s vigtigaste geografiska
arbeten äro Tabulae geographicae ad mentem Ptolemaei
restitutae (1578–84) och Atlas sive cosmographicae
meditationes de fabrica mundi et fabricati figura
(1595; enskilda blad tidigare, såsom Europa 1554 och
i en 2:dra uppl. 1572). Plåtarna till den sistnämnda
kartsamlingen tillhörde senare kopparstickaren Jodocus
Hondius (f. 1543, d. 1611) i Amsterdam och ärfdes af
dennes son Hendrik Hondius. Af båda utgafs detta M:s
verk i flere tillökade, men näppeligen förbättrade
upplagor.
Mercator, Nicolaus, tysk matematiker, f. i Holstein
omkr. 1620, kom, efter att hafva studerat i
Köpenhamn och Rostock, 1660 till England, der
han blef en af de förste medlemmarna af Royal
society. Han överflyttade sedermera till Frankrike
och erhöll der åtskilliga praktiskt mekaniska
uppdrag. Död i Paris 1687. – M. författade ett stort
antal matematiska och astronomiska arbeten. Hans
förnämsta upptäckt var formeln för en hyperbels yta,
uttryckt medelst en oändlig serie, hvilken på samma
gång gaf serieutvecklingen för den logaritmiska
funktionen. Bland M:s arbeten må nämnas Trigonometria
(1650), Cosmographia (1651) och Logaritmotechnia
(1668). G. E.
Mercators projektion. Se Kartprojektion.
Merci, Fr., tack!
Mercia (»mark- l. gränsmännens land») kallas ett
af anglerna omkr. 584 stiftadt rike, som slutligen
sträckte sig öfver hela mellersta England från
Nordsjön till Wales’ berg och begränsades i n. af
Northumberland, i s. ö. af Eastanglia och Essex, i
s. af Wessex. Kristendomen antogs på 650-talet. Under
konungarna AEthelbald (716–757), Offa (757–796) och
Ceowulf (797–819) var M. det mäktigaste riket på ön,
men öfverflyglades sedermera af Wessex, hvars konung
Egbert 823 slog M:s konung Beornwulf vid Ellandun
(nära Wilton) och 827 underlade sig hela M. Dettas
furstar erkände sig derefter som Wessex’ vasaller.
Mercié, Maurius Jean Antoine, fransk bildhuggare, f. i
Toulouse 1845, lärjunge af Jouffroy och Falguière,
erhöll 1868 romerska priset och studerade derefter
vid franska akademien i Rom främst antiken,
men derjämte renaissancens mästare. Han började
med figurer af ideal uppfattning, såsom Delila,
David (bronsstatyett, 1872; nu i Luxembourg), den
uttrycksfulla gruppen Gloria victis, Konstens genius
på pegasen (hautrelief öfver hufvudingången till
Louvre, 1877) m. fl. Under senare år har han öfvergått
till mera bestämd verklighetsskildring, t. ex. i
en stod öfver naturforskaren Arago, rik på utförda
detaljer, en grafvård öfver historieskrifvaren
Michelet (bägge från 1879) samt en utmärkt sittande
staty af Thiers i S:t Germain (1880). M. är sedan
1884 medlem af den svenska konstakademien.
Mercier [-sie], Louis Sébastien, fransk
skriftställare, f. i Paris 1740, måste till
följd af fiendskap, som hans skrifter ådragit
honom, 1781 flytta till Schweiz, men återkom
efter revolutionens utbrott 1789 och utgaf (med
Carra) »Annales patriotiques» samt invaldes i
Konventet. Der hörde han till de moderate och kom
derför i fängelse, men undgick guillotinen och
invaldes 1795 i De femhundrades råd. Han vardt
s. å. medlem af Franska institutet och 1797 lärare
i historia vid Centralskolan. Död 1814. – M. var
en sjelfständig och entusiastisk natur. Han riktade
rousseauska angrepp mot allt konventionelt och hade
sin lust i utslungandet af paradoxer. I hans stil
vexla våldsamma utfall och ädelhet på ett sällsamt
sätt. Bland den stora mängden af hans arbeten må
nämnas romanen L’homme sauvage (1767), den utopiska
skildringen L’an 2440, réve s’il en fut jamais (1770;
flere uppl.), med nya åsigter i uppfostran, moral
och politik, Du théâtre, ou nouvel essai sur l’art
dramatique (1773), en käck stormlöpning mot det
psevdo-klassiska franska dramat, i motsats till
hvilket en natursann afspegling af det lefvande,
borgerliga samhället af M. yrkades vara scenens
uppgift, Mon bonnet de nuit (4 bd, 1784), äfvenledes
innehållande oppositionella estetiska uppsatser,
och framförallt Tableau de Paris (12 bd, 1781–89;
förkortad uppl. 1853), en skoningslös skildring af
seder, nöd och förvillelser i verldsstaden, med den
trivialt skrifna fortsättningen Le nouveau Paris
(6 bd, 1797–1800; ny uppl. 1862). M:s Néologie
(2 bd, 1801) är ett försvar för hans nyheter i
språkligt afseende. Af hans dramer med rörande ämnen
ur hvardagslifvet gjorde L’habitant de la Guadeloupe
(»Vestindiefararen eller dygdens belöning», 1791)
och Le déserteur (»Öfverlöparen», 1793) m. fl. mycken
lycka. Hans »Théâtre» utgafs i 4 bd 1778–84.
Mercier [-sie], Charles, engelsk målare, f. 1834,
kapten vid ett engelskt infanteriregemente 1862, har
målat en mängd högt värderade porträtt af framstående
landsmän, såsom lorderna Napier, Derby och Mayo,
general Lindsay och hertigen af Edinburgh samt hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
