Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristina Augusta, svensk drottning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppseende i Frankrike, men som K. var en suverän
drottning, ingrep ej regeringen mot henne. Först på
våren 1658 återvände hon till Rom, dit hon ankom
i Maj, och der hon nu stannade några år.
Då vid denna tid hennes underhåll från Sverige till följd
af kriget ej utföll ordentligt, underhandlade
hon med kejsaren om att erhålla en armé under
Montecuculis befäl för att besätta svenska Pommern,
taga inkomsterna deraf och efter sin död lemna det
åt Österrike. Äfven ett par gånger senare hyste hon
dylika mot sitt fädernesland otacksamma planer. Vid
underrättelsen om Karl Gustafs död beslöt hon
återvända till Sverige för att sjelf bevaka sina
intressen. Hon ankom till Stockholm d. 10 Okt. 1660,
men mottogs der med mycken köld och fick stränga
förebråelser af presterna för sitt affall från den
lutherska läran. Icke dess mindre framlemnade hon
d. 16 Nov. en protest, som afsåg att omintetgöra
Karl XI:s arfsrätt och återfordra kronan för hennes
egen räkning. Men ständerna ogillade bestämdt hennes
anspråk, och hon måste med oförrättadt ärende lemna
hufvudstaden och begifva sig till Norrköping. Der
hade hon ämnat stanna en längre tid, men då fri
religionsöfning förbjöds henne, lemnade hon landet
på våren 1661. Hon stannade någon tid i Hamburg,
sysselsatt med att ordna sina affärsförhållanden,
samt anlände först i Juni 1662 till Rom. Genom att
införa större ordning i sin ekonomi skaffade hon
sig medel att åter frikostigt understödja en mängd
lärde. Hon glömde dock ej politiken, och särskildt
var hennes uppmärksamhet riktad på Sverige, hvars
unge konungs sjuklighet gaf anledning förmoda, att
tronen snart skulle blifva ledig. Hon hade ej häller
öfvergifvit tanken att bosätta sig i Sverige. Redan
1663 begärde hon regeringens tillstånd att återvända
och fick det svar att frågan skulle hänskjutas till
riksdagen. Denna uppställde dock så många inskränkande
vilkor, att hon öfvergaf förslaget. År 1666 beslöt
hon likväl att åter resa till Sverige och lemnade
Rom i Maj, stannade en tid i Hamburg, hvarifrån hon
underhandlade om att få bosätta sig i fosterlandet,
samt ankom slutligen i Mars
1667 dit. Hon vände emellertid om i Norrköping, då hon
fick befallning att afskeda sin katolske prest. Åter
stannade hon en tid i Hamburg och återkom först d. 22
Nov. 1668 till Rom. Derifrån sökte hon s. å. att
efter Johan Kasimir vinna Polens krona, men fåfängt.
Ehuru hon ifrån denna tid stannade i Rom, en drottning
i vetenskapens och konstens verld, låg hon äfven
sedermera i mångfaldiga underhandlingar med såväl
Sverige som andra land. Hon brefvexlade med tidens
utmärktaste män på alla områden och utöfvade genom
en vitter akademi (den sedermera s. k. Accademia
clementina l. reale), som hon 1674 stiftade i Rom,
stort inflytande på Italiens andliga utveckling. Hon
uppträdde äfven sjelf såsom författarinna och
ådagalade sitt snille såväl i sina skrifter som i
sin brefvexling. Hennes prosaiska skrifter, hvilka
äro tryckta i J. Arckenholtz’ »Mémoires concernant
Christine reine de Suède» (1751–60), äro af moraliskt
eller historiskt innehåll. De förra, som utgöra korta
aforismer, bilda två mindre samlingar: Ouvrage de
loisir ou maximes et sentences samt Sentiments et
dits mémorables de Christine. De historiska arbetena
utgöras af Réflexions diverses sur la vie et sur les
actions du grand Alexandre och Réflexions sur la vie
et les actions de Caesar samt hennes sjelfbiografi,
det vigtigaste af hennes arbeten. Den innefattar de
tio första åren af hennes lefnad. Dessutom skref hon
en mynthistoria, som blott utgör en förteckning på
slagna eller projekterade medaljer öfver Gustaf Adolf
och henne sjelf, samt en beskrifning af det svenska
vapnet. Hennes poetiska författareskap är högst
obetydligt; endast några få verser af henne äro kända.
Kristina afled i Rom d. 9/16 April 1689 och är
begrafven i S:t Peterskyrkan, der en dyrbar
minnesvård betecknar hennes hvilorum. Till sin
universalarfvinge hade hon insatt sin bäste vän,
kardinal Azzolino. Efter hans död kommo hennes dyrbara
konstskatter och bibliotek i andra händer, de flesta
taflorna till Paris, manuskripten till vatikanska
biblioteket. J. Fr. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
