Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en bild af öppning och hår, som icke ligger på samma
ställe som när spegeln stod stilla. Deraf följer,
att bilden af håret icke mera sammanfaller med
bilden af hårkorset i tuben, såsom förhållandet var
vid experimentets början. Uppmäter man nu hårbildens
förflyttning i mikroskopet och spegelns rotationstid,
kan man af dessa värden beräkna den tid ljuset
behöfver för att gå fram och tillbaka emellan båda
speglarna, hvarefter ljusets hastighet i luften utan
svårighet erhålles. Såväl i denna som i Fizeaus metod
gifver experimentet icke direkt ljushastigheten i
tomrummet, utan denna hastighet i luften; men som
luftens absoluta brytningsförhållande på annat sätt
är genom experiment tillräckligt noga kändt, kan den
förra lätt beräknas ur den senare. Foucaults metod har
det företrädet framför de öfriga metoderna att den
medgifver en direkt bestämning af ljushastigheten i
hvilket genomskinligt ämne som hälst (visserligen icke
med samma säkerhet som i luften), men framförallt, och
hvad som varit af största betydelse för vetenskapen,
att man förmedelst densamma med fullkomlig visshet kan
afgöra i hvilken af tvänne genomskinliga ämnen ljuset
har den större hastigheten. Vore det t. ex. fråga om
att undersöka huruvida ljusets hastighet i vatten är
större eller mindre än i luften, behöfver man blott
på sidan om den roterande planspegeln ställa två
konkava speglar i st. f. en och framför den ena af
dem placera ett i båda ändar med plana glasskifvor
tillslutet rör, fyldt med vatten. Vid rotationen
erhåller man då tvänne bilder i mikroskopet, at hvilka
den, som härleder sig från de genom vattnet passerade
strålarna, är mera förflyttad från hårkorsbilden än
den andra, hvars strålar gått genom luften. Häraf
kan man med säkerhet sluta till att ljuset går
långsammare i vatten än i luft, och detta resultat
har varit afgörande i fråga om hvilken af de tvänne
teorierna för ljuset, nämligen undulations- och
emissionsteorien, är den rätta. Den förra af dessa
teorier fordrar nämligen, att ljuset skall fortplanta
sig med mindre hastighet i tätare än i tunnare media,
medan enligt den senare teorien, motsatsen skall ega
rum. Genom detta försök utförde Foucault således ett
"experimentum crucis" emellan de bägge ljusteorier,
som länge kämpat om herraväldet, och vann derigenom
en lysande seger för undulationsteorien. – Läran om
ljuset kallas vanligen optik (af det grekiska
obrukl. verbet óptein, se). – 2. I motsats till
vanligt konstgjordt ljus, som frambringas genom
glödgning af i lågan kringsväfvande kolpartiklar (se
Ljuslåga), använder man benämningen inkandescensljus
(af Lat. incandescere, glöda) l. glödljus för ett
ljus, som framställes derigenom att en eldfast kropp
upphettas till hvitglödgning. Ett inkandescensljus,
som nu för tiden ganska ofta förekommer, är den
elektriska glödlampan, i hvilken en i en lufttom
glasballong insatt koltråd försättes i hvitglödgning
genom den elektriska strömmen, och hvarvid den
höga temperaturen uppkommer till följd af kolets
motstånd mot den elektriska strömmens fortledning. –
Ett annat ganska ofta förekommande inkandescensljus är kalkljuset,
som framställes derigenom att kalk, magnesia
eller någon annan oxid bringas till hvitglödgning
i knallgaslågan (se Knallgasbläster). Kostnaden
för syrgasens beredande och distribuering äfvensom
de något invecklade brännarekonstruktionerna hafva
gjort, att detta ljus, oaktadt sin styrka och skönhet,
kunnat vinna användning endast för vissa tillfälliga
ändamål. – Åtskilliga försök hafva gjorts att med
lysgas åstadkomma inkandescensljus, hvarvid dock
stora svårigheter mött för åvägabringande af den
för detta ljus nödvändiga höga temperaturen hos
lågan. Också äro de apparater, som för detta ändamål
konstruerats af Clamond, Popp m. fl. så invecklade,
att de svårligen torde kunna finna någon allmännare
användning. – En af ingeniören O. Fahnehjelm i
Stockholm utarbetad metod att med s. k. vattengas
(en blandning af vätgas och koloxid; jfr Gas)
framställa inkandescensljus torde deremot hafva
en framtid för sig, enär den vid förbränningen af
denna gas uppkommande temperaturen är tillräckligt
hög för att bringa fina nålar af magnesia, kalk
o. d. i stark hvitglödgning. För åstadkommande af
den erforderliga temperaturen hos vattengaslågan
behöfvas inga konstlade medel, såsom förvärmning af
gasen eller förbränningsluften o. s. v., utan man
använder blott en vanlig gasbrännare. Svårigheten
har varit att finna den rätta formen på den eldfasta
kroppen och ett praktiskt sätt för dess upphängande
i lågan. Detta har i hög grad lyckats Fahnehjelm, så
att hans apparater nu äro så enkla och lättskötta,
att inga inkast kunna göras mot deras användning i
praktiken. Då dertill kommer, att detta ljus i skönhet
och stillhet fullt ut kan täfla med det elektriska
glödljuset och dessutom varder billigare än både detta
och gasljuset, kommer det sannolikt att snart vinna
stor utbredning. 1. R. R. 2. C. A. D.
Ljusalfhem,
Nord. mytol., en benämning, som i nyare skrifter någon
gång användes att beteckna ljusalfvernas verld eller
boning, hvilken i de mytologiska urkunderna kallas
Alfhem (se Alfer), och som tänktes vara belägen
utom eller öfver jorden, i motsats till svartalfvernas
hem under jorden. Th. W.
Ljusalfver. Se Alfer.
Ljusbild, fys. När strålar från ett lysande
eller belyst föremål falla på en speglande yta och
derifrån reflekteras eller träffa ett genomskinligt
ämne och gå igenom detsamma, uppkommer i allmänhet
en med föremålet likformig bild. Dessa bilder kunna
vara af tvänne slag: reella, äfven kallade fysiska,
när de strålar, som utgå från en och samma punkt på
föremålet, efter reflexionen eller genomgången åter
träffas och skära hvarandra i en punkt i rummet, och
virtuella, eller skenbara, när strålarna väl icke
i verkligheten träffa tillsammans, men sprida sig,
såsom om de kommit ifrån en skärningspunkt. Endast den
reella bilden kan uppfångas på en skärm (t. ex. af
hvitt papper eller mattslipadt glas) och derigenom
samtidigt göras synlig från alla håll. Ljusbilder
äro vidare antingen rättvända eller upp- och nedvända,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
