Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Literär eganderätt, jur., rätt för en skrifts författare eller dennes rättsinnehafvare att, med andras uteslutande, fritt förfoga öfver skriftens offentliggörande och mångfaldigande genom tryck - Lithander, Karolina - Lithargyrum, blyglete, blyoxid, silfverglitt, kem. Se under Bly - Lithauen, lithauisk. Se Litaven, Litavisk - Lithiasis, med., stenpasssion. Se Blåsesten - Lithion och lithium. Se Litium - Lithopædion, ett till en stenartad kalktvålmassa förvandladt foster - Lithospermum Tourn., stenfrö, perlgräs, bot. - Lithou, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven musikaliskt arbete samt teckningar, hvilka icke
äro att efter sitt hufvudsakliga ändamål betrakta
såsom konstverk. (Ang. efterbildning af konstverk
gäller särskild lag af d. 3 Maj 1867. Jfr denna
med k. förordn. d. 10 Aug. 1877 och k. kung. d. 4
Febr. 1881.) Deremot skyddas enligt svensk rätt
icke det muntligt uttalade ordet i och för sig mot
offentliggörande af åhörares anteckningar. Den
literära eganderätten innebär äfven uteslutande
rätt att inom riket utgifva öfversättning af
skriften till de andra skandinaviska språken och,
under vissa förutsättningar, jämväl till öfriga
språk. Eganderätten till en öfversättning från
främmande språk är skyddad, men derigenom förhindras
ej annan person att verkställa ny öfversättning,
så vida ej författarens rätt derigenom kränkes. Den
literära eganderätten skyddar mot mångfaldigande
genom tryck, s. k. eftertryck, således äfven medelst
gravyr, litografi o. d., men icke mot afskrifning
och efterbildning medelst fotografi o. d. –
Eganderätten tillkommer författaren eller hans
rättsinnehafvare. Utgifvare af periodisk skrift
äfvensom af skrift, som består af sjelfständiga
bidrag från särskilda medarbetare, anses vara egare
af de literära alster, som der inflyta, men utan rätt
att särskildt utgifva dem. Författaren eger, sedan
ett år förflutit efter bidragets offentliggörande,
sjelf utgifva detsamma. Författarens rättsinnehafvare
kan en person vara dels på grund af öfverlåtelse
(jfr Förlagsrätt), dels genom rättens lagenliga
öfvergång efter författarens död. Literärt alster,
som otryckt finnes i en författares, hans enkas
eller arfvingars ego, må icke för gäld tagas i
mät eller vid konkurs öfvergå till borgenärer. Den
på författareskapet grundade eganderätten varar
under författarens lifstid och femtio år efter
hans död. Är skriften utgifven utan angifvet
eller med diktadt namn eller efter författarens död
eller af vetenskapligt samfund med uteslutande af
personlig eganderätt, så gäller eganderätten femtio
år efter första utgifvandet. Literär eganderätt är
egentligen stadgad endast med afseende å skrift af
svensk medborgare. Såsom sådan betraktas äfven hvarje
författare, hvilkens verkliga namn icke uppgifvits, då
hans arbete af svensk förläggare utgifvits, och annat
förhållande ej ådagalägges. Genom internationella
öfverenskommelser kan emellertid den literära
eganderätten erhålla vidsträcktare betydelse, så
att jämväl utländingars literära arbeten inom riket
åtnjuta eganderättsskydd och att öfversättningar ej
äro tillåtna utan vederbörande rättsinnehafvares
medgifvande, likasom ock svenska arbeten i de
främmande landen njuta samma förmån. Sådana
öfverenskommelser gälla numera mellan Sverige
å ena sidan samt Norge (k. k. d. 16 Nov. 1877),
Danmark (deklar. af 27 Nov. 1879), Frankrike (d. 15
Febr. 1884) och Italien (d. 9 Okt. 1884) å den
andra. - Den, som utan vederbörandes tillåtelse eller
i strid mot aftal genom tryck offentliggör skrift,
så länge stadgad skyddstid derför ännu ej förflutit,
ådrager sig ansvar för eftertryck. Påföljden deraf
är böter, skadestånd och upplagans förbrytande till
målseganden. Citat och referat, uppsatsers
aftryckande i en periodisk skrift ur en annan med angifvande
af källan samt intagande af en skrift eller del
deraf i ett samlingsverk, som är afsedt för bruk vid
gudstjenst, undervisning eller dylikt, äro emellertid
icke att hänföra till eftertryck. – Eganderätten till
ett dramatiskt eller musikaliskt dramatiskt arbete
innebär särskildt, att ingen må utan vederbörandes
tillstånd offentligen å skådebanan uppföra arbetet
före skyddstidens slut, d. v. s. förrän fem år efter
författares eller öfversättares död, då denne gifvit
sig tillkänna, och eljest efter arbetets första
uppförande eller offentliggörande genom tryck.
K. H. B.
Lithander, Karolina, sångerska, föddes, jämte sin
tvillingsyster, Eva, d. 28 Aug. 1807 vid Karlberg,
der fadern var lektor vid krigsakademien. Båda
systrarna studerade piano för Passy och sång för
Craelius, konserterade vid 11 års ålder samt gjorde
derefter jämte fadern, som äfven försökte sig som
tonsättare, konstresor till Köpenhamn, Hamburg
och Berlin, hvarest de studerade sång för fru
Schulze och afslogo ett anbud om anställning vid
Königstädterteatern. Evas konstnärsbana bröts af
sjuklighet, men Karolina utbildade sig vidare och
blef hedersledamot af sångakademien. Återkommen
till Sverige, gifte hon sig 1837 med konsul
Konrad Stål i Norrköping. Hon dog d. 16 Mars 1880.
A. L.
Lithargyrum, blyglete, blyoxid, silfverglitt,
kem. Se under Bly.
Lithauen, lithauisk. Se Litaven, Litavisk.
Lithiasis (Grek., af lithos, sten), med.,
stenpassion. Se Blåsesten.
Lithion och lithium. Se Litium.
Lithopaedion (af Grek. lithos, sten, och paideion,
foster), ett till en stenartad kalktvålmassa
förvandladt foster, som utvecklat sig utanför
lifmodern (extra-uterint hafvandeskap) och, sedan
det dött, förlorat allt sammanhang med moderns
blodkärlsystem samt blifvit inkapsladt i en cysta. Om
det ej genom operation bortskaffas, kan det i detta
tillstånd qvarligga under åratal i moderns buk.
F. B.
Lithospermum Tourn., stenfrö, perlgräs, bot.,
ett örtslägte inom nat. fam. Boragineae Juss.,
kl. Pentandria L. I Sverige finnas två arter, L.
arvense L. och L. officinale L., hvilka hafva upprätta,
styfva stjelkar med smala, något sträfhåriga blad och
hvita sambladiga, trattlika blommor med femflikiga
kronor, hvilkas pipmynning har fem håriga eller
vårtiga knölar eller veck. Frukterna äro mycket hårda,
antingen släta, glänsande eller rynkiga och glanslösa
smånötter, sittande fyra tillsammans och fästa med
en platt yta i fodrets botten. L. arvense är ett
vanligt åker-ogräs, hvars rot är rödaktig och skall
kunna användas till sminkning. Den andra arten är
mer sällsynt och förekommer vanligast bland buskar
i skärgården. Dess frukter hafva förr användts i
stenlidanden samt andra urinvägarnas sjukdomar.
O. T. S.
Lithou, Gustaf, skald, föddes i Limingo, Österbotten,
d. 25 Mars 1692 och fick studera i Upsala, der han
egnade sig företrädesvis åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
