Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lingen, fordom grefskap i westfaliska kretsen i Tyskland - Lingen, stad i preussiska landdrosteiet Osnabrück (Hannover) - Lingen, Reinhold Johan von - Lingg, Hermann Ludwig Otto - Lingon. Se Vaccinium - Lingua, Lat. och Ital., tunga, tungomål - Linguet, Simon Nicolas Henri - Lingula, zool., paleont., blötdjursslägte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge huset Nassau-Oranien, af hvilket Preussen
1702 ärfde det. 1807 besattes det af fransmännen,
förenades 1809 med storhertigdömet Berg och 1810 med
Frankrike. 1814 kom det åter till Preussen, som 1815
afträdde nedre grefskapet till Hannover. – 2. Stad
i preussiska landdrosteiet Osnabrück (Hannover),
vid Emskanalen. 5,825 innev. (1880). 1685–1819 fanns
der ett universitet.
Lingen, Reinhold Johan von, friherre, militär,
landshöfding, föddes i Visby d. 28 Aug. 1708 och
tillhörde en till Gotland inflyttad tysk slägt. Efter
att hafva tillbragt sin ungdom i främmande krigstjenst
(fransk, kursachsisk och, 1737–41, rysk) deltog
han såsom svensk öfverstelöjtnant i 1742 års
bedröfliga fälttåg i Finland. Historisk ryktbarhet
vann v. L. 1743 genom den raskhet och oförvägenhet,
hvarmed han från Åbo till Stockholm öfverbragte den
med största spänning afvaktade underrättelsen om
fredspreliminärernas afslutande. Från Stockholm,
der L. mottog uppdraget, afreste han d. 13 Juni,
återvände d. 17:de på morgonen från Åbo, omedelbart
efter preliminärernas undertecknande, och var
d. 19:de på aftonen i Stockholm med den väntade
underrättelsen. På återresan hade han bl. a. måst
simma öfver ett sund vid Åland för att från andra
sidan hemta en der liggande färja, flotta sig
öfver ett annat, halfmilsbredt, på en af honom
och hans dräng hopfogad flotte af brädändar och
störar samt vid Ekerö tillbringa 12 timmar med att
utan verktyg och tjära dikta en gammal kasserad,
öppen fiskarebåt, med hvilken han, drängen och två
åldrige män, som påträffades, derefter togo sig under
blåst och tjocka öfver till Grisslehamn. L. belönades
s. å. med svensk adlig värdighet, befordrades efter
hand på den militära banan till generallöjtnant (1761)
samt blef 1763 landshöfding öfver Kristianstads län
och 1764 friherre. Sedan han år 1772 af ständerna
(mösspartiet) fått rätt att erhålla ett bättre län
och derefter afstå det genom ackord, var han ett
par veckor s. å. landshöfding i Malmöhus län. Död
på Normestorp, i Slaka socken, nära Linköping,
d. 3 Sept. 1785.
Lingg, Hermann Ludwig Otto, tysk skald, f. 1820 i
Lindau (Bajern), tjenstgjorde 1846–50 såsom bajersk
militärläkare och har sedan i Mümchen egnat sig åt
diktkonsten. En upphöjd, men öfvervägande dyster,
djupt elegisk åskådning, som gerna dröjer vid
verldshistoriens stora drag och folkstammarnas
säregna öden, en gestaltdanande kraft af framstående
rang samt en bildprakt, som ofta verkar tyngande,
äro utmärkande drag i hans skaldskap. Dettas
företräden skymmas emellertid af sällsamma, smaklösa
enskildheter och brist på koncentration. Han har
skrifvit bl. a. de lyriska samlingarna Gedichte (I,
1854, 7:de uppl. 1871; II, 1868, 3:dje uppl. 1874;
III, 1870), dramerna Die walküren (1864), Catilina
(1865), Berthold Schwarz (1874) m. fl. samt, inom
epiken, Die völkerwanderung (3 böcker, 1866–68),
ett storartadt, men i mycket förfeladt alster.
Lingon. Se Vaccinium.
Lingua, Lat. och Ital., tunga, tungomål. – Lingua
franca, egentl. det romanska, hufvudsakligen med
italienska försatta, blandspråk, som begagnas vid
Medelhafvets icke-europeiska hamnstäder (emedan
österländingarna nyttja ordet frank i bet. af
vesterländing, europé); sedermera blandspråk
i allmänhet. – Lingua romana rustica, det
fornromerska (latinska) allmogemålet, ur hvilket de
romanska språken framgått.
Linguet [längge], Simon Nicolas Henri, fransk
jurist och författare, f. i Reims 1736, väckte först
uppmärksamhet genom ett par historiska arbeten:
Histoire du siècle d’Alexandre (1762) och Histoire
des révolutions de l’empire romain (1766), i hvilka
han visade stora kunskaper och en ovanlig djerfhet
i idéer. Hans Théorie des lois civiles (1767),
der sistnämnda egenskap ådagalagts på ett mindre
neutralt område, framkallade mot författaren en storm
af ovilja. Under längre tid (dock med afbrott) var
han redaktör af "Journal politique et littéraire",
hvari han hänsynslöst anföll "alla menniskor". Den
fiendskap han derigenom väckte på många håll ådrog
honom dels uteslutning ur advokatkåren, dels
två års fängelse i Bastiljen, hvilket åter gaf
honom ämne till Mémoires sur la Bastille (1773),
hvari han skoningslöst afslöjar hofdespotismen. Då
L. genom fortsatta strider – han strödde omkring
sig en mängd bittra flygskrifter, somliga i satirens
form – gjort vistelsen i hemlandet mindre behaglig
för sig, lyckades han genom en skrift om belgiska
förhållanden (Considérations sur l’ouverture
de l’Escaut) vinna bifall hos kejsar Josef II,
hvilken kallade honom till Wien och öfverhopade
honom med ynnestbevis samt utverkade, att han
tryggt kunde återvända till Frankrike. Hemkommen
återtog L. sin journalistiska verksamhet och gjorde
i sin ofvannämnda tidning hänsynslösa utfall mot
styrelsen och nationalförsamlingen. Slutligen under
konventets tid tvungen att hålla sig dold, blef han
ertappad, af revolutionstribunalet dömd till döden
och guillotinerad d. 27 Juni 1794. Bland L:s många
arbeten må ytterligare nämnas Histoire impartiale
des jésuites (1768; ny uppl. 1824) och framför
alla Annales politiques, civiles et littéraires du
XVIII:e siècle (19 bd, 1777–92).
Lingula, zool., paleont., blötdjursslägte, tillhörande
armfotingarnas (brachiopodernas) klass och ordningen
Ecardines. Skalen äro nästan lika stora, hornartade,
fästa medelst en köttig fot, som utgår midt i
ledgången mellan bägge skalen. L. är en långlifvad
form, uppträder redan i de äldsta fossilförande
(kambriska) bildningarna och lefver ännu. I kambriska
systemet är detta slägte, liksom några andra
närstående, såsom Lingulella m. fl., allmänt. Af
dessa slägten fortlefver blott Lingula till yngre
bildningar och träffas, ehuru mycket sparsamt, i så
godt som alla följande geologiska system. I nutidens
haf finnes ett par arter. I Englands Lingula flags,
som motsvarar Olenus-skiffern i Sverige, finnes L. i
så stor mängd, att bildningen deraf fått sitt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
